Blommor och bin.

Dagen var vikt för fortsättning av vårstädningen. Egentligen har jag inte så brått med den utan brukar vänta ganska länge. Om jag är för snabb, är det inte bara risk vid frost utan framför allt är risken, att fåglarna nyper av alla nya skott. Så därför lät jag mig utan dåligt samvete frestas, att ta kameran för att fotografera krokusen, som växer under den äkta kastanjen i rondellen på vår grusplan.

Jag tycker, att krokus markerar en övergång från tidig vår till en mer stabil vår och när jag passerade dem, lyste de som små lampskärmar i solen. Eftersom jag inte visste hur vädret ska bli framöver, ville jag inte riskera att missa att fotografera blomningen.

Blommorna är i olika nyanser av violett från ljusa med lite mörkare ådring till mörkt lila. Från början fanns också gula blommor men de har jag successivt plockat bort. Jag är ju, som bekant, ingen vän av kombinationen gult och lila (lika lite som andra klatschigheter) utan föredrar mjuka övergångar i samma färgskala. Någon kanske tycker, att jag är en riktig dysterkvist men jag uppskattar kontraster också. Om färgerna stämmer. Lite svarta blomster kan ju t.ex. liva upp en gulvit rabatt om det är gjort rätt. Och det oväntade kan vara en stor tillgång. Jag kan också uppskatta färgstarka rabatter hos andra men det är inget jag eftersträvar att ha här hemma. När det gäller krokus, har jag på senare tid sett alldeles ljuvliga blekgula varianter, som nog kan få flytta in så småningom.

 På lämpligt ställe.

Men de gula, som växte här var av den kraftfullt gula kulör, som jag definitivt inte inte uppskattade i sammanhanget, så till en början flyttade jag alla gula krokusar till en rabatt där jag planterat Silverarv, Cerastium tomentosum. Det blommade med små vita blommor samtidigt med krokusen och tillsammans med det silvriga bladverket så blev det en fin kombination. Tyvärr gick silverarven ut, eftersom det var för skuggigt men en del av de gula krokusarna finns kvar. Men här på gården vill jag ha det precis som det är. Gärna fler förstås och gärna nya varianter av de som redan finns.

Nu var det bara så, att när jag satt mig ner och började fotografera, så dök det upp en humla ur blomman jag siktat in mig på.

Krokus, humlor och bin hör definitivt ihop. Kanske är det en del av fascinationen. Det där med blommor och bin. Kombinationen av det stilla surrandet av bin och humlor och de ljuvliga färgerna. Och nog surrade det alltid. När jag låg på magen, kändes det som om jag befann mig inne i en bikupa. Och de fanns precis överallt. Ofta flera i samma blomma. Jag kunde inte ta en bild utan att det kom ett bi i vägen.

Så småningom fick jag till några foton men åtskilliga gånger flög det upp ett bi eller en humla när jag tryckte av. Så det blev en hel del bi- och humlebilder. Eftersom jag dessutom tycker, att det är så roligt att fotografera djuren, så la jag också lite möda på det.
Men som sagt, de hör ju ihop:
Blommor och bin.

Håll till godo av ett ”litet” urval av dagens bi(ld)skörd:

Ibland blir det klatschigt ändå……

och ibland är det mer skuggspel.


På bloggen VARDAGSLIV OM EN TRÄDGÅRD (och lite annat) kan du se en annan humleverklighet.....