Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 22 maj 2012

Ni kanske undrar..



hur det står till i trädgården?
Eller hur det gick med ugglorna?



 
Trädgården är en trist historia, så vi börjar med ugglorna.

Jag berättade ju, att vad jag förmodade var en hane passade en unge.




Någon dag senare satt han i pilen men någon unge syntes inte till.
Jag pratade med honom medan jag försökte se ungen.



Hanen blev orolig och flög iväg.
Jag började göra det jag planerat och hanen återvände nästan omedelbart.
Hela tiden var hans blick intensivt fäst vid mig och han såg fortfarande orolig ut.
När han började vagga med kroppen fann jag det säkrast att gå därifrån.



Det är ju känt, att kattugglor kan anfalla när de har ungar.
Också helt oprovocerat.
(Vilket f.ö. hände en man i Norge för bara någon dag sedan).

'Våra' ugglor är ju vilda djur och alls inte tama.
Men jag har aldrig någonsin känt mig orolig i deras närvaro.
Tvärtom har jag tyckt mig se, att ugglemamman är helt lugn och trygg med att jag rör mig i närheten av hennes ungar och inte heller verkar störd av att jag står och beundrar dem då och då.
Hon tittar på mig när jag kommer, varpå hon oftast vänder bort huvudet eller blundar.
Då och då kikar hon lite på mig, som för att visa, att hon vet att jag är där men hela hennes hållning är väldigt avslappad.
(Om det däremot kommer någon främmande flyger hon omedelbart iväg.)
Men hanens kroppspråk och blick sa något helt annat.
Hela han signalerade oro.

Alltså lämnade jag den delen av trädgården.
För inte ville jag, att de ska känna sig oroade av mig.
Det skulle naturligtvis inte heller vara så kul om de anföll mig.

När jag senare passerade stället var hanen borta men då såg jag ungen.
Den satt inne i häcken knappt en meter från där jag stått tidigare under dagen och jag förstod hans oro och gick på nytt därifrån.




Någon dag senare satt honan ute på ön.
Det kändes tryggt.

Hon tittade som vanligt på mig och vände sig därefter om.


Någon unge såg jag inte då men den satt säkert en bit därifrån.




Men en dag satt den ensamma ungen i robinian, som ännu inte slagit ut, alldeles vid huset.
Det blåste ordentligt och den lilla ungen gungade fram och tillbaka.


Vad som var mer oroande var, att kajorna cirklade runt den.
Men ungen såg helt lugn ut.
 Kanske var kajorna mer skärrade av uggleungens närvaro än vad den var av dem.
Ungen satt ju inte så långt från deras bo.


Därefter har jag sett både honan och ungarna dagligen.
Jo, det fanns fler!




När jag en sen eftermiddag såg ungen ute på ön, upptäckte jag ytterligare en högt uppe i trädkronorna.




Och när jag kikade mellan grenar och blad såg jag, att de faktiskt var två till.
Tre ungar alltså.



Och idag var de fyra!




Ungarna är som sin mamma.
Nyfikna men till synes obekymrade om min närhet.



När jag kommer, vänder de sig om och tittar på mig en stund,
varpå de sluter ögonen och ignorerar, att jag är där.
(Vill jag ha foton  med öppna ögon måste jag vara snabb.)



Oftast sitter de högt upp, dolda av lövverket, som nu tätnat och det är inte alldeles lätt att vare sig se eller fotografera dem.
        Alltid är det något  i vägen.


För dagens bilder hittade jag en glugg om jag stod alldeles under dem, vilket gjorde, att de höll på att ramla av pinnen när de skulle hålla lite koll på mig.



På kvällarna sitter de ibland utanför mitt arbetsrumsfönster
och jag kan höra deras hesa rop efter mat.


Och ugglemor, som om dagarna sitter loj och sömndrucken,
 byter karaktär och blir det rovdjur hon ju faktiskt är.
Intensivt uppmärksam reagerar hon blixtsnabbt när något dyker upp.



Kanske är det mer än kameravinklarna som gör, att det har blivit ovanlig mycket klor på fotona....




PS. Möjligen finns det fler än de fyra ungarna, som syns på samma foto.

Det är svårt att avgöra om det är samma ungar jag ser hela tiden.
En av ungarna var betydligt mer utvecklad än vad jag tycker de andra är, redan för någon vecka sedan.

Det finns ju flera ugglor här och kattugglor lämnar ogärna det revir de vuxit upp i, så det är högst troligt, att det kan finnas fler kullar.

Behöver jag säga, att jag är väldigt glad så länge de vill stanna kvar?





27 kommentarer:

  1. Vilka bedårande sötnosar.
    Måste vara kul att ha dem så nära och kunna följa dem....vare sig det är med glädje, oro eller respekt.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De ÄR bedårande även om vi förstås är bortskämda med deras närvaro sedan drygt 25 år. Men jag uppskattar de andra fåglarna lika mycket. Alla har sina egenheter och sin egen charm.
      Hoppas, att din sommar blir fin!

      Radera
  2. Amenherregudihimmelen så ljuvliga och vilka fina bilder du tagit! Snart är du väl Sveriges ugglefotograf nummer ett. Onekligen ett spännande perspektiv rakt underirån där uggletårna framträder som de imponerande mordverktyg de är.
    Snyggt jobbat kära väninna!
    Kram från mig, Eva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de ljuvliga!
      Jag tackar för dina stora men överdrivna ord.
      Jo, fotoperspektivet förstärker perspektivet.....
      Kram

      Radera
  3. Jag älskar dina ugglebilder Eva! Och så härligt att de dessutom är såpass många, fyra ungar, inte illa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt! Har varit lite orolig att trötta ut er med mina fågelbilder.....
      4 ungar är nog en bra utdelning, tror jag och borgar gott för framtiden.

      Radera
  4. Underbara bilder och en berättande text som får det nästan att känna som det är något man själv upplever.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar och gläds om jag kunnat förmedla lite av den känsla jag har när jag rör mig i detta mitt uggleland!

      Radera
  5. Vilka underbara inlägg! Helt fantastiska bilder! Log för mig själv över de talande bilderna, du har verkligen lyckats fånga ögonblicken!
    Nyfiken på fortsättningen!
    ha det gott!
    Pella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack, tack!
      Har precis postat ett nytt inlägg om barnen och är för övrigt lika nyfiken som du på hur framtiden ska te sig.
      Ha det bra du också!

      Radera
  6. Så söta ugglor och helt underbara bilder! Tack!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv!
      Jag kan bara hålla med dig: De är väldigt söta.
      Ha det bra du också!

      Radera
  7. Så fina de är uggleungarna. Du beskriver fint hur du rör dig i trädgården tillsammans med fåglarna. kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uggleungar eller kråkungar. Söta allihop.
      Trädgården är lika mycket deras som min och jag är bara så tacksam för att få ta del av deras bestyr.
      Kram

      Radera
  8. Är helt fängslad av dina uggle-inägg! Underbara bilder och åååh så söta de är uggleungarna

    /Linn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar ödmjukast!
      Själv är jag helt fascinerad av dina fågelbilder!

      Radera
  9. Åh så ljuvligt, vilka fantastiska bilder!
    Vilken rikedom i din trädgård.
    Hoppas allt går bra för sötnosarna och att de stannar i din närhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, vår trädgård har bjudit på många fina upplevelser genom åren och vi hoppas, att det ska bli mer av det goda. Om ugglorna stannar eller ej beror nog helt på vad som händer med alla de gamla träden, vilket vi tyvärr inte kan påverka.

      Radera
  10. Oj så fantastiska bilder!

    SvaraRadera
  11. Så underbara bilder på den gulliga ugglefamiljen. Det måste vara lycka att ha en sådan söt familj i sin trädgård.
    Önskar dem all lycka i framtiden (:D
    Tack för titten in i din trädgård!
    Ha det fint

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tittade in! Och för att du tog dig tid att skriva dina rara rader!
      För mig är fåglarna en viktig beståndsdel i trädgården. Nu mer än någonsin. Och vi är rikt försedda med bevingade vänner, som alla gläder mig med sin närvaro.
      Ha det fint du också och välkommen tillbaka!

      Radera
  12. Så underbart att läsa om ugglefamiljen. Och dina bilder är som vanligt outstanding. Helt fantastiska! Hoppas ugglefamiljen stannar kvar länge hos dig. Alla (utom pappa uggla) verkar ju trivas tillsammans med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Kattugglor lär väl inte ha så svårt att dela rum med människor. Det hänger nog mer på miljön i stort om de stannar kvar. Än så länge är nog vår trädgård ett litet paradis för fåglarna och ugglorna utgör inget undantag.
      Ha en skön sommar!

      Radera
  13. Himmel, vilka bedårande bilder du har på ugglorna. Vad kul att du kan vara så nära dem.

    Själv får jag nöja mig med ugglesmycken, har inte sett en levande uggla, mer än på Skansen och där är det synd om dem med så små utymmen.
    Jag har däremot hört hoande från uggla på håll så någonstans finns de.

    Ramlade in här när jag sökte på trädgårdsugglor (att ha stående i trädgården). Det var tur att jag hamnade här hos dig.

    Må så gott och hälsa ugglorna från en som är fågeltokig i allmänhet, positivt alltså.

    SvaraRadera
  14. Säger det igen. Underbar berättelse om dina ugglor och bilderna helt suveräna.

    Var nog klokt att dra sig därifrån när hanen började vagga fram och tillbaka. De är inte att leka med om de blir störda.
    Desto roligare att mamman accepterar dig och du kan röra dig fritt. Hon får lära ugglefar att du bor där och att du inte är farlig så han inte behöver vara rädd.

    Ha de så gott med alla dina ugglor.

    Kram Ps Själv har jag hittat min uggla som nu står vid blomborden. Ds

    SvaraRadera
  15. Vilken berättelse och fantastiska foton! Helt uppslukande läsning. Suttit som klistrad vid skärmen och det har nästan känts som att jag personligen "tassade" vid sidan av dig i trädgården....

    Väntar ivrigt på fortsättningen


    Solweig

    SvaraRadera