Instängd

Ofrivilligt instängd i en lägenhet i stora staden har jag lämnat min kära trädgård i sticket.

När jag idag tittade till mitt älskade växthus, möttes jag av möglande och lusiga plantor.

Mitt hjärta brister.

Min ekonomi likaså.

Nåväl, växthuset öppnades och luftades.

De lusiga klipptes ner.

De mögliga bars bort.

När jag kom tillbaka förnam jag ett svagt ljud.

En skugga vid glaskupan fångade min blick.

Det var en liten fågel, som förvirrat sig in i min helgedom.

Nej, den var inte inne i Glaskupan utan bakom den.

Den klättrade fram och kröp uppför växthusprofilerna.

Jag öppnade de fönster, som är öppningsbara.

(En av de få åtgärder jag hunnit med, är att skruva bort de köldkänsliga kolvarna till de automatiska fönsteröppnarna,

vilket gör flera av fönstren nu inte går att öppna.)

Naturligtvis satte sig pippin vid dessa.

Tittade på mig och sa:
'Snälla, snälla.

Kan du inte vara snäll att släppa ut mig?'

Jag försökte ställa mig så, att jag skulle styra honom, att välja att flyga mot de öppna fönstren eller ev. dörren ut.

Men icke.

Pippin flaxade mot glasen men höll sig kvar i mitt innersta heliga rum och undvek både de öppna fönstren och dörröppningen.

Till slut hittade han i alla fall ett av de öppna fönstren.

Stannade ett ögonblick.

Jag kunde känna hur han drog in den friska luften.

Smakade på den.

Darrade lite lätt av lättnad, innan han lämnade mig och växthuset och flög ut i Friheten igen.

Och jag tog ett djupt andetag.

Snart är det min tur att lämna Glaskupan.

Hoppas jag.

Pippin, som f.ö. var en helt ny bekant, har jag identifierat som en Trädkrypare.