Sista dansen

Man skulle kanske förledas att tro, att man, när man som jag ogillar snön där ute, skulle omge sig av idel heta färger inomhus. Men låt mig försäkra er om, att inget kan vara mera felaktigt.



I mitt köksfönster står tvenne vita cyklamen av den lite mindre modellen. Inköpta för flera år, sedan fortsätter de att blomma nästan oupphörligt. Ibland vilar de lite men blommor finns det oftast. Jag har ofta undrat, hur de orkar fortsätta trots den vanvård jag i vanlig ordning utsätter mina krukväxter för.



Just nu har de tagit en vilopause efter julens uppvisning och jag har i sanningens namn inte ägnat dem någon större uppmärksamhet. Så det var mest av en tillfällighet, att jag kastade ett öga på en av de nästan utblommade skönheterna och fick bevittna hennes sista stora föreställning.



Som en dimslöja. Med kronblad, som påminnande om spröda, pärlemorskimrande insektsvingar svepte hon ner i fönsterkarmen.



Skir men med små lustiga, lätta krumsprång





svävade hon fram som en älva på lätta fötter.



Likt en prima ballerina trippande på tåspetsarna.



Varpå hon avslutade och tackade för sig med en riktig teaternigning.




Jag satt kvar och väntade på mer men på fönsterbrädet låg bara en vissen blomma…