Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 11 februari 2012

Kallt hav och murgröneinspiration


För några veckor sedan berättade jag om våra utflykter till havet.
En vecka senare återvände vi men nu hade det blivit bister vinter.


Havet hade börjat frysa till, vinden var vass, stranden vacker men ogästvänlig och vi kände oss som vore vi på en polarexpedition.


Fåglarna hade sökt sin tillflyktsort någon annanstans.
 Bara några änder guppade invid den isiga strandkanten.
Emellanåt lyfte de och flyttade sig en bit.


Det gjorde vi också efter ett tag, för den stygga vinden gjorde sig påmind, även om vi var ordentligt inpackade.
Vi valde att vända tillbaka en bit inåt land, där vi var skyddade från de allra mest obarmhärtiga vindbyarna.

Det gjorde, att vi plötsligt fick en oväntad trädgårdsuppenbarelse.
 Framför oss syntes ett böljande grönt band.


 En häck?
I organiska former kringgärdades en stor gammal trädgård av en drygt meterhög vågformad vägg.
När vi kom lite närmre såg vi, att "häcken" bestod av murgröna.

 

När vi kom riktigt nära kunde vi konstatera, att det var ett gammalt nätstaket av Gunnebotyp, som murgrönan klätt in.



Troligen har murgrönan vuxit sig högoch sedan sackat ihop mellan stolparna, vilket gett den fina formen, som dessutom så väl harmonierade med det kustnära läget.

Innanför "häcken" var både mark och trädstammar täckta av murgröna.
Lite som på flera ställen i min egen trädgård.


Eftersom jag själv har ganska många meter av samma typ av staket och dessutom har planterat in murgröna på marken på några ställen längs staketet, så kan ni kanske själva tänka er hur mina tankar gick.

Jag tänkte speciellt på den sträcka längs bygatan, där vi ifjol hade ett stormfälle,
som massakrerade  de buskage, som dittills både utgjort insynsskydd och trollat bort staketet.
 När vi rensat upp allt som knäckts blev det tomt, mycket tomt och det blottade staketet utgör ingen prydnad.


Murgrönemattan, som är ordentligt etablerad en bit längre bort, förlängdes i höstas i en första etapp med ett antal löpmeter egna småplantor.
 Min tanke är, att rensa bort kirskålen längs hela sträckan och plantera in ännu mer murgröna, som på sikt ska  bilda en heltäckande grön matta med lökväxter längs hela partiet runt de buskar, som vi hoppas snart ska fylla ut de värsta hålen.



Tänk om jag kunde få min murgröna att vilja klättra på och dölja det fula staketet...

11 kommentarer:

  1. Ett fantastiskt vackert 'staket'av Murgröna och det kommer passa perfekt på ditt staket!
    Kylan känns genom bilderna på 'polar'promenaden.
    ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var svinkallt vid havet. Mellan 10 och 15 minusgrader och det blåste lika många sekundmeter.
      Staketet var bland det finaste jag sett. Vill ha!
      Ha en skön söndag!

      Radera
  2. Du får väl hjälpa den lite på traven, lirka upp den i staketet sen sköter den nog resten på egen hand. Murgrönestaket/väggar är oerhört vackert!
    Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett en del murgrönestaket men inget som detta.
      Vår granne fick för väldigt många år sedan rankor av mig, som de planterade vid sitt nätstaket. De har trätt in rankorna mellan nätmaskorna efter hand men har fortfarande ingen grön vägg, så det kommer nog att ta lite tid innan min nyplanterade murgröna täcker vårt staket.
      Så roligt att höra av dig. Tack för dina rader!
      Kram

      Radera
  3. Vilken häftig upptäckt!
    Ibland är det svårt att förlika sig med att trädgård är ett långtidsprojekt. Jag har en liknande önskan vid min kolonilott. Där finns ett gunnebo mot en cykelväg och jag ser det i andanom inklätt i vildvin som blir så där härligt rött på hösten. Planterade för sju år sedan och det blir väl som jag vill ha det när jag sitter på hemmet och gungar ...
    Lycka till med ditt staket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmm. Det var verkligen uppiggande och en motpol till den isande kylan vid stranden.
      Jag önskar dig lycka till med ditt staket! Kanske kan vi höras av om ett antal år och berätta hur det gick med våra staketdrömmar...

      Radera
  4. Vilket vackert hav, tycker mig känna igen det. Minns kylan, stelfrusna fingrar, varm choklad och den till synes övergivna murgrönsomgärdade tomten och huset.
    Härligt, vackert, kylslaget näs.
    Kramar från vandringskamraten,
    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi bor otroligt fint med öppet hav och vacker skog inom räckhåll. Vår bygd är rik på sköna smultronställen och jag känner mig rik som ett troll med dig som vandringskamrat.
      Både i livet och i skogen.
      Det gör mig så varm i hjärtat, att ingen kyla i världen kan bita på det.
      Kram

      Radera
  5. Verkligen en häftig, nästan surealistisk murgrönemur....med många plantor små så blir det väl så hos dig också...
    Tack för trösterika ord i kaninsorgen.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en minst sagt oväntad, ja lite surrealistisk upplevelse.
      Med många plantor och "några" års tillväxt, så kanske det kan bli något liknande. Man kan ju alltid hoppas.
      Ha det bra du också!

      Radera
  6. The pictures are really very beautiful. I have bookmarked the page it is too good to have. Thanks for sharing.

    SvaraRadera