Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.
Om färg och form och mening.
Om arbete och material.
Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.
Sååå roligt, att du hittat hit och gillar det du ser. Tackar ödmjukast. Facebook och Twitter...? Inte riktigt min melodi. Jag kan knappt hålla takten med Blogger. Men du är välkommen tillbaka hit om du vill. Min egen inredningsstil är kanske inte solklar men jag gillar det lantligt enkla. Ha en skön vecka du också!
Vilka fantastiska bilder, men de slår inte dina kajor i förra inlägget. Jag förstår att du saknar dessa personliga fåglar i din skorsten. Själv är jag väldigt bekymrad över våra ringduvor som ruvar i cypressen. Igår morse låg det en död duva strax utanför tomten och jag är rädd för att det är en av 'mina' som fallit offer för det elaka skatgänget från grannens gran som bråkar med alla. Kram
Jag tackar men oroas för dina duvor. Jag gillar "mina" kajor men jag tycker ju också om de vackra skatorna. Har inga, som bor hos mig men de finns i närheten. Skulle de vara sådana elaka bestar? Hujeda mig. Romantikern i mig ryser. När jag hittar rester av fåglar tänker jag alltid på grannarnas katter.... Inte skulle "mina fågelvänner".... Nej, ack nej! Om katterna vore mina, skulle svaret troligen ha omformulerats därefter. Jag älskar ju katter. Också. Ang. kajorna vet jag inte hur de ställt sig till vårt intrång i deras revir. De kommer dagligen men verkar inte ha byggt vidare. Fortsättning följer. Kram
Hvor fantastisk - man kan virkelig se alting vokse på denne årstid :)
SvaraRaderaMan kan inte bara se, man kan höra hur knopparna brister..
RaderaOch visst är det underbart.
Ja nu går det undan...snart hinner man inte med längre....
SvaraRaderaHärlig bild, den översta.
Ha det bra :)
Jag har redan tappat greppet. Men...vad gör det?
RaderaHa det gott du också!
SÅÅÅ fina bilder:) Jag gillar din blogg och tänkte följa men jag hittar varken facebook eller twitter??
SvaraRaderaOm du vill delta i min tävling så kan du kika in hos mig, den är i mitt förra lantliga inlägg:)
Jag önskar dig en kanonvecka.
LOVE Maria på inredningsvis
Sååå roligt, att du hittat hit och gillar det du ser. Tackar ödmjukast. Facebook och Twitter...? Inte riktigt min melodi. Jag kan knappt hålla takten med Blogger. Men du är välkommen tillbaka hit om du vill. Min egen inredningsstil är kanske inte solklar men jag gillar det lantligt enkla.
RaderaHa en skön vecka du också!
Vilka fantastiska bilder, men de slår inte dina kajor i förra inlägget. Jag förstår att du saknar dessa personliga fåglar i din skorsten. Själv är jag väldigt bekymrad över våra ringduvor som ruvar i cypressen. Igår morse låg det en död duva strax utanför tomten och jag är rädd för att det är en av 'mina' som fallit offer för det elaka skatgänget från grannens gran som bråkar med alla.
SvaraRaderaKram
Jag tackar men oroas för dina duvor. Jag gillar "mina" kajor men jag tycker ju också om de vackra skatorna. Har inga, som bor hos mig men de finns i närheten. Skulle de vara sådana elaka bestar? Hujeda mig. Romantikern i mig ryser. När jag hittar rester av fåglar tänker jag alltid på grannarnas katter.... Inte skulle "mina fågelvänner".... Nej, ack nej! Om katterna vore mina, skulle svaret troligen ha omformulerats därefter. Jag älskar ju katter. Också.
RaderaAng. kajorna vet jag inte hur de ställt sig till vårt intrång i deras revir. De kommer dagligen men verkar inte ha byggt vidare. Fortsättning följer.
Kram