Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



onsdag 18 augusti 2010

Grobladet


Många av de växter jag planterat i den nya rabatten är liksom på många andra ställen i trädgården växter, som är ytterst lätta att föröka. Sådana, som själva sprider sig med frö eller sådana, som är lätta att dela eller att ta sticklingar av.
Det är också dessa, som till största delen anger karaktären på denna rabatten.
Ett lågbudgetprojekt med andra ord.
Några av sorterna har dessutom överlevt åratal av vanvård medan andra faktiskt helt försvann under de åren men nu börjat dyka upp lite varstans i form av självsådda fröplantor. Dit hör flera av de sorter som sniglarna åt upp.
Dit hör det röda grobladet, Plantago major 'Rubrifolia'.


En kär gammal vän, som många nog skulle avfärda som ogräs. Och visst sprider det sig lika ohejdat som det vanliga grobladet. Men jag ser det enbart som en fördel, eftersom det förser mig med många plantor och jag har inget emot att behöva rensa bort de oönskade. Men om man tycker, att man vill bespara sig det besväret får man väl klippa bort fröställningarna innan de mognat. Själv tycker jag, att kolvarna är eleganta och tillför en extra dimension. Dessutom är de fina att torka och får ofta en kontrastverkan i en torkad bukett.


Jag fick min första planta av Eva Falck på Tirups Örtagård för länge, länge sedan. Då var mitt trädgårdsintresse begränsat till köksträdgårdsodling. Men dit tyckte jag, att kryddväxterna hörde.  Krydd- och medicinalväxterna, som hade allt jag kunde önska. De var själva essensen av begreppet Trädgård. De var nyttiga och användbara. De hade ett kulturhistoriskt värde och en spännande historia. Och de var vackra.
De hade de milda färger, som jag uppskattade och som oftast klädde varandra. Flera av dem var stora och frodiga. De var i allmänhet lättodlade. Och de spred sig med största lätthet, vilket gav mig åtråvärda gratisplantor. Allt detta tilltalade mig.


Det vackra röda grobladet flyttade alltså hem till oss. Att man kan påskynda sårläkning genom att lägga på bladen var inte avgörande utan informationen tillhörde kategorin kuriosa. Så småningom hamnade det i Dammrummet tillsammans med de vita växterna, sedan några andra växter med dragning åt det röda fått tillträde dit.

                                            (Foto från Dammrummet 1994. Groblad med vita rosor och Viola coronaria 'Alba'.)

Plantan kräver sol för att bli röd och hålla den röda färgen men jag tycker, att det är vackert när det skiftar mellan det röda och det gröna tillsammans med dess metalliska lyster.
Den är betydligt större än det vanliga grobladet, bladen är drygt 20 cm och kolvarna ännu högre. Plantorna blir kraftiga på en säsong. Jag satte 3 plantor i den nu aktuella rabatten och de har fyllt upp bra redan i år.

I den nya rabatten var det framför allt kombinationen med klotlöken, Allium sphaerocephalon, som var spännande.



Innan lökarna slagit ut riktigt skiftade också de i grönt och purpur och mötet dem emellan blev mycket lyckat.


När löken var i sitt esse och enligt min smak lite för skarp i färgen, var det grobladet som dämpade den. Men också stjärnflockan, de vita blomsterkörveln och nu på slutet blomstertobaken har, som syntes i förra inlägget, varit fina ihop med den.


När sniglarna härjade hörde grobladet till de växter som försvann. Men när det i fjor dök upp några plantor på grusplanen gladde det mig oerhört, både för att jag tyckte så mycket om det men också för att det indikerade, att sniglarna nu var i antal som var hanterbara.


Plantorna fick stå kvar och fröa av sig, vilket de gjorde med besked. Några flyttades alltså till den nya rabatten och några fick stå kvar men jag har i år rensat bort 100-tal, ja kanske 1000-tal.
De, som fick stå kvar är stora och fina  men som så ofta: Lätt fånget lätt  förgånget......


Fortsättning följer.

9 kommentarer:

  1. Ogräs eller inte, jag måste nog säga att det passar sig ganska fint där i Damrums rabatten. Var sak har sin plats.
    Och budgetprojekt passar nog de flesta. I alla fall mig.

    SvaraRadera
  2. jag gillar också sånt som villigt förökar sig...det är skönt att kunna "slösa" med växterna utan att behöva tänka på kostnaden ;)

    SvaraRadera
  3. Tack för tipset om grobladet verkar vara precis vad jag letar efter, en rödbladig växt i rätt storlek.

    SvaraRadera
  4. Snyggt riktigt snyggt!
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Ser fram mot att införliva några groblad i mitt så mycket magrare växtsortiment. Tänker vara en härmapa och samplantera med klotlök, för det tycker jag var en osedvanligt snygg kombination! Kanske som nya innevånare tillsammans med ormbunkar i framsidesrabatterna...
    Snygga foton kära Eva - som vanligt.
    Kramar från en annan
    Eva

    SvaraRadera
  6. Hej, tack för att du delar med dig av din trädgård. Läste ditt inlägg för en tid sedan om det privata med din trädgård. Trädgården blir ju på något sätt en del av en själv. Mycket blod svett och tårar är nedlagd i den.
    Jag är så nöjd över att du delar med dig de bitar du vill och orkar.
    Om jag skulle få önska något så önskar jag att du tog dig tid och njöt av bilderna du har framför dig själv. Njuter av det lilla hörna av trädgården som är som du vill. Att du ger dig själv tid att njuta. Har själv väldigt svårt med det ibland...

    Jag njuter av din blogg, den ger mig mycket.
    Hoppas att du får en fin helg/Gela

    SvaraRadera
  7. Den har jag aldrig sett och den var verkligen fin.
    Förstår att du gillar den.
    Du har verkligen mycket att njut av i din trädgård.
    Ha en skön trädgårdhelg
    Annika

    SvaraRadera
  8. Den var mycket intressant. Stort, frodigt och dessutom mörkt bladverk faller mig på läppen. Och är de sen hanterbara ur spridningssynpunkt så är det en guldklimp. Tack för tipset.

    SvaraRadera
  9. Annelie:
    Det passar avgjort mig. Och det är en utmaning att få till det med små medel.
    Det vore ingen sport, om man kunde köpa allt man blev förtjust i och sätta ihop, även om det kanske skulle bli vackrare. Men det skulle det kanske ändå inte bli, eftersom både lust och längtan sannolikt skulle vara mindre.

    AnnCharlotte:
    Jag inte bara gillar det. Jag älskar det. Min stora trädgård skulle ha varit tämligen glest befolkad om jag skulle ha köpt varenda planta. Dessutom kan man frikostigt experimentera med både färg och form om man har gott om växtmaterial. Och dessutom kan man kosta på sig att experimentera med olika skötselmetoder. Det är ju ingen katastrof om man skulle misslyckas.

    Carolina:
    Roligt om jag kan bidra till något nytt hos dig. Men glöm inte, att den frösår sig. På gott och ont.


    Skogseva:
    Det är bara att hämta!
    Och det är lika fritt fram att kopiera eller låta dig inspireras, vilket låter mycket trevligare. Men jag vet inte om jag skulle plantera det bakom en buxbomhäck..
    Kramar

    Söta Gela!
    Jag kan lova, att jag njuter. Varje dag som om den vore den sista i trädgården.
    Och jag njuter oerhört också när jag jobbar. Så länge min drivkraft är min lust att skapa, är det en njutning. Om däremot detta vore pålagt mig av någon annan vore det både omänskligt och outhärdligt. Och pauserna är både många och långa numera .
    Dessutom är det oerhört roligt, att höra att min trädgård och min blogg kan ge andra något. Så tack för dina alltid lika söta ord.
    Ha det skönt!

    Annika:
    Tack!
    För allt!

    Lotta:
    Den är både läcker och tacksam!
    Hanterbar eller ej beror väl på hur man uppfattar det. Den frösår sig friskt men antingen kan man ju klippa av fröställningarna när de börjar mogna eller dra upp fröplantorna och ev. sätta någon annanstans.

    Eva

    SvaraRadera