Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



fredag 29 januari 2010

Snö, snö, snö och ännu mer snö. Ska det aldrig ta slut?





Nej, det här är inget väder jag uppskattar. Visst är det vackert och visst är hunden ren och fin när vi kommer hem från våra promenader. Men istället beter sig hunden, som snart är 7 år, som ett yrväder till valp när vi kommer ut. Allt medan jag stelbent halkar mig fram och utan framgång förmanar den skuttande, snurrande hunden att ”gå fint”. Så promenaderna blir korta. Och inte kan man göra något i trädgården! Vi, som hade planerat, att ta ner flera träd och beskära en hel del buskar, som vuxit sig alldeles för yviga.



Dagens inspektionsrunda i trädgården gav ingen anledning till glädjefnatt. Det fanns förstås inga vårtecken att tala om. Julrosorna hukade lite varstans i snön och knep ihop sina nästan färdiga blomställningar.



Det mesta annat är begravt under ett tjockt lager snö. Jag skakade loss den tunga snön från buxbom och buskar och undrade, hur de kommer att se ut när snön smält. Jag ser tecken på, att åtskilliga buskar ligger nertryckta, begravda och möjligen knäckta och fastfrusna under snön. Det blir nog till att göra en kraftig beskärning till våren. Och då är det inte säkert, att det blir den beskärning vi tänkt oss.
Miscanthusen, som brukar vara en glädjekälla under hela vintern hör till de knäcktas skara men kommer ju att komma tillbaka.



Också buxbomen ”slokar”. Flera år av obefintlig ans har gjort, att den är alldeles för vek och mycket har lagt sig under snön, trots upprepade försök att befria den från dess tunga vinterkappa.



Så även om jag längtar efter våren, så är det med bävan. Hur mycket är skadat? Hur har det gått med alla växter i krukor, som jag inte hann få in innan snön och kylan kom?



Och som vanligt så här års, funderar jag på hur mycket parkslidet kommer att bre ut sig i år? Och hur det kommer att bli med sniglarna?

Det blev i alla fall några ynka foton till hemsidan men inte ens det kändes riktigt inspirerande. Det är helt andra bilder jag längtar efter att kunna ta nu.





Väl inne i stugvärmen såg jag solen sänka sig och ge plats för ytterligare en kall natt



allt medan månen steg på andra sidan huset.

8 kommentarer:

  1. Ja här hos mig ligger också buskar och annat klistrade vid backen under snön. Buskar som är avgörande för avgränsningen av min lilla "hemliga" trädgård bland annat. Men jag vågar inte skaka av dem snön nu. Det har varit kallt så länge och mycket snö så de har blivit formade nu. Hoppas att de piggnar till sig till våren, de brukar ju göra det. Idag har det varit -25 här. Det kändes när jag var ute och fotade till bloggen vill jag lova! :)
    Trevlig lördagskväll!

    SvaraRadera
  2. Jag tvekade inför fotograferandet vid våra blygsamma -10. Alldeles för kallt för mig.
    Ha det bra själv i kylan!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Skrev en lång kommentar som försvann - nu säger jag bara: misströsta icke!
    Kram från Eva som längtar hem..

    SvaraRadera
  4. Blir förstås nyfiken på vad du skrev.....
    Jag tror jag behöver mer uppmuntran för att ta mig igenom ytterligare en hel vintermånad, även om den är kort.
    Tur du inte ska vara borta så länge.
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  5. Känner som du en stor oro fö allt som kan/kommer vara skadat, kan inte skaka bort snön från buxbomen efter som den inte syns den är helt begravd.
    Härlig stämning i bilderna ändå.
    Ha det bra
    Mariana

    SvaraRadera
  6. Ja, bilderna ljuger. Det är förrädiskt vackert.
    Eva

    SvaraRadera
  7. Vilken kul namn på din blogg.
    Lika vackert som vanligt..
    Du vet att jag älskar din trägård.
    Helt underbar är det om det så är vinter eller sommar.
    ha det gott och håll
    När våren kommer går det fort
    Annika

    SvaraRadera
  8. Annika!
    Så trevligt, att du tittade in här och också skrev några rader! Och jag, som inte ens svarat på ditt mail.....Det kommer.
    Och tusen tack för alla dina vänliga ord!
    Ja, jag tyckte, att det var ett passande namn på det jag tänkte presentera. Taget efter titeln på en av mina första trädgårdsböcker av Tony och Claës Lewenhaupt. Hade en hel lista på namn varav många var just boktitlar. Det kanske blir ett inlägg om dessa längre fram.
    Ha det gott i busvädret och tack igen!
    Eva

    SvaraRadera