Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 10 december 2011

Instängd





Ofrivilligt instängd i en lägenhet i stora staden har jag lämnat min kära trädgård i sticket.

När jag idag tittade till mitt älskade växthus, möttes jag av möglande och lusiga plantor.

Mitt hjärta brister.
Min ekonomi likaså.

Nåväl, växthuset öppnades och luftades.
De lusiga klipptes ner.
De mögliga bars bort.

När jag kom tillbaka förnam jag ett svagt ljud.

En skugga vid glaskupan fångade min blick.


Det var en liten fågel, som förvirrat sig in i min helgedom.
Nej, den var inte inne i Glaskupan utan bakom den.


Den klättrade fram och kröp uppför växthusprofilerna.


Jag öppnade de fönster, som är öppningsbara.
(En av de få åtgärder jag hunnit med, är att skruva bort de köldkänsliga kolvarna till de automatiska fönsteröppnarna,
vilket gör flera av fönstren nu inte går att öppna.)


Naturligtvis satte sig pippin vid dessa.
Tittade på mig och sa:
'Snälla, snälla.
Kan du inte vara snäll att släppa ut mig?'


Jag försökte ställa mig så, att jag skulle styra honom, att välja att flyga mot de öppna fönstren eller ev. dörren ut.
Men icke.


Pippin flaxade mot glasen men höll sig kvar i mitt innersta heliga rum och undvek både de öppna fönstren och dörröppningen.


Till slut hittade han i alla fall ett av de öppna fönstren.

Stannade ett ögonblick.


Jag kunde känna hur han drog in den friska luften.
Smakade på den.
Darrade lite lätt av lättnad, innan han lämnade mig och växthuset och flög ut i Friheten igen.


Och jag tog ett djupt andetag.



Snart är det min tur att lämna Glaskupan.

Hoppas jag.


Pippin, som f.ö. var en helt ny bekant, har jag identifierat som en Trädkrypare.




6 kommentarer:

  1. Ett lyckligt slut för den lilla krabaten! som jag aldrig sett förut.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  2. Mariana:
    Ny för mig också! Så ny, att jag först skrev fel namn på den. Och i ärlighetens namn är jag ju inte alldeles säker på att min artbestämning är korrekt. Hoppas, att någon annars kan korrigera.
    Ha det bra du också!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Jomenvisst har du prickat rätt! Enligt min "Fågelguiden" ser man tydligt på vingen att det är just en trädkrypare och inte en trädgårdsträdkrypare, som har de bakersta vingbandsfläckarna i en tydligare trappstegsform, inte avbruten som på din pippi. Stackars lilla instängda fågel och lyckliga du som fick se den på nära håll, jag har aldrig ens sett den på långt håll!
    Många kramar till dig min vän, Eva

    SvaraRadera
  4. Eva:
    Om jag tillhört den sorts människor, som gjort till sin uppgift att ha sett så många olika fågelarter som möjligt, så hade jag kanske varit lycklig över denna fjäder i hatten. Men jag är fullt nöjd med att lära mig känna igen en och annan av de fåglar, som bor i min närhet. Denna hade jag aldrig ens hört talas om.
    Lycklig blev jag däremot å pippins vägnar, när den återfann sin frihet...
    Lika många kramar till dih min vän
    Eva

    SvaraRadera
  5. Parabéns! Lindo blog.Um oasis perfeito.Lindos caminhos.

    SvaraRadera
  6. Thanks for visiting and for leaving a track behind. I am pleased to understand that you appreciated my blog and you are I hope you will return.
    Eva

    SvaraRadera