Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 17 september 2011

Läskigt läckra larver


Eftersom förra helgens 'incident' betyder, att mina arbetsuppgifter nu måste inkludera sådant, som jag aldrig annars gör, som att handla och laga mat, så är mitt arbetsschema helt förryckt.

Alltså tyckte jag, att jag också kunde kosta på på mig en kopp eftermiddagskaffe.
Kaffekorgen var laddad med fika och min nya fotobok och jag steg ut på verandan.
Kaffet och fotoboken slogs upp.


Men inom några minuter var det något som störde mig.
I ögonvrån anade jag något, som rörde sig.


Jag vände huvudet men såg först inget anmärkningsvärt.
Sedan såg jag hur det rörde sig i blommorna på bordet.


En liten larv kröp fram.
Tycktes tappa taget och föll handlöst bara för att fångas upp av ett osynligt skyddsnät.
Och segade sig upp igen.

Jag betraktade den en stund.
Bestämde mig för att använda den som träningsobjekt och hämtade kameran.

Den lilla poserade villigt men var ändå inte alls så lättfotograferad som jag trott.


Eftersom den var liten och snabb, fick jag fokusera manuellt.
Men solen kom och gick och ljuset växlade lika snabbt som Djuret gled iväg bort från skärpan jag just lyckats hitta.
Blev bilderna skarpa där jag ville, var de ofta felexponerade.
Eller vice versa.

Under tiden jag försökte få till något, som jag var någorlunda nöjd med sögs jag in i en annan värld.


En sagovärld.
En tyst och magisk makrovärld, där Djuret ömsom svävade i tyngdlöshet och ömsom bara försvann i en djungellik grönska.


Och  plötsligt var den inte ensam.


En artfrände dök upp.



När jag tittade efter var de ganska många.


Men vad var det?
Kanske var de inte alls snälla Vänner utan elaka Fiender.
Jag är dålig på att skilja på nytto- resp skadedjur och eftersom jag oftast väljer att hellre fria än att fälla,
så bidrar jag kanske till att skadorna blir fler än nödvändigt.


Men nu bestämde jag mig i alla fall för att det handlade om spinnarlarver av något slag och tänkte på kalätna buskar och träd.
Larvernas öde blev därefter.
Bortspolade.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut.

Och jag kände mig som den elaka häxan, som trollade bort de sällsamma djuren och förvandlade sagolandskapet till en simpel vas med några stjälkar, som jag plockat i dikesrenen.


PS. Har ni sett den nya funktionen på Blogspot?
När man klickar på en bild får man upp samtliga bilder i det aktuella inlägget och kan lätt se dem i riktigt stort format.
Blir jättefint!

10 kommentarer:

  1. Vilka fina 'sagobilder'på larven som nästan svävar fram. Det är lätt att bli fascinerad och förundras av naturen. Det gäller bara att stanna upp och SE det som finns. Det är det inte alla gånger man tar sig tid till.

    Näe, den funktionen har jag inte sett. Måste kolla. Tack för tipset.

    Idag är jag uppe tidigt (ja för att vara mig vill säga). Sovmorgon får bli en annan gång, för nu ska här ut i min eftersatta trädgård.

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  2. Fina fina bilder....kameralek är så roligt.
    Hade inte sett den nya funktionen innan. Men nu så har jag. En bra förnyelse tycker jag.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  3. Har väldigt mycket larver, men inga såna fina som dina! Du tar så fina foto./Christina

    SvaraRadera
  4. Hoppas mannen kryar på sig fort. Tack för tipset om bilderna, jättesmidigt

    SvaraRadera
  5. Du har min fulla medkänsla över alla nya tillkommande arbetsuppgifter som plussats på på din redan långa lista! Och maken har min fulla medkänsla över det ofrivilliga handikappet. Trist för er båda nu när höstarbetet skulla vara igång för fullt. Men med det eviga regnandet är det ändå svårt att hinna och klafsmarken är dessutom icke lättbearbetad.
    Roligt när man får syn på en liten glatt poserande lekkamrat bland blommorna - härligt experimentella bilder. Tänk vad kommer att få ut av din nya kamera!
    Kram från väninnan på åsen.

    SvaraRadera
  6. Ajaj med din gubbe, tur att det var i slutet av säsongen ;-)
    Jag är inte så förtjust i larver inne i blomvaserna heller, eller andra kryp som följer med in.

    SvaraRadera
  7. Onda eller goda...fina var de i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Charlotte:
    När livet mest ter sig som en mardröm är det skönt att kunna drömma sig bort. Och material till drömmar finns ju överallt.
    Hoppas du fick ett bra arbetspass. Men av vad jag ser, verkar din trädgård vara allt annat än ’eftersatt’.
    Kram

    AnnCharlotte:
    Jag tar min trädgård på stort allvar och ser det som mitt arbete medan fotograferandet är just den lustfyllda leken, som förgyller tillvaron när trädgårdslivet, som nu, bara känns tungt och dystert.
    Ser just nu, att den nya funktionen inte tycks fungera och hoppas, att det är tillfälligt för jag gillade at kunna bläddra runt bland bilderna.
    Ha det bra du också!

    Christina:
    Hu, vi har haft så fruktansvärt mycket larver av alla de slag den här sommaren och jag är inte så säker på om jag tycker, att de är så fina. I alla fall inte när de kaläter mina växter.
    Men på foto gör de sig bra.
    Tack för din komplimang!

    Carolina:
    Har ingen förhoppning om att det ska fort. Gips i minst 6 veckor och sedan sjukgymnastik och träning av muskler, som nog har vilat väl mycket under tiden.
    Och sedan är det vinter...

    Skogseva:
    Usch och fy, som du plägar säga!
    Men det gäller att hitta något att skingra de dystra tankarna med och då duger i dagsläget till och med några glupska larver.
    Kramar

    Fia:
    Gillar inte larver vare sig ute eller inne med de hör ju liksom till...

    Hannele:
    Så sant, så sant!

    Lotta:
    Fina på bild.. I verkligheten helt vanliga, hungriga små larver, som skulle ha vuxit sig stora och feta på verandans växter om jag inte gripit in i naturens gång.
    Men jättekul att med hjälp av kameran förflyttas i det trolska sagolandet.

    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  9. nice post dear blogger

    SvaraRadera