Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 7 februari 2012

Kända och okända djur



Veckan har, precis om veckor numera alltid gör, rusat iväg.
Medan trädgården vilar, i vad jag hoppas är sin skönhetssömn, passar jag på att försöka förkovra mig i fotograferandets ädla konst.
Det betyder, att medan jag testar och experimenterar, så blir fotona allt sämre.
 Nåja, jag hoppas, att det i slutändan ska bli annorledes.
Veckan vigdes i alla fall åt panoreringsövningar, där jag försökte fånga den lilla svarta med lång slutartid för att få rörelseoskärpa i bakgrunden.
Nog blev det oskärpa alltid!

Hunden liknade ömsom en loppa, ett får, en känguru och ömsom ett vildsvin (eller träskmonster..).




 



Jag skrattade för mig själv när jag tittade på bilderna och tänkte på hur förorättad jag blev den gången en av våra grannar berättade, att han sett vildsvin alldeles utanför byn men först trott, att det var våra hundar!
"Skulle våra eleganta skönheter likna vildsvin?"
 Grrrr!

Några av bilderna blev i alla fall ganska fina, tycker jag, även om både skärpa och fart saknas.


Nåväl, efter lite träning fick jag till skärpan där jag ville ha den - men så mycket rörelse blev det väl inte i bilden. Tycker nog, att mina gamla bilder var mer fartiga.



Hursomhelst blev det söndag.
Hunden behövde komma ut, maken behövde träna sitt skadade ben och jag behövde träna panorering. Vi åkte en bit bort i skogen.
Med kameran på magen, inställd på för panorering lämpligt vis, gav vi oss iväg.
 Jag smög och scannade över landskapet men bortsett från korparna syntes inte ett djur.
 Då skruvade jag ner slutartiden ytterligare och försökte fånga makens fötter.
 Han gick vidare och jag småsprang efter, kollande på resultatet och justerande kamerainställningen i farten.
Då kom de!


Vildsvinen.
De, som finns där men som man sällan ser.
 Mitt framför näsan passerade nu en hel flock i gåsrad.
 Jag fick snabbt upp kameran.
Jag insåg förstås, att jag borde ha haft helt andra kamerainställningar


 men tog mig inte tid att ändra något och i upphetsningen lyckades jag varken panorera eller hålla kameran still på den långa tiden.
Och bilderna blev därefter.
 Inte helt olika några av fotona av hunden.....
 Attans!
 Först blev jag bara sur för att jag försuttit tillfället.
Sedan tänkte jag, att om jag bara hade tränat mer ......

Flocken försvann och vi fortsatte vår promenad.
Korparna kraxade och några glador kretsade över våra huvuden.


 Gladorna skulle åt samma håll som vi och jag trodde mig veta vart de var på väg.
Till ett litet "ställe", där god mat brukar serveras. 


Vi närmade oss deras mål och gladorna började cirkla över huset på andra sidan björkdungen
och jag undrade om, där inne bakom en nerdragen rullgardin, husets fru satt beredd med sin kamera.
Gladorna dröjde sig kvar medan jag sprang efter maken och hunden, som redan var en bit bort, när nästa skogsinnevånare dök upp.


  Det var några rådjur som passerade, stannade och tittade på oss och fortsatte på väg till sin matplats.
För en kort stund befarade jag, att dessa kanske snart skulle möta sitt öde.
Bli till mat till någon annan. Till goda stekar och grytor.
Och kanske till lite extra gott till rovfåglarna borta på "stället" vi just passerat...



"Stället" jag syftar på, är Skogsevas revir och även om hon inte satt i fönstret just då, så sitter hon där kanske nu...

13 kommentarer:

  1. Inte lätt att fånga dom skygga svinen på bild!
    Kämpar också med att få till foton och lära mej kameran, går på en liten kurs men det tar sån tid att testa, och tycker som du att bilderna inte alltid blir bättre ju mer man 'borde' lärt sig.
    ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte lätt att se dem överhuvudtaget...
      När vildsvinen väl var där och kameran åtminstone någorlunda beredd borde eg. själva fotograferandet vara en baggis....
      Man kan välja, att fortsätta i sina gamla fotspår och göra allt som man brukar med förutsägbart resultat eller så kan man kasta säkerhetslinorna och ge sig själv ut på djupt vatten för att komma vidare. I livet som helhet eller som här i fotograferandet. Då riskerar man förstås, att allt börjar gunga och att resultaten blir mycket sämre. Tillfälligtvis. Jag jämför (kanske lite långsökt men ändå) med idrottaren, som försöker hitta en ny teknik för att förbättra sina resultat, vilket ofta till en början leder till sämre resultat. Men när den nya tekniken sitter så blir resultaten bättre än tidigare....
      Ha det bra du också!

      Radera
  2. Jag fnissade länge åt dina härliga hundbilder. Och sedan kom de riktiga vildsvinen! Så roligt. Tittade vidare på dina fantastiska bilder från lördagens havsutflykt. Helt underbara! Två av dem, om jag nu måste välja ut några, blev klara favoriter: dels den där sjöfåglarna simmar och du har fått med gräs/vass i förgrunden, dels den sista där de två svanarna står i motsats till varandra. Om jag fnissade åt de första fotona så suckade jag längtansfullt åt de senare.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Törnrosa! Så roligt om mina bilder om mina bilder kan få dig att både fnissa och längta! Då är jag mycket nöjd.
      Kram och hej!

      Radera
  3. Kære Eva, det er da helt fantastisk, jeg blev helt overrumplet da jeg nåede til vildsvinebillederne. Sikke en natur du bor i:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte annat än att instämma. Vi bor i ett osedvanligt vackert landskap med rikt och spännande djurliv.
      Detta var förvisso några kilometer hemifrån men fotona skulle lika gärna kunnat vara tagna under en helt vardaglig promenad med hunden.

      Radera
  4. Fniss fniss, du delar verkligen med dig av i bästa mening skrattretande bilder!
    Fantastiskt under en promenad.

    SvaraRadera
  5. Roligt, att kunna erbjuda fniss och glädje i stället för mina ständiga jeremiader över mina trädgårsdsmotgångar. Jag kanske skulle byta genre...?

    SvaraRadera
  6. Tycker att hundbilderna blev riktigt spännande! :) och inte behöver bilder ha skärpa för att vara bra.

    Det är typiskt det där...själv råkade jag ut för samma sak när det gällde älgen. Det TAR lite tid, oavsett om man är van eller inte, att ställa om slutare och bländare. Antar att vildsvinen gled snabbt över vägen, precis som älgen. Vips...så var de borta.

    //Boije

    SvaraRadera
  7. Nej, bilder behöver verkligen inte vara skarpa och det tror jag, att du vet, att jag tycker.
    Men jag vill själv k u n n a bestämma när och var jag vill använda olika former av rörelseoskärpa eller kort skärpedjup. Vilket bara är halva sanningen, för jag tycker, att det kan vara verkligt spännande med misslyckade bilder, som framhäver saker, som jag inte avsett men som ändå på ett märkligt sätt förmedlar det jag ville....
    Såg nyss en film om hålkameror och blev heltänd. Det var lite samma sak i att man inte kan förutse resultatet. Spännande!

    SvaraRadera
  8. I situationer som med vildsvinen tycker jag det är viktigast att överhuvudtaget få en bild.
    Om det vore jag skulle jag nog ha fibblat med kameran så länge att jag inte fått nån bild alls.
    Detta hände mig när jag, med största sannolikhet första och enda gången i livet, hade en blåval inom syn- och fotograferingshåll. På bild har jag bara en krum rygg och lite vattenplask. Gräm gräm ...

    SvaraRadera
  9. Jag håller med dig och är tacksam för vad jag fick. Och liksom du, så har jag många bilder, som antingen helt förblivit otagna eller som man inte ens kan gissa sig till vad de föreställer, eftersom jag förutom att sjabbla med inställningarna, blivit så upphetsad av motivet att jag inte kunnat hålla kameran still!
    Vi är nog många, som grämer sig över missade bilder. Bilder som skulle ha blivit FANTASTISKA....

    SvaraRadera
  10. Good read & good picture! thanks for sharing. I have bookmarked the page it is too good to have

    SvaraRadera