NU

Nu är den tid när jag tycker, att trädgården är som allra vackrast.

Nu när schersminbuskarna sveper ut sitt överflöd av de ljuvligaste blomster.

Enkla, dubbla eller fyllda.

Men alla (nästan) fulla av den mest förförande doft.

Att hukande gå in genom grinden är att förflyttas in i ett tillstånd av berusande väldoft.

I detta euforiska tillstånd ter sig trädgården nu som en illusion.

Men underbart är kort.

För alldeles för fort kom en natt med regn.

Och så var allt förbi.

De regntunga grenarna tyngdes ner.

Att försöka ta sig fram i trädgården innebär nu, att ständigt bli daskad och duschad av drypande ruskor.

De renvita kronbladen ligger som ett solkigt täcke på den våta marken.

Blir trampade på.

Och illusionen är spräckt.

Men jag tog en paus i häckklipning och ogräsrens.

Önskade, att ni varit här just då.

Men ni är ju här!

Nu!