Grobladet

Många av de växter jag planterat i den nya rabatten är liksom på många andra ställen i trädgården växter, som är ytterst lätta att föröka. Sådana, som själva sprider sig med frö eller sådana, som är lätta att dela eller att ta sticklingar av.

Det är också dessa, som till största delen anger karaktären på denna rabatten.
Ett lågbudgetprojekt med andra ord.

Några av sorterna har dessutom överlevt åratal av vanvård medan andra faktiskt helt försvann under de åren men nu börjat dyka upp lite varstans i form av självsådda fröplantor. Dit hör flera av de sorter som sniglarna åt upp.

Dit hör det röda grobladet, Plantago major 'Rubrifolia'.

En kär gammal vän, som många nog skulle avfärda som ogräs. Och visst sprider det sig lika ohejdat som det vanliga grobladet. Men jag ser det enbart som en fördel, eftersom det förser mig med många plantor och jag har inget emot att behöva rensa bort de oönskade. Men om man tycker, att man vill bespara sig det besväret får man väl klippa bort fröställningarna innan de mognat. Själv tycker jag, att kolvarna är eleganta och tillför en extra dimension. Dessutom är de fina att torka och får ofta en kontrastverkan i en torkad bukett.

Jag fick min första planta av Eva Falck på Tirups Örtagård för länge, länge sedan. Då var mitt trädgårdsintresse begränsat till köksträdgårdsodling. Men dit tyckte jag, att kryddväxterna hörde.  Krydd- och medicinalväxterna, som hade allt jag kunde önska. De var själva essensen av begreppet Trädgård. De var nyttiga och användbara. De hade ett kulturhistoriskt värde och en spännande historia. Och de var vackra.

De hade de milda färger, som jag uppskattade och som oftast klädde varandra. Flera av dem var stora och frodiga. De var i allmänhet lättodlade. Och de spred sig med största lätthet, vilket gav mig åtråvärda gratisplantor. Allt detta tilltalade mig.

Det vackra röda grobladet flyttade alltså hem till oss. Att man kan påskynda sårläkning genom att lägga på bladen var inte avgörande utan informationen tillhörde kategorin kuriosa. Så småningom hamnade det i Dammrummet tillsammans med de vita växterna, sedan några andra växter med dragning åt det röda fått tillträde dit.

                                            (Foto från Dammrummet 1994. Groblad med vita rosor och Viola coronaria 'Alba'.)

Plantan kräver sol för att bli röd och hålla den röda färgen men jag tycker, att det är vackert när det skiftar mellan det röda och det gröna tillsammans med dess metalliska lyster.

Den är betydligt större än det vanliga grobladet, bladen är drygt 20 cm och kolvarna ännu högre. Plantorna blir kraftiga på en säsong. Jag satte 3 plantor i den nu aktuella rabatten och de har fyllt upp bra redan i år.

I den nya rabatten var det framför allt kombinationen med klotlöken, Allium sphaerocephalon, som var spännande.



Innan lökarna slagit ut riktigt skiftade också de i grönt och purpur och mötet dem emellan blev mycket lyckat.

När löken var i sitt esse och enligt min smak lite för skarp i färgen, var det grobladet som dämpade den. Men också stjärnflockan, de vita blomsterkörveln och nu på slutet blomstertobaken har, som syntes i förra inlägget, varit fina ihop med den.

När sniglarna härjade hörde grobladet till de växter som försvann. Men när det i fjor dök upp några plantor på grusplanen gladde det mig oerhört, både för att jag tyckte så mycket om det men också för att det indikerade, att sniglarna nu var i antal som var hanterbara.

Plantorna fick stå kvar och fröa av sig, vilket de gjorde med besked. Några flyttades alltså till den nya rabatten och några fick stå kvar men jag har i år rensat bort 100-tal, ja kanske 1000-tal.

De, som fick stå kvar är stora och fina  men som så ofta: Lätt fånget lätt  förgånget......

Fortsättning följer.