Det är mörkt nu.
Och då tänker jag inte enbart på att solen vaknar sent och knyter sig desto tidigare.
Jag syftar på min situation just nu.
Och på alla hot mot min trädgård.
Och på alla hot mot min trädgård.
Normalt har jag inget mot skumma dagar och mörka kvällar.
Men det finns annat som förmörkar och förpestar min tillvaro.
Men även om det känns nattsvart, försöker jag se det lilla ljus jag kan hitta och hoppas, att jag snart ska kunna lämna detta bakom mig.
Trädgården är jag för tillfället tvingad att lämna åt sitt öde.
Höstsstädningen och nerbäddandet av alla småplantorna avbröts burdust.
Iordningställandet av nya datorn likaså.
Iordningställandet av nya datorn likaså.
Och någon tid eller ork att fotografera eller blogga finns inte.
Inget fel på lusten dock.
Så när jag en sen kväll i veckan som gick, skulle gå ut med hunden och hörde ugglorna skrika utanför mitt fönster,
tog jag med kameran i en fåfäng förhoppning om att kanske kunna ta någon bild av dem.
I mörkret.
Tja, det var förstås alldeles för mörkt.
Men grannens stockros lystes upp av lampan på andra sidan gatan.
Så det blev några bilder ändå.
Mörka, korniga och oskarpa men jag hoppas, att ni ser budskapet:
Det finns ljus!
Det finns ljus!
Det ligger flera halvskrivna inlägg i min utkastkorg och jag ska försöka plocka fram lite bilder till dem och lägga ut, så fort jag bara kan.
Hoppas, att ni andra har det riktigt bra!
Jag har suttit och läst hela morgonen till och från här på din blogg om alla sommarens vedermödor. Hoppas ni klarat den sista stormen bra. Mycket regna har vi fått men ingen köld (nästan) här hos mig. Önskar dig en fin dag trots motgångar/Gela
SvaraRaderaDet är ju så inne med korniga bilder nu (se alla nostalgiska foto-appar till Ihpones). Hur som helst tycker jag dina bilder är fina och sprider hopp oavsett skärpa. Hoppas du klarade stormen också.
SvaraRaderaAllt gott,
Eva
Hoppas det ljusnar för dej snart! Sitter i telefonkö till försäkringsbolaget. Stormen gillade inte min rosenpergula utan rev den!/Lila-Christina
SvaraRaderaJag har saknat dig och dina inlägg ett tag nu....
SvaraRaderaHoppas det ljusnar snart, vad det nu än är som är så jobbigt.
Ha det bra :)
En intressant profil som avtecknar sig i den övre 'ljusbilden'. Jag ser dels en gubbe med potatisnäsa, dels en skön dam med burrig lugg!
SvaraRaderaHopp finns kära väninna - om inte annat så på andra sidan jul när vi kan börja blicka fram mot våren. Positiva tankar är svåra att klämma fram det vet ju jag som är en negativ person, men jag tror ändå att de är nödvändiga för överlevnad. Själv försöker jag tänka 'grönt' - visualisera hur de nya lökarna kommer att se ut och hur rabatterna kommer att arta sig. Fåfängt kanske, men nödvändigt för att inte helt bäddas in i någon luddgrå tristess.
Många kramar från mig,
Eva
När jag har tittat in här för att se om det kommit något nytt inlägg den sista tiden har jag tänkt på dig eftersom du brukar göra inlägg ganska ofta..... hoppas att saker och ting löser sig snart för dig. Ljuset kommer förr eller senare.
SvaraRaderaKram
Åsa
Hoppas det tunga lättar och det ljusnar fort igen.
SvaraRaderaMan brukar ju säga att efter mörker kommer ljus.
Ha det gott!
Gela:
SvaraRaderaJag kan inte bagatellisera det som hänt och som är på väg att hända men försöker trots det hålla huvudet högt. Stormen klarade vi väl....sådär men i jämförelse med allt annat, är det inget jag klagar över.
Ha det bra och tack för dina alltid uppmuntrande och stöttande ord!
Eva:
Jag är ju ingen trendnisse direkt och kanske är mina bilder mer brusiga än korniga men det är väldigt roligt om du uppskattar dem. Jodå, stormen klarade vi bra. I jämförelse med allt annat.
Ha det bra och tack för att du tar dig tid att skriva! Det uppskattas.
Lila-Christina:
Tyvärr har jag svårt att se, att det ska ljusna så jag fångar alla små ljusglimtar jag kan hitta. Stormar är ett otyg. Hoppas, att det inte gick allt för illa hos dig.
AnnCharlotte:
Så skönt att höra, att jag är lite saknad! Det värmde. Mina egna inlägg må vara sporadiska och mina besök hos er andra nästan obefintliga men jag kommer tillbaka!
Och visst kommer en del av mina problem att redas ut men följderna är inget upplyftande. Och hoten över trädgården är svarta och tunga. Lär återkomma till det. Ha det bra du också!
Kära Eva
Kanske är det just våren och vad den ska föra med sig, som skrämmer mig allra mest. Men hoppet finns ju alltid.
Den gråluddiga tristessen låter annars mest som en mjuk och varm filt att dra över huvudet för att glömma bort sjukdomar, olyckor och allmän åldersskruttighet. Både vår(a) egna och de(n) som hotar min trädgård. Mitt liv.
Och lökarna.... De kom inte ner i marken.
Men jag ser fram mot och längtar efter lite egentid, så vi kan göra något trevligt tillsammans.
Stora och varma kramar.
Åsa:
Även om det kanske låter lite deppigt om mig, så är jag vanligen en hurtfrisk och optimistisk person. Men som jag skrivit många gånger tror jag, att man måste våga se svårigheterna för att kunna tackla dem. Inte blunda för dem. Men just nu synes hoten vara av ett slag, som jag inte kan se hur vi ska kunna lösa. Men jag är inte slagen förrän jag har gett upp. Och dit är en bra bit...
Tack för dina rader!
Helen:
Det är många stora svarta och tunga hotmoln, som svävar över oss och jag har just nu svårt att se hur vi ska kunna reda ut och göra något bra av vår situation. Men jag kommer inte att ge upp i första taget. Det kommer nog att bli en tung och/men spännande resa och om ni orkar får ni följa med.
Ha det bra du också och tack för din omtanke!
Eva