Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 7 november 2011

BAH....





Meconopsis cambrica, engelsk vallmo.

'Bah, har du det där ogräset i din trädgård?'

 Frågan är inte min och ingen har heller ställt den till mig utan är ett fritt citerande av Lotte Möller.
Men det var inte heller hon, som ställde frågan utan det var några trädgårdsfantaster som en gång besökte hennes trädgård, som bestört utbrast  i denna fråga/kommentar när de såg hennes gula vallmor.
Meconopsis cambrica, som hon sett i England, förälskat sig i och var så glad över att de etablerat sig i hennes egen trädgård.

Jag tycker, att repliken speglar hur olika vi kan se på vad som bör finnas i våra trädgårdar.

Min egen trädgård är full av växter, som befinner i gränslandet till ogräs.
Och här finns också den gula vallmon, som nog förvisso kan bli ett riktigt ogräs.
Den frösår sig rikligt och har dessutom en pålrot, som gör den ganska svår att dra upp.
Om man ogillar dess närvaro är dess långa blomningstid väl ytterligare en nackdel.

Men den får stanna kvar så länge den inte tar för sig för mycket och på fel ställen....
(Jo, jag är medveten om att det kan vara för sent när jag väl slår till bromsen.)
Men den har en naturlig skirhet, som jag tycker passar i de vilda vilda partierna i min trädgård.
Och den får också finnas kvar i kanterna på några gångar.


(Ett av några få foton av denna växt, vilket väl säger en hel del om vad jag känner för den.)

För även om jag oftast ryggar för gula blommor i trädgården blir jag faktiskt glad när jag passerar den.
De har samma inverkan som den mera kaxiga klätten i förra inlägget.

Och varje gång jag tittar på den, minns jag repliken och upprepar, bah.......

Översta bilden tog jag i lördags och jag lägger ut den som en första test på om min nya datatillvaro ska lyckas.
Vi har försökt (ja yngste sonen, vill säga), att knyta ihop min gamla tröga trotjänare med den nya datorn,
som förhoppningsvis ska fungera smidigare och göra blogglivet lite lättare.
 Men tills allt är flyttat och nya program nerladdade och installerade tänkte jag, att det skulle vara smart att koppla ihop de båda datorerna i ett nätverk.
Men de inblandade apparaterna har inte varit speciellt samarbetsvilliga.
De tycks värna om sin integritet och och accepterar inte att de närgånget kikar in i varandra hur som helst.
Många bah´n har utstötts under helgen.

Just detta lyckades i alla fall.....



12 kommentarer:

  1. Nej den finns inte hos mej, inte mycket annat heller i gult men jag tror det kommer bli mer.

    SvaraRadera
  2. Hoppas datorerna vågar närma sig varandra..
    Blommor som sår sig själva och ger ett oförutsett trädgårdsliv är bra tycker jag, man får utvidga sina tankar om vad som är rätt eller fel, för vad är rätt eller fel? Det avgör man ju trots allt själv.
    Många fina höstbilder i tidigare inlägg! kram Sophia

    SvaraRadera
  3. Bah för fisförnäma säger jag. Jag tycker den gula vallmon är underbar i skuggiga lägen. Att den frösår sig omåttligt är ju visserligen en nackdel, men man ska väl inte börja dela in växter efter någon slags klassamhälle, väl? Ser att du tycker ungefär som jag.
    Datorer som krånglar är mycket värre...
    Eva

    SvaraRadera
  4. Jag tror, att du egentligen, innerst inne, är väldigt förtjust i gult - du bara inte vet om det!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  5. Som tur är får man ju tycka vad man vill....
    Jag tycker den är söt mwen skulle kanske inte vilja ha den överallt. Men så är det med mycket annat också.
    Hoppas datorerna lärsig att samarbeta.....
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  6. ja skönhet ligger i varje betraktares öga...själv gillar jag "ogräs" tycker det är vackert på sitt eget sätt...kramis semlan

    SvaraRadera
  7. Så vackert placerad vallmon var i bild två, jättefint! Har också mycket sparsamt med gula blommor i min trädgård men på rätt ställe lyser de upp tillvaron ;-) Har delvis ändrat uppfattning sedan jag sett Claus Dalbys vackra kombinationer av svagt gula och vita blommor, bara man har ett öppet sinne så....

    Kram
    Åsa

    SvaraRadera
  8. Mariana:
    Gult har aldrig varit någon favorit hos mig men å andra sidan inget hatobjekt heller och några gulingar har uthärdat mitt ointresse. En, som faktiskt nästan når upp till favoritstatus är nunneörten, Corydalis cava. Men den är naturligtvis allra finast i vitt......


    Sophia:
    Tackar ödmjukast för dina vänliga rader!
    De spontansådda ger ofta ett liv i trädgården, som är långt bortom vad åtminstone jag skulle kunna hitta på. Naturen vet bäst? I alla fall uppstår allt som oftast möten som inte bara är oväntade utan också väldigt fina.
    Kram

    Eva :
    Bah för krånglande teknik ty sådan förstår jag mig inte på!
    Vad gäller klassamhälle har jag nog samma inställning oavsett om det gäller växter eller människor. Alla har samma värde.
    I trädgården uppskattar jag definitivt växter som är enkla, naturliga och lätta att föröka. Att de är vanliga eller ska vi säga banala gör alls inget. Allt beror på hur man använder dem. Och jag tycker, att det blir extra fint när man kan göra något vackert med ett enkelt material.

    Åh Ruben:
    Jag som trodde, att jag hade järnkoll på mitt psyke! Kanske är det så, att mitt intellektuella jag ogillar gult som varande estetiskt mindre tilltalande medan mina mer instinktiva sidor bejakar den värme och glädje, som små solar brukar väcka till liv.
    Det är gott!

    AnnCharlotte:
    För mycket av det goda skämmer. Oavsett vad.
    Och fast denna gula inte tillhör kategorin favoriter har den klara fördelar.
    Hoppas, att jag (vi) lär mig (oss) att tämja datorerna.
    Ha det bra!


    Jeanette:
    Det finns skönhet i allt. Det gäller bara att se det!
    Bara den, som har skönhet i överflöd kan kosta på sig att förneka det.
    Kramis till dig också.

    Åsa:
    Jag gillar växter, som växer i kanterna av stensatta eller grusade ytor, så de får oftast vara kvar. Släktingar, som väljer att bosätta sig mitt i gångarna rycks däremot obarmhärtigt upp. Det som ser charmigt spontant och lite vildvuxet ut kräver alltså viss hjälp.
    Jag har och har haft flera planteringar i blekgult och vitt och visst är det vackert. Faktiskt väcktes denna lust i samma engelska trädgård för både mig och för Claus några år senare.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  9. Gula blommor är inte mina favoriter heller men såhär års är jag tacksam för alla blommor, så även gula!Ha det gott min vän!

    Kram Lussan

    SvaraRadera
  10. Lussan:
    Jag kan inte annat än att hålla med.
    Fast just idag såg jag flera vita blommor, som gjorde mig glad. Ska försöka hinna ta in några... Ha det bra själv, vännen
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  11. Den finns och är mycket omtyckt hos mig också. Tyvärr har den nog vid något tillfälle muterat eller korsat sig med någon annan vallmo i närheten för plötsligt har det dykt upp en kraftigt orange fylld vallmo bland de gula skönheterna och den orange verkar trivas lika bra - tyvärr. Man får väl ta det onda med det goda.
    Kram

    SvaraRadera
  12. Lotta:
    Tror inte, att den behöver blanda sig med något för att bli orange. Det ingår nog i dess narurliga variation. Tyvärr. För då är den inte alls lika välkommen hos mig i alla fall. Såg f.ö. en orange strimma på översta fotot......
    Kram
    Eva

    SvaraRadera