Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdagen den 17:e februari 2011

Bladverk (Apropå bokrean)


Tony och Claës Lewenhaupt gav tillsammans ut flera böcker om trädgård, mat, mode och konst och efter Claës´ död gav Tony (1992) ut boken Bladverk (med Claës' foton). Det är en praktisk och jordnära hjälpreda, som inte alls handlar om blad, vilket titeln skulle kunna antyda. Man skulle istället kanske kunna säga, att det är en fortsättning på Bakom häcken, där Tony delar med sig av det bondförnuft, som behövs för att veta, hur man ska gå tillväga för att uppnå den trädgård man vill ha.

Dagens inlägg har eg. heller inget med titeln att göra utan handlar om bladverk i en helt annan betydelse.



Bladverk, som i blad samlade i verk med pärmar om.
Dvs. böcker.
Trädgårdsböcker.
Detta med anledning av den förestående bokrean, som erbjuder trädgårdsläsning av verkligt hög klass. Läsning, som inte i första hand innebär inspiration eller handgripliga tips utan stimulerande läsning med trädgården i fokus.


Efter Bladverk kom Tonie mest att ägna sig mest åt kläder, mode och dräkthistoria. Men för några år sedan (2006) gav hon ut boken Konstnärens trädgård, där 11 konstnärer, deras konst och trädgårdar presenteras.  
Jag nämner detta just nu, eftersom denna fina bok finns med på årets bokrea (hos adlibris och Bokus).
 Det är en mycket vacker bok (med fina foton är tagna av Gerry Johansson och med återgivningar av några av konstnärernas verk), där Tonie ger röst åt konstnärernas syn på och förhållande till sina trädgårdar och försöker se samband mellan deras konstnärliga skapande och deras trädgårdar. Bland de avportätterade konstnärerna finns bl.a. CO Hulten, Ingegärd Råman, Signe Persson-Melin, Bengt Böckman, Bo Hultén  och Simon Arne (som Katarina med fina bloggen Katarinas trädgård besökte tidigt i höstas. Se här.)


En annan vacker och läsvärd bok, som finns på bokrean är Karin Berglunds Med fingrarna i jorden. Med orden som pensel målar Karin upp miljöer så sinnligt, att man kan känna doften av dem. Hon är lika kunnig som på en gång smittsamt entusiastisk och vemodig (på ett sätt som starkt påminner om Hannu Sarenström) och hennes texter är som en tröstande smekning, som suger in läsaren i hennes värld. Illustrationerna i denna bok är gjorda i en gammal teknik, gummitryck, som enbart de motiverar att köpa boken. Jag undrade om detta verkligen kunde vara samma vackra verk, som jag har i min hylla och jag övervägde för ett ögonblick att köpa ytterligare ett exemplar för att riva ur några av de fina bilderna och rama in. Men jag hejdade mig, eftersom det kändes som om det skulle vara ett helgerån att slakta en vacker bok på detta sätt.....  Och när jag kollade upp titeln ser jag, att man återutgivit boken i ett mindre format än den ursprungliga.


På bokrean finns också Refugium, en finstämd och lågmäld bok om en man och hans trädgård, hans tillflyktsort - hans refugium. En riktig pärla! Jag hittade den sedan Slottsträdgårdsmästaren uppskattande hade skrivit om den i sin blogg (läs här) och det var verkligen njutbar läsning. Ännu en människa och ännu ett sätt att förhålla sig till sin trädgård. Underbar! Också detta en bok, som jag skulle kasta mig över om jag inte redan haft den.  


Sist men inte minst finns två trädgårdsböcker av Lotte Möller.
Lotte, som nog är min favoritförfattare i trädgårdsgenren. Hon har ett annat sätt att närma sig trädgården och ett annat sätt att uttrycka sig än de andra i sällskapet. Med skarpsynthet, stor kunskap och ibland vass penna, sätter hon in trädgården och företeelser i densamma i ett större sammanhang.
Hon är för de flesta kanske mest känd för sin bok om hennes föräldrars trädgård, Maryhill men hon har skrivit flera andra mycket läsvärda trädgårdsböcker bl.a Trädgårdstankar (ännu ett namn på listan på tänkbara bloggnamn) och dessförinnan Trädgårdens natur. För den senare blev hon belönad med  Gerard Bonniers essäpris och det är en alldeles underbar bok.
 OCH mina vänner: 
Också denna bok finns på bokrean, där det dessutom finns ytterligare en titel av Lotte nämligen Tre mästare - tre trädgårdar : Per Friberg, Gunnar Martinsson, Sven-Ingvar Andersson. Jag måste här erkänna, att jag av någon outgrundlig anledning ännu inte läst detta praktverk från pärm till pärm men det jag läst är en njutning och detta är ett MÅSTE för alla som är intresserade av trädgård i den högre skolan.


Antydde jag, att de här böckerna inte skulle vara inspirerande?
Helt fel.
De är ytterligt spännande och inspirerande böcker och för den som har ett öppet sinne öppnar de för nya perspektiv. Nya sätt att se på Trädgård och nya möjligheter. De utgör verkligt inspirerande läsning.
 Och de är vackra. Med många vackra och inspirerande foton.
Så om ni är det minsta intresserade av trädgård i ett lite större perspektiv och tycker om böcker, vackra, kloka OCH inspirerande böcker, så menar jag, att dessa pärlor är ett måste i varje trädgårds- och bokälskares hylla.



PS. Det finns faktiskt ytterligare en bok med titeln Bladverk, som också den finns med på årets Bokrea men om den vet jag inget alls.

fredagen den 11:e februari 2011

Bakom häcken



På min lista över tänkbara bloggnamn fanns, som jag tidigare berättat, en hel del boktitlar.
Titlar, som kändes bra och talande men som också tillhörde böcker, som jag ville framhäva.

Det namn jag till slut fastnade för var alltså

BAKOM HÄCKEN.

Den ena anledningen var förstås, att hur jag än vände och vred på denna titel, så passade den förbaskat bra.
Häckarna har blivit vår trädgårds signum.



Det, som finns där bakom, är fördolt för den, som befinner sig utanför.
Trädgården är något av en hemlig trädgård.
Många har passerat utanför utan att ana hur det ser ut där innanför.
(Den hemliga trädgården var förstås också en av titlarna på min lista.)

Genom bloggen skulle jag öppna upp och visa lite av vad som finns där
BAKOM HÄCKEN.

Och därmed skulle inte trädgården längre vara lika hemlig.


 (Om än fortfarande lite hemlighetsfull...)

Men titeln är också menad som en hyllning åt boken av Tony och Claës Lewenhaupt med detta namn.

En bok jag fick redan innan vi flyttat till Prästgården.
Min första trädgårdsbok.
Dvs jag hade redan tidigare böcker i ämnet att odla grönsaker eller den typ av trädgårdsböcker, som var de förhärskande på den tiden. Trista, praktiska handböcker med inte alltför upphetsande illustrationer.
Böcker med såtider, planeringsdjup och avstånd och härdighetszoner.
Men det var inga böcker man blev inspirerad av.

DÅ, i början av 80-talet,  kom Tony och Claës' bok .
En vacker bilderbok med inspiration istället för praktiska odlingstips

Men det var också en lärobok i konsten att anlägga en trädgård.
Den beskriver i korthet några av trädgårdsskapandets grundprinciper.


På knappt 80 sidor presenteras 135 foton.
De många bilderna är uppdelade i teman och beledsagas av korta texter av Tony, där hon sätter fingret på, förtydligar och strukturerar upp begreppen.
I motsats till tidigare böcker i mitt då lilla trädgårdsbibliotek var detta något alldeles nytt.
Bokens vackra foton av maken Claës är tagna i både privata trädgårdar och offentliga anläggningar.
De teman eller trädgårdsbegrepp, som presenteras är allt från Trädgårdens rum, de element som bidrar till skapandet av rummet, via den enfärgade trädgården, som då var lika ovanlig som den Vilda trädgården, till lustifikationer i trädgården.
På vägen avhandlas betydelsen av kontrast, av överraskningsmomentet, av att väcka nyfikenhet hos trädgårdsbesökaren.



På många punkter lyfter boken fram inslag, som inte tillhörde vanligheterna på den tiden.
Och det mesta var nytt för mig, även om jag redan tidigare läst reportage av paret och njutit av Claës fina foton, som säkert också påverkat mig som fotograf.

Den, som inspirerat dem och fått dem själva att öppna sina ögon och se trädgårdens möjligheter var, föga oväntat, deras vän Ulla Molin.
Många av bokens foton är hämtade från trädgårdar, som idag är välbekanta för många men som då var okända för de flesta utanför den inre kretsen av trädgårdsfolk. Det är förstås miljöer, som är lika inspirerande idag som då men bokens storhet ligger i, att kombinera dessa inspirerande bilder med analysen, klargörandet av vad det är som gör att vi upplever de enskilda miljöerna som så "rätt".
Då som nu.
Miljöerna var bl.a. Ulla Molins och Sven Ingvar Anderssons trädgårdar, Maryhill i Lund men också såväl okända privatträdgårdar som slottsträdgårdar.
Man understryker också att många av de idéer som använts i de senare är fullt genomförbara också i den mindre skalan i en vanlig trädgård.
Det finns visserligen några "bör" eller "bör inte" i boken men den förmedlar framför allt känslan av att allt är både möjligt och tillåtet. 
När jag nu 30 år senare på nytt tar fram och läser boken igen, funderar jag över vilket inflytande den haft på min egen syn på trädgård och jag ser inslag i min egen trädgård, som skulle kunna vara hämtade från boken.

Så lite på skoj och för att ytterligare hedra boken, som jag tycker hade förtjänat större uppmärksamhet har jag fritt tolkat några av de teman, som presenteras i boken genom att  illustrera med foton från vår egen trädgård.

Grinden
"Grinden öppnar vägen till nya upplevelser, nya intryck, nya dofter, nya färger. Den måste både fungera och anpassa sig till omgivningen. men den kan samtidigt genom sin utformning antyda vad som finns bakom grinden!"


"Den breda låga grinden utgör inget hinder, tvärtom, den inbjuder till beundran och kanske besök.....Grindar är inte bara dörrar, de ska berätta om hus och trädgård också."


"Inget hindrar en trädgård från att ha flera grindar. En öppning i en häck eller ett buskage får en extra dimension om den markeras med en grind. Inte bara som skydd mot människor och djur utan även som redskap för fantasi och nyfikenhet. Vart leder grinden? Mot nya hus, rum eller utsikter..."


Rummet
"Rummet och rumskänslan är lika viktiga i en trädgård som valet av buskar, träd och blommor. Rummet koncentrerar upplevelsen, lugnar sinnet, stimulerar nyfikenheten och stänger ute en störande omgivning." 


Väggen
" är naturligtvis den viktigaste delen i trädgårdens rum. Väggen ger lä, skugga och skydd mot insyn. Den ger form och skapar perspektiv. Till skillnad mot husets vägg behöver den inte vara rak eller rätvinklig.


Trädgårdens vägg kan vara  bullig och mjuk eller rak och låg,


oliksidig eller flerfärgad, allt efter behov och idé."

Gången
"är oundviklig i trädgården. 

 

Det finns tråkiga gångar och det finns trevliga. De tråkiga är raka och snabba. Medan de trevliga är mjuka och nyfikna. Ofta försvinner de genom ett buskage....


En gång ska vara en upptäcksfärd.


Sedan bestämmer omgivningen......"

Perspektivet
"utblicken, det koncentrerade intresset till en punkt har i alla tider favoriserats av kunniga trädgårdsarkitekter, såväl proffs som amatörer...
Ingen trädgård är för liten för ett spännande perspektiv"


"Och det spelar ingen roll vad som händer, bara det händer, i den viktiga slutpunkten. Himmel, vatten, grind, möbel, kruka, staty......stimulerar nyfikenheten och lockar trädgårdsvandraren."

Trappan
"är i många trädgårdar en nödvändighet. Lyckligtvis, ty trappan delar trädgården i naturliga rum, som egentligen bara är att bygga vidare på. Den platta trädgården kan ta skadan igen genom att t.ex. höja upp en terrass, markera ett stenparti eller bygga upp en konstgjord liten kulle."


Vattnet
"är trädgårdens öga och dess blänk en omväxling i grönskan. Det räcker med ett fågelbad eller flera för få lite glans i växtligheten.


En damm eller fontän är en fin centralpunkt i trädgårdsrummet eller perspektivet.



Ett vackert stenkar, en stor kopparbunke, en gammal tvättbalja, ett uttjänt handfat, ett stort spillkum eller fat, det mesta som kan hålla vatten kan fungera..... Är vattenskålen vacker utanpå så låt den stå fritt, gräv annars ned den eller låt den gömma sig bland marktäckarna."


Möbler
"i en trädgård är allt från den ensamma (vita) stolen


till grupp med dynor ...




Den mörkgröna gruppen ute på ön
 "markerar genom sin närvaro ....  att detta i alla fall är en del av trädgården."


Krukor


"Krukor, många krukor, är en trädgård i sig. Till skillnad från de i marken förankrade buskarna, träden, blommorna och grönsakerna kan krukorna vid behov flyttas runt efter väder, vind och behov. Man kan leka med färg, form och dofter."
"Det händer, att man vill markera en färg i sin trädgård och då står krukan där med sina blommor i kontrast eller i harmoni med den övriga färgtonen."

Den vilda trädgården
" är fylld av minnen och mycket mänsklig.



Den återuppväcker barndomens mjuka ängar och skuggiga lövsalar samtidigt som den markerar vår ständiga vilja att, likt Rousseau, "återvända till naturen."


"Alla trädgårdar är en  bit tuktad natur hur lite eller hur mycket arbete man än lägger ned på sin bit av jorden. ......Ofta behöver ängen en strikt detalj  för att framstå som ännu vildare...."


Den ordnade trädgården
"fyller också ett behov och kan vara ett uttryck för den ordning och reda vi längtar efter och även kan kontrollera i en rörig, opålitlig värld."



"Bäst passar den vilda och den ordnade trädgården sida vid sida. De fungerar som två konkurrenter i samma bransch och framhäver var och en sitt bästa i sällskap med den andre."


Den enfärgade trädgården
"Låter det tråkigt? Tvärtom. En trädgård i t.ex. bara vita toner blir oväntat spännande och vacker.


 En liten trädgård mår alltid bra av färgkoncentration medan en stor kan kosta på sig flera rum i flera färger."


" Den helt gröna trädgården verkar självklar men är faktiskt sällsynt. Inga blommor, bara blad i gröna färger och former som både harmoniserar och kontrasterar. Låga, höga, spetsiga, rundade, ljusa, mörka, även spräckliga och grågröna blad bildar ett välgörande lugn fjärran från oroliga praktblandningar.

Lustifikationer
"från snäckor till formklippta höns är sällan nödvändiga i en trädgård....men ofta stimulerande. De kan vara oväntade som en mörk skulptur under trädet. lustiga som en glasbubbla på ängen, symboliska som den antika gudinnan framför lagerbusken eller helt enkelt bara fungera som pricken över i, det nödvändiga oväntade tillägget! Ty en trädgård utan liv och personlighet är en tråkig trädgård. Sedan spelar det ingen roll hur välskött., ordnad och smakmässigt godkänd den än må vara. Det finns bara idéer och inga regler för vad som passar i en trädgård. Där ska t.o.m. en kulört tomtenisse kunna hitta ett hem."


Topiary


"Konsten att formklippa buskar och träd utövas tyvärr inte så ofta i vårt land... Ändå är det både roligt, stimulerande och inte särskilt svårt att formklippa. Börja med något enkelt, gör t.ex. en rund boll av en snöbärsbuske. (Den växer fort ut igen...) Fortsätt med säkrare hand att klippa på klassiskt vis i liguster eller buxbom ....."




Som synes har det hänt en del sedan boken skrevs men jag tycker trots det, att den fortfarande håller måttet både som inspirationskälla och som introduktion i ämnet.

Självklart ger inte dessa lösryckta korta smakprov full rättvisa åt de resonemang, som Tony för i boken och kanske är det också att förvanska texterna, att koppla ihop dem med mina foton istället för Claës fina ursprungsbilder, som jag inte förstås inte kan mäta mig med.

Men denna bok påverkade förmodligen hela mitt trädgårdstänkande. Sådde frön i mitt undermedvetna, som grodde och troligen bidrog till hur mina egna trädgårdsidéer utvecklades, vilket jag ville visa genom att koppla ihop textsnuttarna med mina egna foton.

PS. Om ni tycker, att det var för lite om just häckarna, så kommer det nog så småningom inlägg om dessa också. Liksom om många av de teman, som både titelboken och min trädgård är uppbyggd kring.



torsdagen den 10:e februari 2011

Kickar och andra sparkar



Som ni väl märkt har bloggen inte uppdaterats på ett tag....

Det finns flera anledningar:
Datorn har successivt blivit allt segare och trögare.  
Orkade till slut inte öppna vare sig sidor på nätet eller egna program.
Den svarade inte på mina kommandon och den hängde sig oupphörligen.
Den pustade och stånkade och jag befarade, att den snart inte skulle gå att öppna över huvud taget.
Och att alla mina foton skulle flyga all världens väg.


Alla foton sparades raskt på en extern hårddisk och så påbörjades ett evighetsarbete med att sortera bort och kasta sådant jag kunde undvara. För jag misstänker, att datorn helt enkelt var överbelastad av alla mina foton och bilder.
Nu har jag möblerat om i datorn, kastat MASSOR av bilder men de flesta ligger ändå
kvar, eftersom jag fortfarande vill ha lätt tillgång till dem. Problemet är, att det bildhanteringsprogram jag använder inte kan hitta bilder med hjälp av de taggar jag gett dem om de ligger någon annanstans än på C-disken. Så nu efterlyser jag ett Bildhanteringsprogram, som kan användas för att (med hjälp av taggarna)plocka fram bilder, som finns på andra källor.
 För även om jag för tillfället kan använda datorn, är den fortfarande så trög, att det är en veritabel pina.
Att kasta (sparka) ut den är inte aktuellt. Däremot sparkar jag bakut ut inför tanken. Datorn är, i mina ögon, inte speciellt gammal och totalt sett finns det gott om utrymme i den. Dock ej på den aktuella hårddisken.

Förutom att tiden, som alltid, är en bristvara har kroppen dessutom med skärpa meddelat, att den i högsta grad ogillar min verksamhet framför skärmen.
Så nu är stunderna framför datorn kraftigt ransonerade. 
Detta innebär, att några av de inlägg jag planerat kanske dröjer men de kommer.


Och vad har detta med kickar att göra?
Allt och inget!

Kickar kan vara allt från brutalt aggressiva sparkar, via lekfullt puttande till euforiska höjdpunkter.

När allt krånglar och går mig emot känns det som om jag blir sparkad i magen.
Luften (och energin) går liksom ur mig.
 Att datorn inte fungerar är som att bli småsparkad hela tiden och bara vänta på den slutliga fullträffen.

Vädrets makter gav mig en ordentlig magspark redan i november.
Innan jag var riktigt klar i trädgården överrumplades jag (precis som alla er andra) av att Vintern stormade in medan jag höll på att tvätta våra fönster inför 1:a advent. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte att tvätta.
 De flesta växterna var ju inburna och skulle nog klara sig.
Och ovädret skulle ju med all säkerhet vara kortvarigt...


Men jag hade fel.
Växterna, som burits in i uthuset (med el-radiator) hann frysa ihjäl innan jag tittade till dem, eftersom radiatorn inte behagat slå till.
Och vintern beslöt sig för att stanna.
Följderna av detta lämnar vi för tillfället därhän men det var som en synnerligen välriktad spark.

Nu är jag en person, som har ytterligt lätt att "måla fan på väggen",
dvs genast se allt ur det värsta tänkbara scenariot.

Bra eller dåligt?
Dåligt, säger väl de flesta men dylika beteendemönster har som alltid ett syfte.
Det negativa i mitt är, att jag ibland hinner lida all helvetes kval för något, som sedan kanske inte händer.
Men då blir jag å andra sidan oerhört lycklig och tacksam.
 Det är som att bli befriad från det Helvete jag föreställt och förväntat mig.
Vid andra tillfällen inträffar det jag befarat men då har jag en mental beredskap, eftersom jag redan har gått genom det i min fantasi.

Nu har jag alltså begråtit den trädgård jag såg krossad under snömassorna.
Och visst är den skadad.
  MEN:
 Nu kan jag glädja mig åt varenda liten kvist som INTE är knäckt.

 På samma sätt, som jag kommer att ta emot varenda övervintrad planta som en skänk från ovan istället för att ta den för given.

Därför får jag nu dagligen kickar av ett helt annat slag.
Glädjekickar.

Det kommer minsann små gröna skott på några av de till synes döda växter jag lyfte in!
De är inte många. Inte i närheten av vad jag hoppats på i höstas.
Men i skuggan av vad jag befarat, känns de nu som gudagåvor.

De borttynande euphorbiorna t.ex. klipptes ner och de bladlösa stjälkarna sattes i vatten utan någon större förhoppning.
Men döm om min förvåning och glädje när de, utan ett enda blad mitt i mörka vintern, lyckats bilda kraftiga rötter.
 Kan man annat än att jubla?


Kickar kan också vara som i kick-off.
Som i islossning.
Vårens egen kick-off.


Bilden är tagen i skogen men kunde lika gärna vara tagen i trädgården, där ett litet drama utspelat (utspelar) sig.
Vår stora damm får sitt vatten av grundvatten, som ligger ytligt och stiger upp. Men den tar också emot  både vårt dagvatten och dessvärre också vårt renade avloppsvatten.
När det började töa upptäckte jag, att vattennivån steg oroväckande.


Det visade sig, att breddavloppet inte fungerade, eftersom det var stopp i avloppsledningen längre bort.
 Dagen efter det att fotot ovan togs, stod hela ön under vatten.
Och det steg ytterligare.
Sedan frös allt till is.
Alla försök att lösa upp stoppet har hittills misslyckats.
Nu är det värsta vattnet bortpumpat och på ön ser det ut som det brukar efter en översvämning.
Nu återstår det att se, hur alla växterna klarat vätan.
Barfrost på den nu genomsura ytan är väl inte optimalt och


 tulpanerna, som gladde mig så i fjor står fortfarande under vatten och lär väl inte komma tillbaka medan de förhatliga svalörten nog trivs.
Men jag hoppas, att de andra mera inhemska arterna inte heller ska ha tagit allt för stor skada.
Men faran är inte heller helt över. Vattenståndet är fortfarande oroväckande högt och pumpen räcker inte till för att få undan vattnet i samma takt som det stiger.



Dessa snödroppar står uppe på ön en bit in på land......


En kick av det positiva slaget fick jag, när jag häromdagen på min hundpromenad hörde ett välbekant kvackande inifrån skogen. Skogen, som varit ödsligt tyst hela vintern.
Nu hade isen släppt invid kanten på en av de många dammarna och en flock änder meddelade ljudligt det underbara i att känna vatten mot simhuden.


Jag satte hunden och smög fram. Just när kameran kommit igång, anlände ytterligare en flock.
Högljutt försökte de få plats i den lilla öppna vattenspegeln och lika högljutt hälsade (protesterade?) de andra.
Vattnet kokade och stänkte när de slog ner och trängseln och glädjen var stor och smittande.

Men dagens Kick var detta:

Den första snödroppen, som väntade på mig när jag kom hem.

 Extra tacksamt emottagen, eftersom jag inte sett minsta spår av dem tidigare. 

I mina tankar hade sorkarna kalasat på knölarna under vintern.
 (Jag vet, att snödropparna är giftiga men det verkar inte ha hindrat sorkarna i andra fall...)
För längs med häckarna, där det normalt brukar vara tätt mellan snödropparna, tornar nu svarta högar upp sig på rad.
Så därför blev jag alldeles ovanligt lycklig och tacksam över denna enda lilla klump med snödroppar även om trädgården brukar lysa vit av dem.
(Om än något senare. I fjor fotograferade jag den första i början av mars...)

De svarta tankarna får mig att inse, att jag inte ska ta något för givet utan glädjas åt det som faktiskt gives.

Vilket i sin tur ger mig den där behövliga sparken i baken för att komma igång.
Så på ett kick var Lusten tillbaka!

Så nu sparkar vi ut vintern (om än kanske inte med en kickstart), sparkar in våren och
sparkar igång vårbruket!