Dröm och verklighet

Minns ni detta?



Det är vad jag drömmer om....

Vad jag drömde om redan när vi grovplanerade den nya köksträdgåden (inlägg kommer).

Ett växthus /orangeri.

Inte det på bilden men något i den stilen.

Ett hus vi naturligtvis själva skulle bygga.

Jag samlade information om växthus och försökte omsätta den hopsamlade kunskapen i ett egenkonstruerat hus.

Vi hade löfte om få att ta material från några gamla träväxthus, som skulle rivas.

Men det var ju ändå några steg kvar till att komma igång....

När jag fyllde 50 år (vilket var mycket länge sedan) fick jag Växthuset i födelsedagspresent.
I fysisk form av en katalog. Med bifgogat löfte.

För NU skulle det byggas och nu hade vi börjat fundera på att köpa ett halvfabrikat.

Diskuterat med växthusförsäljare om att köpa vissa delar men göra andra själva.

Så hittade jag de engelska växthusen i återvunnen aluminium.

Då avstannade processen helt.

För priset var förstås en omöjlighhet, samtidigt som våra egna planer kändes som halvmesyrer.

Så detta är vad jag har:

Eller rättare sagt vad jag hade.

Men för att ta det från början:

När vi flyttade hit tog vi med vårt gamla lilla växthus.
Placerade i den dåvarande köksträdgården, där vi odlade grönsaker en säsong innan vi gav upp.
 (Vi hade redan andra planer.)

                                                                         (Scannat foto från 1988)

Men  istället hade jag då börjat dra upp plantor från frö och huset försågs med odlingsbänkar i arbetshöjd.
I många år fyllde det sin funktion.
Om än alldeles för litet.

Så gav vi då upp trädgården. Jag slutade dra upp fröplantor. Och växthuset växte igen.

Golvet täcktes av nässlor och skelört.
 Spindelväven hängde tung.

Sorkar och mullvadar underminerade golvet och ev. hade sorkarna också bo under huset.

Grannarnas katter hittade in och låg på borden och gosade i solvärmen.

Mossan trivdes i rutornas skarvar.

Vårt växthus hade rönt samma öde som så många andra i sin åldersgrupp.

Det hade blivit degraderat till att bli en plats att trycka in krukor och annat i...

Men så hände det!
 Förra året sådde jag några påsar frö.
Tänkte flytta ut dem i ljuset i växthuset.

Det fanns inte tid att städa huset grundligt utan det blev en grovröjning.

Men det hade inte bara vuxit igen inne i växthuset.

Dörren hade 'hamnat' helt fel när vegetationen utanför brett ut sig.
En stor hägg hade lagt sig ner framför dörren.

Jag ville flytta den (dörren) till andra gaveln.

Inga problem, sa mannen.

Tittade på gaveln dit dörren skulle flyttas. Och gick därifrån.

Samtidigt tog jag upp en gammal diskussion.
Vi hade tidigt pratat om att bygga till någon sorts förråd för jord och krukor i växthusets förlängning.



Nu lanserade Hasselfors garden sitt lider, som till stor del motsvarade vad vi pratat om.
Som så ofta blev det lättare, att se vad vi skulle kunna göra, när det fanns en färdig förlaga att jämföra med.

Men då skulle vi ju behöva ha kvar dörren för att komma in i den tillbygda delen men ändå behöva sätta i en ny dörr på den andra gaveln.

Tänk om vi kunde hitta en gammal dörr. Vi kanske kunde hitta ett gammalt växthus på Blocket...

Jag letade. Hittade ett hus, som såldes inom några minuter.
Då hade planerna redan ändrats.
Igen.

Jag hade insett, att ett gammalt växthus troligen skulle kosta betydligt mindre än att köpa material och göra en tillbyggnad.
Vi kanske skulle kunna hitta ett precis likadant hus som vi redan hade och förlänga vårt hus i stället....

Jag gjorde ett lite slarvigt collage för att kunna se ungeför hur det skulle ta sig ut.
Och tyckte, att det nog skulle kunna bli godkänt.

Sommaren gick och många växthus passerade revy.

Nästan alla i fel modell.

De som var rätt, var sålda i samma ögonblick som de lades ut på nätet.

Så, sent på sommaren dök det upp ett hus som liknade vårt.

Jag kastade mig på telefonen.
Var det samma modell som vårt?

Ja, det visste ju inte paret, som köpt ett hus, där det stod ett gammalt trasigt växthus i trädgården, som de inte var intresserade av och det gick inte att hitta något namn på det.
Det var mitt i värsta regnperioden men jag var som besatt.

Den stackars kvinnan sprang ut i hällregnet och mätte.
Missade de viktigaste måtten och fick springa ut igen.
Flera gånger.
Jag hängde kvar i telefonen. Nu skulle jag inte missa det!

Måtten stämde och jag köpte huset för den spottstyver de begärt.

Det skulle hämtas redan dagen därpå.

Jag var livrädd, att det skulle gå ur min hand, vilket det är det mycket som gjort i liknande situationer.

Vi anlände sent på eftermiddagen. Mannen i huset berättade, att de varit nerringda.

 Sååå många, som velat köpa huset. De kunde ha fått myyycket mer än det de begärt.

Men huset var vårt.
VÅRT!

Medan solen sjönk, demonterades huset och precis innan det blev beckmörkt var de sista delarna lastade på det lånade släpet och vi körde hem. Trötta och lyckliga.

Några foton hann jag tyvärr inte ta trots att jag hade lilla kameran i fickan.
Det var brått och det var löpandebandmetoden som gälllde.
Käre maken plockade ner huset som om han aldrig gjort något annat.
Langade till mig.
Glas ner. Glas i högar. Glas till bilen.
Och till sist skrovet.



 Och några veckor senare var huset på plats...

Fortsättning följer.
 (Se här)