Blåsippsblues

            

Än är det vinter kvar, säger mor……Nja, det sa jag för en vecka sedan när snön ännu låg vit över hela trädgården. Men det gick snabbt. Snön försvann fort och vi klarade oss dessutom från den befarade översvämningen. Lugnt och stilla decimerades snömassorna.

Plötsligt blev det bråttom. Träd skulle fällas. Buskar skulle beskäras. Framför allt skulle några förvuxna korneller bredvid dammen reduceras kraftigt. Vi hade tänkt kunna stå på isen och såga. Men innan vi hann ut hade isen börjat smälta. Slänten ner mot dammen hade bytt sitt vintervita täcke mot en vit slöja av snödroppar (som man förstås inte får trampa på hur som helst…)

Så det blev till att balansera och såga bort det värsta. Sedan återstod det tråkiga jobbet att släpa bort klippet till släpet för vidare transport till tippen. Medan jag sprang fram och tillbaka tyckte jag mig se något ljusblått i ögonvrån. Blåsippor? Inte möjligt. Men när jag var färdigsprungen gick jag bort och kontrollerade. Jomenvisst var det de första blåsipporna som slagit ut. In efter kameran för att avbilda de rara.

                                 

På kvällen skulle fotona beundras. Men till min förvåning fanns inga blåsippor på minneskortet!

Till slut hittade jag filerna men med felmeddelandet om att de inte kunde öppnas p.g.a. fel i JPEG-koden! Jag googlade och fann till min förskräckelse, att det var många som drabbats av detta och såvitt jag kunde se fanns ingen räddning för de förlorade filerna. För min del var det ju bara att knata ut och ta nya bilder dagen därpå. Sipporna fanns ju kvar. Men tänk om jag fotograferat något som varit oersättligt. Någon berättade på ett forum, att han/hon blivit av med 700 bilder! Nu har jag tagit nya bilder på den ljuvligt ljusblå sippan och hoppas innerligt, att det var en engångsföreteelse. De nya fotona blev förstås inte aaaalls så bra som jag tyckte mig ha sett, att de första var……..

Min blåsippa tillhör arten ungersk blåsippa, Hepatica transsylvanica. Den liknar vår vilda blåsippa, Hepatica nobilis, men är större i allt och blommar några veckor tidigare. Den är lättodlad och trivs också på styvare lerjordar. Växer liksom vår inhemska sippa både i sol och skugga.

Men det är inte bara blåsipporna som lyser upp. Snödropparna har nu slagit ut ordentligt och det lyser vitt lite varstans. Både de enkla och de fyllda.

                              

Också snöklockorna (klosterliljorna) börjar slå ut. Tyvärr blir nog inte deras blomning lika rik i år som den varit tidigare år. Torra somrar brukar resultera i sämre blomning och det ser lite glest ut men än kan det dyka upp fler.

Allt går ju i raketfart just nu, vilket är lite synd. Jag skulle vilja njuta lite mer av den här perioden, som jag tycker är en av de vackraste i trädgården. (Sagt med skygglapparna riktade mot det som är fint, för mycket är mest bara skräpigt, ostädat och alldeles förfärligt fult när inte häckar och grönska döljer bakgrunden.)