Min vän Skogseva och jag skulle åka på en av våra utflykter.
Planerad sedan ett tag men annat har kommit emellan.
Målet var Vombsjön bara någon mil hemifrån och det vi speciellt ville titta på var skarvarna.
Skarvarna, som är lika avskydda som kråkfåglarna - om inte mer, eftersom de anses förstöra både fiskarnas nät och den miljö de väljer att bosätta sig på.
Som vanligt finns det olika uppfattningar
Vår utgångs punkt var helt enkelt, att de stora urtidsliknande fåglarna är vackra och spännande!
Exotiska.
Naivt?
Jag tog mig till platsen en regnig dag för att rekognisera och tog några blder.
Men nu skulle vi satsa på att vara på plats vid soluppgången!
Klockan ringde klockan tre!
(Nej! Det var inte då, som jag utbrast i en lovsång till morgonen.)
Vi ankom i gryningen och försökte hitta en plats utan allt för mycket grenar i vägen.
Knappt hade vi kommit förrän en gök började sjunga alldeles ovanför våra huvuden.
Skarvarna var redan i rörelse och några gav sig av för att söka föda.
Andra satt knappt skönjbara i vattnet framför oss.
Grupper av sjöfågel guppade förbi i det svaga gryningsljuset.
Grupper av sjöfågel guppade förbi i det svaga gryningsljuset.
Några hägrar flög förbi och landade helt nära men skymda av vegetationen.
En skarv landade ljudlöst i grenverket ovanför oss.
Solen steg.
Solen steg.
Sjön framför oss fylldes av allehanda sjöfågel.
Viggar, änder,
Gäss, hägrar och måsar kom och flög.
Svanarna putsade sig.
Luften var fylld av fågelläten.
Ljudet av tunga vingar blandades med måsars skri, gässens trumpeterande, andfåglarnas kvackande och snattrande.
Och emellanåt ett svagt gurglande ljud från skarvarnas håll.
Ja, skarvarna var de, som gjorde minst väsen av sig.
Ljudlöst förflyttade de sig och trots att man på fotona kan se stora gapande näbbar var de nästan helt tysta.
Svanarna putsade sig.
Luften var fylld av fågelläten.
Ljudet av tunga vingar blandades med måsars skri, gässens trumpeterande, andfåglarnas kvackande och snattrande.
Och emellanåt ett svagt gurglande ljud från skarvarnas håll.
Ja, skarvarna var de, som gjorde minst väsen av sig.
Ljudlöst förflyttade de sig och trots att man på fotona kan se stora gapande näbbar var de nästan helt tysta.
När klockan var åtta kändes det som om vi varit där en evighet.
Vi avbröt fotograferandet för att äta frukost på en liten sandbank en bit ut i sjön.
Vi avbröt fotograferandet för att äta frukost på en liten sandbank en bit ut i sjön.
En glada landade bara några meter bort.
Vågorna kluckade, sjön glittrade och vi blev alldeles yra.
Kanske var det den tidiga morgonen.
Och skarvarna?
Ja, det blev några (dåliga) bilder på dem men de blev inte dagens huvudpersoner, så som vi tänkt oss.
Vi måste nog göra om det.
Och försöka fokusera lite mer på skarvarna.
De stora. Vackra.
kom tillbaka och delade med sig av maten?
Torkade sina stora vingar i morgonsolen.
Och flög igen.
Fotona blev väl inga höjdare men kanske kan de förmedla något av det vi upplevde.
Och bara njuta av upplevelsen denna underbara majmorgon.
Jättefina stämningsfulla bilder! Blir själv sugen på att kliva upp tidigt för att fota... Och då är det bra inspiration :-)
SvaraRaderaHa det bäst!
Hélena
Jag är inte känd för att var morgonpigg direkt och beklagar verkligen, att jag inte har karaktär att trotsa denna dåliga egenskap oftare. För när jag gör det: WOW!
RaderaHa de lika bra du också!
Häftigt! Härliga bilder med en härlig upplevelse. Blev sugen själv på att fotografera fåglar, så där på morgonen. Nu ska man bara hitta ett bra ställe och en pigg morgon :)
SvaraRaderaDen pigga morgonen är en utmaning men den finns där. Det gäller bara att hitta den. Fåglarna är lättare. De finns överallt.
RaderaKul om jag kan inspirera.
Lycka till!