Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



söndag 22 januari 2012

Kattamarant




En kort mellanstickare om en av de växter jag drog upp från frön i
fjol.
Kattamarant, 'Joey, Ptilotus exaltatus


Jag tyckte, att den såg häftig ut på de bilder jag såg i frökatalogen.
Tyckte om både den lite uppstudsiga rosa färgen och de amarantliknande blomställningarna.
Enligt beskrivningen skulle den förutöm de uppsrättstående "svansarna" ha  ett kraftigt silvergrönt bladverk.

Den var lite seg i starten och innan den var halvklar såg jag stora plantor  till försäljning på en plantskola.
Redan där tappade jag lite av lusten till den.


Den var i mina ögon lite 'för mycket'.
Naturligtvis en orättvis bedömning, eftersom växter väl eg. aldrig bör ses och bedömmas efter hur de ter sig på egen hand på stora odlingsbord på ett gardencenter.


Hur som helst blev mina plantor inte alls lika iögonfallande.
Mest svaga och hängande med ett bladverk, som snarast kan beskrivas som oansenligt. De enskilda blomställningarna motsvarade min förväntan men helhetsintrycket var inte mycket att hurra för, även om de gifte sig på ett förtjänstfullt sätt med växter, som hade bättre blad. Speciellt gillade jag kombinationen med ampelpilörten, Polygonum capitatum, som är en basväxt i mitt sommarblomssortiment.


Ska kanske säga, att krukorna fick stanna kvar inne i växthuset på grund allt regnande och att deras utveckling kanske kunde ha blivit bättre annars.
Hur som helst tynade de blommande plantorna bort efter blomningen, som i och för sig var ovanligt lång. Några svaga plantor har lyfts in i uthuset och det ska bli spännande att se hur de, om de överlever, utvecklar sig andra året
(De är, som så många andra av våra "sommarblommor" perenner men inte härdiga.)

Detta är en växt, som jag alltså inte kommer att så på nytt i år men jag är ända beredd, att ge den en andra chans med hjälp av den eller de plantor, som förhoppningsvis överlever inne.
Och jag tycker att alla är värda en andra chans.
Det har ju hänt förut, att jag ändrat uppfattning efter att först ha förkastat en växtsort.

Någon annan som har någon erfarenhet av denna växt?


3 kommentarer:

  1. Hejsa.
    Jeg har haft denne plante.
    Den stammer fra Australien og er meget tørketålende. Vil gerne tørre ud imellem vandingerne og skal ikke gødes ret meget.
    Desværre ikke den nemmeste plante at overvintre i disse nordlige himmelstrøg, men bestemt et forsøg værd.

    Held og lykke
    Helga

    SvaraRadera
  2. Aldrig hört talas om, men den är i mina ögon väldigt fin och en vit variant hade passat mig bra. Tänker dock inte ha bry med en svårflörtad pinsessa när det finns så mycket annat som är lättodlat och kanske mer åtråvärt. Men nog är 'Kattan' fin tillsammans med rödbladiga grannar.
    Kramar till dig från
    Eva

    SvaraRadera
  3. Helga:
    Det låter avgjort som om det vore en planta för mig, som är snål med både vatten och gödning.
    Hoppas, att den övervintrar så vi får se om jag ändrar uppfattning om den. Har du lyckats?

    Eva:
    Det finns så mycket åtråvärt och just denna kommer jag inte att prioritera.

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera