Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 28 januari 2012

Fotosafari vid havet


Jag har sedan länge drömt om, att få se sälar i det fria.
Nu hade jag bestämt mig för att det skulle ske.
 Dvs. jag skulle i alla fall försöka.
 För även om jag visste, att det finns en stabil sälstam inte många mil hemifrån var jag alls inte säker på om man faktiskt skulle kunna hitta dem.



Maken och jag åkte till havet.
Det var en underbar vinterdag och vi följde stranden åt det håll vi trodde skulle vara närmsta vägen till stället, där vi förväntade oss att kunna se sälar.


Det visade sig snabbt, att maken överskattat sin förmåga att promenera och han återvände till bilen.
 Jag fortsatte på egen hand.


Området var rikt på sjöfågel och havet glittrade i solskenet.

Då visade det sig, att vattenståndet gjorde det omöjligt att ta sig över där vi tänkt till området där sälarna troligen fanns.


Men jag njöt av naturens skådespel. 
Solen, havet och alla fåglarna.


Solen sjönk snabbt i havet och färgade det eldigt rött.

 

När solen redan gått ner, återvände jag till bilen och maken men envis som jag är, lät jag mig inte nöjas med att ha varit så nära mitt mål, så några dagar senare beslöt jag mig för att göra ett nytt försök. Skogseva var inte svår att övertala att följa med.
 (Läs hennes beskrivning av dagen här.)

Nu valde i vi den andra, längre men säkrare vägen ut till yttersta udden, där vi förväntade oss att hitta sälarna.
Men det fanns mycket att fotografera på vägen.
Jag experimenterade med olika kamerainställningar.


En flock fåglar lyfte långt, långt borta men jag kunde inte hålla tillbaka min lust att försöka fånga fåglarna på bild.
Naturligtvis alldeles för långt borta. Fåglarna blev små svarta prickar.


Men när jag kom hem och zoomade in dem tyckte jag, att även om de inte är skarpa, så ger bilden ändå en nästan målerisk känsla av hur det var.

Vi fortsatte vår vandring och jag fortsatte att rikta kameran mot allt som rörde sig.


En ejderhane låg vid vattenbrynet men makade sig ner i vattnet när vi närmade oss.


Ett svansträck passerade.


Ett gåssträck gjorde sammaledes.

Båda eg. för långt borta men jag är glad, att numera alls lyckas fånga flygande fåglar.
När en svan väl passerade på bra fotoavstånd missade jag förstås tillfället att få skärpa på den...


Jo, knappt halvvägs till målet för vår vandring dök de upp.
 Sälarna.


Långt ut, förstås, höll de koll på våra förehavanden och vi beslöt oss för att inta vår medhavda fika och hoppas, att sälarna skulle stanna kvar och kanske rentav närma sig stranden.
Men sälarna höll sig där de var.
Förvann i havet för att en stund senare dyka upp för ett ögonblick.
Oftast alldeles för kort stund för att hinna släppa muggen,
som till slut hamnade i sanden tillsammans med ostmackan.
Några bilder blev det i alla fall.


Tiden gick snabbt och vi vände tillbaka.
Passerade ejdrarna vi sett på väg ut.
 Hanen vid vattenbrynet och en bit därifrån en hona, som nu tycktes ta sitt kvällsbad


och som förstås blev fotograferad.


När vi närmade oss fastlandet


flög en svan flög in för landning på det frusna vattnet bredvis oss.
Med landningsställen utfällda gled den ner på isen


och fortsatte gliiida...


tills den slutligen hamnade i öppet vatten.
  

En bit därifrån smågnabbades två andra ungsvanar.

Den ene tryckte ner sin kompis (sitt syskon?)  på isen.
Sedan rörde han (?) sig upprest och med utbredda vingar runt den kuvade, som visade alla tecken på underkastelse.


 Efter denna maktdemonstration, som varade några minuter, började båda putsa sig.



Solen sänkte sig bakom över sanddynerna och vi lämnade svanarna, sälarna och havet bakom oss.





17 kommentarer:

  1. Eva ... helt makalösa bilder. Det känns som jag är med. Bilderna på den landande svanen är ju för härliga. Och så alla färger som solnedgången skapar. Roligt att ni till slut fick se sälar. Jag var inne häromdagen och tittade på Skogsevas bilder från er dag.

    Ha en fin dag!

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var några underbara dagar vid det hav jag saknat så.
      Helt annat ljus, andra färger, andra fågelarter. Och så HAVET självt. Vår urmoder.
      Det gläder mig om något av känslan kan förmedlas via bilderna.
      Jag önskar dig en fin vecka!
      Kram

      Radera
  2. Svar
    1. Tackar! Även om inte alla bilder blev vad jag tänkt..
      Men ibland räcker det ändå.
      Kram

      Radera
  3. Underbar skildring, så härligt att ha havet nära.
    Och jättefina bilder, som vanligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara några mil bort men ändå utom räckhåll när trädgården kallar. Men havet är det enda jag saknar i mitt nuvarande boende och mitt sjömansblod svallade när jag väl kom dit.
      Roligt, att du uppskattade detta inlägg bortom häcken och att du gillade bilderna.
      Jag tänker flytta över det till den mer fotoinriktade bloggen, där jag fortsättningsvis kommer att visa foton, som inte har med trädgård eller min närmsta omgivning att göra. Välkommen att titta in där också!

      Radera
  4. Alldeles underbart och tur att du är envis så att du återvände!! kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget är som Havet!
      Och jag hoppas kunna återvända och fullfölja vandringen och kanske, kanske komma sälarna lite närmre. Men allt det andra var mödan värt och ... alldeles underbart.
      Kram

      Radera
  5. Vilka härliga bilder!!!Och så kul att du fick se sälarna:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tant O om jag inte blir för stel och gammal kommer jag definitivt att återvända. Roligt, att du uppskattade bilderna och tack för dina rader. De värmde.
      Kram

      Radera
  6. En härlig dag om än kall. Det gör vi om - i morgon!
    Fina sälbilder som jag avundas dig och underbart och påpassligt fångad svanlandning!
    Kram från Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, härligt och visst gör vi om det! Om och om igen!
      Kram

      Radera
  7. Islandningen är ju underbart fångad! Och så roligt att ni lyckades se sälarna. Jag tycker de är väldigt duktiga på att hålla sig väck.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var inte utan att jag blev lite svag i knäna när svanen bar fortsatte att glida..
      Visst var det roligt, att få se sälar. Jag vet inte hur skygga de är,hade nog egentligen hoppats, att vi skulle komma lite närmre men vi hade kanske lite tur i alla fall.
      Kram

      Radera
  8. Thank you! I love your comment. It sounds wonderful to my ears.....

    SvaraRadera
  9. Awesome pictures. You always have great content. Thanks for sharing.

    SvaraRadera