Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 6 april 2010

Före - efter. Och sedan...?


Parkslide: Miljöskapande tillgång eller fasansfullt ogräs.
Eller både – och?

Vi är inga traditionalister. Det närmsta vi kom till påskpynt var väl kungsängsliljorna i en korg tillsammans med övervintrad murgröna.
 

Men ett håller vi på: Påsken är vår stora Trädgårdsarbetshelg!
I år skulle vi bl.a. gripa oss an ett av vårens första och stora städprojekt.:
 Att slå parkslidet.

Den, som tidigare följt våra trädgårdsäventyr vet redan, att vi har ett stort bestånd av Jätteparkslide, Polygonum sachalinense (syn. Fallopia sachalinensis eller Reynotria sachalinensis). Det fanns i trädgården när vi flyttade in men hela tiden diskuterar vi hur vi ska hantera det.
På samma gång som det är en av trädgårdens sevärdheter och ger en exotisk frodighet och djungelkänsla, utgör det ett hot mot en del av trädgården.

Parkslidet är en perenn, vilket man har svårt att tänka sig när man ser det. Det växer upp på våren och bildar sedan en grön vägg av närmast tropisk karaktär under sommaren. Det blir drygt 4 meter högt och på sensommaren blommar det med stora vita vippor.
 
 
                                                                                (Bild från 2009)

Det hade varit en mycket attraktiv växt om det inte varit för att det riskerar att breda ut sig utan dess like. 

För att ta det från dess vegetationsstart på våren:
Varje vår slår vi de gamla stjälkarna, som är som 4 meter långa bambukäppar. Dessa eldar vi numera upp. Tidigare körde vi dem i kompostkvarn, vilket både var ett jättejobb, eftersom de är stenhårda och dessutom blev fliset ganska svåranvänt.. Kvarliggande "stjälkar" bryts ner med svårighet (läs: tar årtskilliga år)

 
 

 
Så fort värmen kommer, syns de nya knopparna i jordytan och med värme och fukt skjuter de upp som monsterväxter. Under gynnsamma omständigheter kan det i maj växa flera decimeter om dagen och blir till slut drygt 4 meter. 
 
 
 När frosten kommer vissnar de stora bladen och stjälkarna/käpparna får stå kvar under vintern som skydd åt djuren.
När våren kommer är vår första stora uppgift att slå undan dem. Nu var det dags igen och efter färdigt värv blev det så här tomt. Och stort! Och öppet!


 
 
Lusthuset på ön syns helt tydligt och på samma sätt blir det avskilda läget på ön inte längre avskilt.
Så om vi bestämmer oss för att ta bort Parkslidet, vad ska vi plantera där istället?  Dessutom är vi tveksamma till om vi kan bli av med det det överhuvudtaget. Och det kommer nog att ta några år innan vi kan plantera något annat på dess plats.

 
 

Det är svårt att tänka sig, att det kommer att se ut så här om bara 2 månader....
 
 
                                                                                                                   (Bild från 2009)
 

 
                                                                                                                 (Bild från 2009) 
.

 

                                                                                                    (