Parkslide: Miljöskapande tillgång eller fasansfullt ogräs.
Vi är inga traditionalister. Det närmsta vi kom till påskpynt var väl kungsängsliljorna i en korg tillsammans med övervintrad murgröna.
Men ett håller vi på: Påsken är vår stora Trädgårdsarbetshelg!
I år skulle vi bl.a. gripa oss an ett av vårens första och stora städprojekt.:
Den, som tidigare följt våra trädgårdsäventyr vet redan, att vi har ett stort bestånd av Jätteparkslide, Polygonum sachalinense (syn. Fallopia sachalinensis eller Reynotria sachalinensis). Det fanns i trädgården när vi flyttade in men hela tiden diskuterar vi hur vi ska hantera det.
Parkslidet är en perenn, vilket man har svårt att tänka sig när man ser det. Det växer upp på våren och bildar sedan en grön vägg av närmast tropisk karaktär under sommaren. Det blir drygt 4 meter högt och på sensommaren blommar det med stora vita vippor.
Det hade varit en mycket attraktiv växt om det inte varit för att det riskerar att breda ut sig utan dess like.
För att ta det från dess vegetationsstart på våren:
Varje vår slår vi de gamla stjälkarna, som är som 4 meter långa bambukäppar. Dessa eldar vi numera upp. Tidigare körde vi dem i kompostkvarn, vilket både var ett jättejobb, eftersom de är stenhårda och dessutom blev fliset ganska svåranvänt.. Kvarliggande "stjälkar" bryts ner med svårighet (läs: tar årtskilliga år)
Så om vi bestämmer oss för att ta bort Parkslidet, vad ska vi plantera där istället? Dessutom är vi tveksamma till om vi kan bli av med det det överhuvudtaget. Och det kommer nog att ta några år innan vi kan plantera något annat på dess plats.
Det är svårt att tänka sig, att det kommer att se ut så här om bara 2 månader....
