Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 30 juni 2011

Röra



Oj, oj, oj vad tiden rusar iväg!
Livet känns just nu som en oändlig röra och jag hinner inte med en bråkdel av vad jag borde och både fotograferande och bloggande har dessvärre hamnat i skymundan.
Jag vet, att jag lovat inlägg om både det ena och det andra och dessutom finns det ju massor, som jag skulle vilja visa och berätta om.

Får försöka börja någonstans och tar avsats i det utlovade inlägget om plantskoledelen.
Men just nu ser det allt annat än trevligt ut där.
Massor av växter överallt och ogräs, som frodas i det fuktiga vädret.
Så här ser det i alla fall ut just nu.




De snygga bilderna hoppas jag kunna bjuda på så småningom.

Av de tusen plantor, som jag förväntade mig av sådder och sticklingförökning har blivit mer än det dubbla...
Småplantor, som tiden inte räckt till för att få ut eller krukat.
 Småplantor, som skulle ha planterats på ytor, som det tydligen inte var meningen att jag skulle odla på (i år...).
Småplantor, som jag tänkte mig, att jag skulle kunna sälja vid en eventuell trädgårdsvisning...
(Återkommer om det.)

Men det mesta går oss emot detta år.
Vädret och alla dess konsekvenser.
Skador och sjukdomar.
Elände och åter elände.

Men jag (vi) kämpar på.
Inser, att detta kommer att bli ett förlorat trädgårdsår men att det förhoppningsvis kommer fler.
Också för oss.

I plantskoledelen trängs alltså ett stort antal småplantor.
Inne i växthuset är det lika fullt.
Jag har börjat kruka en del men det arbetet innebär en ny röra, eftersom antalet krukor inte räcker till.
Så låt oss istället titta in i växthuset.


Kanske minns ni min oförställda förtjusning över mitt förlängda växthus.

I helgen skulle sent omsider den trista bubbelplasten bort.
Tiden har inte räckt till tidigare och plasten har faktiskt fungerat bra också nu.
Den har skuggat och jämnat ut temperaturen inne i växthuset.
Men, usch va fult!


Så jag började dra bort den.

Men aj!
Det blev inte alls bra.


De vita mineritskivorna på gaveln och ena långsidan var minst lika fula som plasten.
Vitt och sterilt.
Jag hade tänkt mig, att vi skulle kunna klä skivorna med brädor men tiden finns helt enkelt inte för detta just nu.
Dessutom finns inte mycket kvar i den gamla brädhögen, som skattats hårt när vi byggt bänkar, bockar, spaljéer och annat.

Så vad göra?
Räddningen blev en flaska med krukfärg!

Skivorna målades.
Det blev förvisso lite mörkare än jag tänkt mig men fullt godkänt.


Inredningen flyttades tillbaka.
Bra!
Kalas!

Men vänta lite!
Något saknas!


Arbetsbänken.

Bordet, platsen, där jag skulle kunna stå och plantera om.
Det, som var en av tankarna bakom tillbyggnaden.
Men jag gillade luftigheten i den nya delen och värjde mig mot att få ännu en väggfast bänk,
 som skulle begränsa min rörlighet.


Till slut lyfte jag i alla fall in en gammal bräda.
Riggade upp den provisoriskt.
Bara för att kunna se och känna hur det skulle bli med en arbetsbänk längs långsidan.
  Och eftersom bänkarna är lite smalare här än i den gamla delen blev det faktiskt inte så trångt som jag befarat.

Efter lite letande hittade jag ytterligare några brädor. Grova och lagom patinerade.
Så när käre maken kom hem, fick han omedelbart såga till två av dem och fixa till ben till dem.
(Den tredje och innersta brädan är ännu inte på plats.)

Vi har fortfarande inte löst avloppet till den gamla keramikvasken, så för tillfället kommer jag att nöja mig med en bunke på bänken under kranen.
Kranen måste dock höjas för att jag ska kunna fylla en vattenkanna under den.
Och så måste anslutningen flyttas, så att den sista brädan ska få plats.
Jag hoppas, att det ska kunna bli klart till helgen.
Men med hjälp av locket till potatislåren ser det helt ut och det fungerar.


Och... behöver jag säga det?
Jag ÄLSKAR mitt lilla glädjehus.



En tillflyktsort när livet kärvar.
En liten hörna, där det råder lugn och ordning trots kaoset utanför.
En plats, där jag har kontroll.

Och bara för att det är så fint........ 

(Tidigare inlägg om växthusets tillbyggnad hittar du här:




10 kommentarer:

  1. ÅHHHH Eva...
    Jag föstår att du njuter! Jag har en underbar. stoooor planteringsbänk på baksidan av mitt hus. Det är inte samma sak som ett hörn i ett växthus, men får duga för den som är utan...:-)
    Ja i år blev inte så mycket av... vädret var både för bra o för dåligt i olika omgångar här också. Men nästa år är jag klokare och planerar annorlunda.

    Ha det gott, lägg in din blogg i min Zonlista, så fler hittar dig också!
    kramkram Hillevi

    SvaraRadera
  2. Vilket helt underbart ställe. Gillar verkligen bänken av de gamla brädorna, ser så rustikt ut. Och väggen blev ju fin med krukfärgen, du bubbelplast är ingen höjdare men är bra att ha i alla fall ibland. Önskar dig en fin dag/Gela

    SvaraRadera
  3. Glädjehus.....vilken underbar innebörd du tillförde det ordet istället för det man vanligtvis förknippar det med.
    Så fint, så fint...
    Ha det bra...hoppas planerna går i lås...

    SvaraRadera
  4. Mysigt du har det i ditt glädjehus....

    Må gott.

    SvaraRadera
  5. Det ser jättemysigt ut i ditt glädjehus! Det där om trädgårdsvisning låter spännande... men om det inte blir i år kommer det ju fler år!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt mysigt ställe du har där, och jag tyckte det blev jättefint med krukfärgen! Hoppas ert elände har en ände så du kan börja njuta fullt ut av din fantastiska trädgård.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hillevi:
    Mmmmm. Jag njuuuter!
    Kram

    Gela:
    Som jag skrivit tidigare: Inget märkvärdigt alls.
    Ett standardväxthus och lite gamla prylar. Men alldeles, alldeles underbart!
    Ha en riktigt skön vecka!

    AnnCharlotte:
    Får väl erkänna, att jag inte kommit på uttrycket själv.....
    Men nog skänker det glädje alltid!
    Och planerna jobbar jag på att kunna genomföra!

    Livsnjutaren:
    Från att ha varit ett sterilt aluminium- och glashus har det blivit väldigt inbjudande och ombonat.
    Må gott du också!

    Katarina:
    Jag behöver väl inte säga, att jag är mer än nöjd?
    Hade faktiskt hoppats hinna med en visning nu i början av juli men så blev det inte, tyvärr. Får se om jag kan göra något med kort varsel lite senare. Annars får det bli nästa år...
    Kram

    Lotta:
    Krukfärg är bra till mycket. Återstår att se hur det håller.
    Jag njuter trots alla motgångar. De har faktiskt fått mig att ta vara på det som finns här och nu.
    Kram

    Christina:
    Ett glädjehus, en lekstuga, en verkstad eller varför inte ett hemlighus? Kärt barn har många namn. Fint är det i alla fall! Och jag är mycket tacksam för det!

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  8. I helgen skulle sent omsider den trista bubbelplasten bort.
    Tiden har inte räckt till tidigare och plasten har faktiskt fungerat bra också nu.

    SvaraRadera
  9. TAG Heuer Monaco 1989–1999 Limited Edition
    TAG Heuer presenterade den tredje av de fem Monaco -klockorna i begränsad upplaga, utformade för att fira 50 -årsjubileet för den ikoniska modellen. Efter lanseringen av den första klockan (1970 -upplagan), presenterad under Monaco Formula 1 Grand Prix och den andra klockan (upplagan 1980), som presenterades i Le Mans, är replica rolex designen av den tredje modellen inspirerad av 90 -talet. Med en subtil industriell estetik, som perfekt återspeglar den enkla urbana stil som kännetecknar detta ikoniska årtionde, presenterar denna samlarmodell en kombination av blå och silverfärgade toner med röda element som ger dynamik.

    SvaraRadera