Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



fredag 1 april 2011

Guld värt


Det är guld värt, att själv skörda fröer, så dem och därigenom kunna få fler plantor.
Och det är lätt.



Undantaget är en del av de växter vi odlar, kanske framför allt de ettåriga sommarblommorna, som är så kallade F1-hybrider.
 De utgör första generationen av en medveten korsning och om man tar frön från dem,
kan utfallet bli lite hur som haver.
 Som mamman eller som pappan.
Eller något helt annat!

Men de flesta, eller i alla fall väldigt många, kommer 'rena' från frö med vilket menas,
att fröplantan blir som moderplantan.
Och det är guld värt, att själv kunna dra upp plantor.
För en ringa penning kan man få väldigt många plantor.
Eftersom jag har en stor trädgård men liten kassa, började jag redan tidigt att själv föröka det växtmaterial jag hade med hjälp av frön och sticklingar.



Och ....DET ÄR SÅ ROLIGT!
Inte bara att ha tillgång till en egen liten plantskola, där man kan hämta vad man behöver.

Själva odlandet skänker en glädje, som är svårslagen.

Allt från glädjen när den första lilla grodden knycker på nacken,


via när man börjar räkna groddarna: 'Tänk jag har 25 plantor...'
till tillfredsställelsen av att SJÄLV ha dragit upp det, som i slutändan skänker glädje i rabatterna.

DÅ drog jag varje år upp tusentals småplantor.
 Roligt men arbetskrävande.
Och en uppgift, som för mig innebar, att det var nästan omöjligt att åka hemifrån....

 För växtbebisar är som alla andra spädbarn.
De måste pysslas om hela tiden.
Får inte bli blöta för då blir de kinkiga och inte heller för törstiga för då kanske de rentav dör.
 De ska ha rätt temperatur i förhållande till det tillgängliga ljuset och om man inte har tillgång den automatik som yrkesodlare har, betyder det, att det är ett väldigt flyttande...

När jag släppte trädgården, var fröuppdragningen det första, som jag gav upp.
Det kändes meningslöst, att dra upp småplantor, som jag kunde förvänta mig att sniglarna skulle äta upp i samma ögonblick som jag planterade ut dem.
Det var lika meningslöst, att dra upp perennplantor, som ofta tar flera år på sig innan de är klara för utplantering när jag började åka iväg på träningsläger och liknande.
Det tog inte lång tid förrän de plantor jag hade på tillväxt hade strukit med.
Drunknade de inte när det regnade, så torkade de om det var torrt.
Och flera års passande var bortkastat.

För något år sedan trodde jag mig inse, att jag ALDRIG mer skulle dra igång frösådder igen.
 Så jag kastade bort mina gamla anteckningar.
Såtråg och pluggbrätten rönte samma öde.

När jag i fjor av någon outgrundlig anledning köpte några påsar frö, kunde jag väl aldrig föreställa mig vad det skulle leda till.
Men så fort första fröna var i jorden var jag fast.
Igen.

Nu är det som att börja om från början.

Och det HADE varit guld värt, att ha kvar de listor och anteckningar jag gjorde då.
Idag kan en stor del av informationen om fröuppdragning hittas på nätet men mina egna anteckningar om jordblandningar och optimala groningstemperaturer och hur jag skulle kunna uppnå dem, hade varit värdefulla.
Det HADE varit guld värt, att ha de pluggbrätten, som jag samlat på mig och
det HADE varit guld värt, att ha tillgång till de odlingsytor och kallbänkar, som jag hade då.

Ytor, som numera är upptagna av annat.
Drivbänkarna ruttnade sönder och togs bort.
Källarutrymmet blev förråd.
Mitt Blom- eller trädgårdsrum mötte samma öde.


(Fast ska vi vara ärliga, så är 'Förråd' ett alldeles för vänligt uttryck med tanke på allt det bråte, som hamnat där.)
Till och med det gamla växthuset hade fyllts med allsköns skräp.

Växthuset, som dessutom hade intagits av både spindlar, sorkar och grannkatter befriades från det allra värsta.
Sådderna flyttade in i den övriga oredan.


Men lusten hade vaknat .

Under sommaren samlade jag frön från en del av de växter jag skaffat.
Och i år har jag dessutom köpt fler än 50 olika sorters frön!

Wow, vilken blomsterfest det ska bli!
Jag njuter redan.
Jag sitter i min kammare och lägger upp bilder på växterna bredvid varandra på min dator och ser framför mig de ljuvligaste kombinationer, som ska växa fram  i sommar..
Det är då jag inser, att jag möjligen (OK troligen) tagit mig vatten över huvudet.
 För hur ska jag klara av detta?
Var ska jag hysa alla småplantorna?
Och det är brått.

Redan är det dags, att skola om de första och ett snabbt överslag ger vid handen, att jag troligen kommer att ha över tusen småplantor om en månad. Kanske ännu fler.....


DÅ fixade jag det.
Men nu....?

Så på samma sätt som jag ropat 'Reclaim the Garden' skrider jag till verket med stridsropet:
'Ge mig mina odlingsbord och -bänkar tillbaka!'
Och det händer saker!

En del utrustning fanns, som tur var, kvar och togs fram.

Men källartemperaturen låg runt 10 grader och inte ens rumstemperaturen nådde upp till de 20, som en del fröer behöver för att gro. En del sådder placerades ovanpå pannan.
Men en del behövde ljus för att gro. I kombination med de där 20 graderna.
Då slog jag till!
Gjorde en av de största investeringar jag gjort....


Köpte ett minidrivhus/växthustunnel med undervärme. Dyrt men alldeles underbart!
Det var effektivt.
Känslan när jag går ner i den kalla källaren och lättar på förlåten är obeskrivlig.



Inne i kuvösen grodde det snabbt.
Och snart hade jag små knubbiga, friska plantor, som raskt blev klara att flytta ut.

Några bordytor sopades rena.



De gamla armaturerna fanns kvar..

Men jisses!
Tusen småplantor kräver mer än några bord!
Och fönsterkarmarna börjar redan bli fulla.


Fortsättning följer......


13 kommentarer:

  1. Ojojojojoj... så imponerad jag blir när jag inser hur mycket du sår! Ett-åringarna ratar jag nästan alla numera och nöjer mig med att så grönsaksplantor och perenner - det blir en hel del plantor iaf. Men vägen till tusen plantor den känns ganska avlägsen trots allt.
    Din tunnel ser onekligen intressant ut, får man fråga var du köpt den och kanske om priset? Jag skulle ju kunna önska mig den i present inför nästa odlingssäsong. Hoppas du får en trevlig helg / gittan

    SvaraRadera
  2. Ha, ha, ha - så det kan gå! ;-)
    Känner igen problemet, trots att det här endast rör sig om cirka 300 plantor!
    Men 1000!!!! Det var då som katten! Om du nu skulle bli tvungen att, låt oss säga, gå ner till 900 plantor, skulle inte det ändå kunna räcka!?!? Jag menar i värsta fall. ;-)

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Först och främst! Grattis till nomineringen! Din blogg är verkligen en fröjd att besöka.

    Jag tycker så mycket om att läsa om din fröglädje. Inlägget andas glädje och pånyttfödelse. Att dra upp plantor från frön är verkligen pånyttfödelse, både för en själv och för växterna. Jag blir pirrig inombords när jag pysslar med mina frön. Jag pratar med dom varje dag. Så fort jag passerar mitt växtrum så tittar jag in till dom. Även om jag var där fem minuter tidigare.

    En riktigt skön helg önskar jag dig!

    SvaraRadera
  4. Blir så glad över din berättelse :=)
    Ja, visst skänker väl frösådd en massa lycka även om man får problem med förvaringen.
    Precis som du står jag ofta med alldeles för många plantor men det går inte att hejda.
    I helgen måste växthuset öppnas så trycket inne under lysrören minskar lite.
    trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Att så fröer är något som jag har kvar att lära mig...jo, jag har sått ett och annat i mina dar men det blir ofta fel...för rangligt eller ruttnar bort...
    Men så har jag ju inte behov av så många plantor heller....men det skulle vara roligt att lyckas nån gång ;))
    Att så direkt på friland brukar gå bättre ;))
    typ vallmo.....
    Ha en skön helg ;)

    SvaraRadera
  6. Vad glad jag blir att du varit lite givmild mot dig själv här. Det är sånt du verkligen behöver i ditt strävsamma liv! Jag kan känna din glädje i mungiporna och maggropen när du tänker på tunneln.... Härligt!
    Och visst är det knäppt med alla dessa föööör små fönsterbrädor!

    KRamkram H.

    SvaraRadera
  7. Visst är det roligt, ser verkligen härligt ut.

    SvaraRadera
  8. Detta kommer jag att följa med spänt intresse. Jag som aldrig dragit upp en endaste planta själv tycker att det verkar oerhört komplicerat och när du säger 1000 plantor blir jag alldeles mållös. Men jag kan verkligen tänka mig att det är en riktigt go känsla att plantera ut "egna" plantor.

    Härliga inlägg du gör, Eva. Alltid lika intressanta och roliga att läsa.

    Stort grattis till bloggnomineringen - den är du väl värd!

    Stor kram till dig,
    Maria

    SvaraRadera
  9. Det låter härligt! Jag som inte brukar fröså blir jätteinspirerad och tänker kanske skulle jag också... Men än så länge nöjer jag mig med att ta sticklingar, ganska nytt för mig det också, det är ju jättelätt!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  10. Oj oj oj, 1000 plantor! Det kommer att bli otroligt vackert hos dig i sommar. Kuvösen var en klok investering tycker jag, sådana intressen ska främjas.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Du är en passionerad människa Eva, du gör verkligen det du gör. jag tycker om att läsa om din såhistoria, och jag blir glad av att du satt i gång igen! Kuvösen låter som ett bra hjälpmedel, det är himla trixigt det där med rätt ljus och rätt temperatur. kram Sophia

    SvaraRadera
  12. Gittan:
    Du kan vänta med att vara imponerad tills vi har sett om jag fixar det...
    Tunneln köpte vi hos Willab i Båstad men den finns nog på annat håll också.
    Priset är avhängigt av vilka tillbehör man väljer. Man kan antingen köpa enbart själva tunneln (med bottentråg och bevattningsmatta) eller komplettera med undervärme och/eller belysning. Jag valde värmen, eftersom jag hade lite brått medan vi köpte armaturen separat på annat håll. Priset låg på strax under 2000 kronor.
    Kram

    Käre Ruben!
    Räcker gör det nog aldrig! Här finns många svarta hål att fylla med växter.
    Och 1000 är en grov skattning. Det kanske inte alls blir så många. Eller många fler.... Häng med så får du se...
    Ha det bra du också!

    Anita:
    Jag tackar ödmjukast.
    Och det är skönt att höra om ditt pysslande med dina små. Det får mig att känna mig alldeles normal.....
    Hoppas, att din helg blev fin. Vår blev alldeles underbar och gav så mycket mersmak.
    Kram

    Helen:
    I ett visst skede kommer det nog att bli lätt kaotiskt men FÖR många plantor kan det nog inte bli! Vi har fixat till i växthuset men frågan är hur långt det räcker.
    Ska titta in hos dig och dina sådder!
    Hoppas du fick en trevlig helg. Vår gick i arbetets tecken och var helt underbar även om kroppen grinar lite illa just nu.

    AnnCharlotte:
    Jag tycker avgjort, att du ska försöka. Om än med risk att du blir fast i såträsket.
    För jag är säker på, att du kommer att lyckas. Läs på lite först bara! Idag finns dessutom all information som behövs på nätet. Rangligheten beror på för lite ljus i förhållande till värmen och om det ruttnar har du vattnat lite för mycket... Det var väl inte så konstigt! Utomhussådder brukar jag däremot misslyckas med. Någon äter upp smågroddarna..... Men jag hoppas, att mina vallmofrön ska få vara ifred. Hoppas, hoppas!
    Kram

    Hillevi:
    Det var nog snarare maken, som var givmild. (Fast i sanningens namn blev han utsatt för en liten kupp....). Men jag är såå glad för tunneln.
    Våra fönsterkarmar är väl egentligen varken för få eller små men i det här sammanhanget hade jag behövt ett slott... Fast hellre ett riktigt stort växthus.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  13. Hannele:
    Det ÄR härligt. Och det kommer att bli ännu härligare. Hoppas jag.

    Tack snälla Maria!
    Och jag tycker, att du ska försöka någon gång. Om du har möjlighet att passa sådderna förstås, för annars är det meningslöst. Men glädjen är faktiskt obeskrivlig.
    Kram

    Katarina:
    Det ÄR härligt, Katarina. Och förmodligen lika lätt som att ta sticklingar. Dvs. det finns växter, som är lätta och det finns andra, som kräver lite mer. Men det lika roligt vilket som.
    Kram

    Lotta:
    Ja, jo, det blir nog fint....
    Ett litet problem (till) bara. Jag har ännu inte grävt och förberett där jag tänkt plantera en stor del av dem. Men i värsta fall får min lilla plantskola bli ett blomsterhav i år också. Det spelar ju egentligen ingen roll VAR det blommar. Eller hur?
    Kram

    Tack Sophia! Det låter så vackert när du säger ”passionerad”. De flesta jag känner säger ”galen” och ”fanatiskt överdriven”.
    Jag har önskat mig en sådan kuvös i många år och ja, den rekommenderas verkligen.
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera