Det var några plusgrader och när jag tittade ut genom ett av fönstren, såg jag hur snön redan dragit sig undan från stammarna i den äldsta delen av avenbokshäcken. Och där, på den lilla yta, som var fri från snö syntes de.
De första snödropparna.
Jag tog kameran och gick ut för att se om det fanns fler vårtecken.
Julrosen (Helleborus niger) i krukan på trappan hade sluppit sin vita mössa men aj, aj, aj..
Knopparna hängde slappa och såg inte alls fräscha ut och vid närmre inspektion såg jag, att de var alldeles ruttna.
Den greniga julrosen, Helleborus foetidus, (som finns lite varstans i trädgården) började sticka upp här och där.
En del var fortfarande fastfrusna under snön medan andra hade lyckats hålla huvudet över snön, vilket inte varit någon bra strategi.
I brist på mat hade någon provsmakat på åtskillliga plantor.
Samma öde hade drabbat den italienska munkhättan, Arum italicum, vars blad vissnar ner på sommaren men som växer upp igen redan på hösten. Nu syntes de första övervintrade bladen i den undansjunkande snön.
Vid dammen hördes ett droppande ett droppande från bron
och kornellens unga skott hade börjat anta sin röda vårfärg på barken.
På väg upp mot gården blev marken på nytt snöfri
och jag njöt av den våta stenytan i trappan. Vatten och natursten utgör den perfekta kombinationen.
Och om man tittar tillräckligt djupt i vattenpölarna kan man ana något blommigt...
Uppe på gården igen, mötte jag en av fasantupparna, som spatserade i vårsolen och jag tänkte på, hur svårt de haft att ta sig fram i snön, som varit betydligt djupare än de varit höga.
Och i (jul)granen, som fick upprättelse efter att så nesligt ha blivt förnedrad och utkastad i en driva, kalasade kajorna på de upphängda talgbollarna.
Jag har läst på andra bloggar, att småfåglarna ratat talgbollarna i år men det gör defintivt inte kajorna!
(Fler foton finns på hemsidan.)
Fina fågelfoton ;)
SvaraRaderaJag har också snödroppar på väg upp.
Såg fina vintergäck i går när jag var ute med hunden. Mina egna har precis bara tittat upp ur marken...men det går framåt nu...mot varmare ljusare tider.
Många fina bilder!
SvaraRaderaVad avundsjuk vag blir på dina vårtecken det enda vi har är takdropp.
Ha det bra
Mariana
Tackar för den uppiggande promenaden fylld med vårtecken:)
SvaraRaderaVilken vacker header-bild du har. Mäktiga hostor!
Rebecca
Åhh...dina kajor! Vad du måste vara lycklig som har tillgång till så fina fotomodeller. Och fasaner som paraderar i full ornat framför din kamera - det är annat än en flock bergfinkar. Ljuvliga foton. Såklart!
SvaraRaderaJag gläds åt dina snödroppar och sörjer helleborusen som inte orkade hålla ut under snötäcket...
Kramar från mig.
AnnCharlotte:
SvaraRaderaJag tackar och bugar!
De avbildade snödropparna var de enda som syntes (förutom julrosorna). Vintergäcken är fortfarande begravd under snön. Men mikroklimatet i Malmö är betydligt gynnsammare än vårt, så jag lär nog få glädjas åt dina långt innan mina egna hunnit slå ut. Men de kommer, de kommer….
Håll ut!
M/S Design:
Tackar, tackar.
Ja, vi brukar ju ligga före här nere i söder men i år känns det segt här också. För en stund sedan föll stora flingor på nytt och prognosen ”lovar” mer kyla. Så den riktiga våren dröjer nog ett tag till.
Och för min del får det gärna gå lite långsamt, så man hinner njuta. (Och göra allt det, som bör göras under vårvintern.)
Ha det bra du också!
Spirande grönt:
När jag tittar på fotona från mars i fjor är ju dessa vårtecken inte mycket att hurra för. Men i år gläds jag åt dem och om de kan ses som ett uppiggande vårtecken för andra är det extra skoj.
Hostorna är självsådda fröplantor, som sattes i kruka för många år sedan. Inget märkvärdigt alltså men ändå imponerande i sin maffiga frodighet. Det är bara, att konstatera, att hostor både trivs och gör sig bra i krukor.
Trevligt, att du hittade hit och gjorde dig omaket att skriva en rad. Det gläder alltid!
Skogseva:
Jag skulle nog gärna byta ut både kajor och fasaner mot bergfinkarna. Ett tag i alla fall.
Visst är fasanerna pråliga och lätt exotiska och visst beundrar jag både dem och alla kråkfåglarna. Jag gillar de senares uppsyn, kaxighet och intelligens. Men båda ställer dessvärre till det en hel del i trädgården. Och de underbara bergfinkarna är sällsynta gäster vid vårt matbord. Och som vanligt vill jag ha det jag inte har…… Men både fasaner och kajor är tacksamma att fotografera. Visserligen är de snabba att ta till flykten vid minsta obekanta rörelse men deras omättliga aptit gör, att de snabbt är tillbaka.
Och julrosen, jag funderar på om det var det faktum, att den stod i en kruka och inte i jorden, som gjorde att den inte höll ut.
Kramar
åh lylliga du som ser vårtecken!!!
SvaraRaderaJa, inte är de många men de ger ju trots allt lite vårkänning. Nu har kylan återkommit och det gör mig faktiskt inte så mycket. Som jag skrev ovan är det mycket att göra så här års och i år har vi i Skåne missat en massa bra arbetstid i trädgården p.ga. snön, så dt är extra mycket att ta igen.
SvaraRaderaVilka oerhört vackra och fina bilder du visar. Gillar både fågelbilderna och vårtecknen. Tänk att kajor kunde vara så fina, hade jag ingen aning om.
SvaraRaderaHa en härlig helg.
Camilla
Härligt med dessa vårtecken. Jag är så glad för inspirationen du ger via din blogg och hemsida. Jag har en liten sak åt dig på min blogg. Tack för att du delar med dig av dina fina tankar och bilder. Ha en fin helg/Gela
SvaraRaderaAlla har snödroppar utom jag i Skåne.
SvaraRaderaJag får vänta några dagar till.
Här är det -10 grader
Hua
Ha en skön helg
Annika
Camilla:
SvaraRaderaJag tackar.
Fast vårtecknen behagade dra sig tillbaka när kylan återvände. Men de finns ju där och det dröjer säkert inte länge förrän de träder fram på riktigt.
Och kajorna. Spännande fåglar. Älskade av många och avskydda av lika många. Funderar på att göra ett inlägg om dem.
Ha det gott och välkommen tillbaka!
Gela:
Tack söta du för överraskningen på din sida!
För överraskad blev jag! Bloggen har väl i sanningens namn inte hittat sin form ännu men det är väldigt roligt att se, att den ändå kan ge någon lite glädje och inspiration.
Ha en fin vecka!
Annika:
Nej, jag tror inte, att du är ensam. Och de kommer. De kommer. Var så säker. Jag känner en trygghet i, att de har vett att vänta tills det är dags. Inte så otåliga som vi….
Kramar
Hej Eva!
SvaraRaderaSTockholmsmässan är jätteskoj tycker jag.
Mycket prylar men inspirerande.
Hade varit jätteskoj och ses.
Är där tor, fre och lörd
Annikas som hoppas
Hej! Vad kul! Jag hittade dig och din blogg. Underbara bilder och jag ser fram emot varje inlägg. Ha en skön helg!
SvaraRaderaAnnika:
SvaraRaderaDet ser tyvärr ut som om vi behöver stanna hemma men vi kanske ses någon annanstans...
Lillebeth:
Så trevligt, att du hittade hit och också skrev en rad. Jag tänker dagligen tacksamt på dig när jag pysslar om mina små, små, späda potentillor i fönsterkarmen. Ännu så ömtåliga, att jag inte riktigt vågar ropa hej. Det är så lite som ska till för att de ska ge upp men jag lovar rapportera hur de tar sig.
Ha en skön helg själv!