Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 24 mars 2012

Slideröj



Den första stora våruppgiften i vår trädgård är att slå slidet.
"Slidet" betyder i klartext stjälkarna av jätteparkslidet, Polyganum sachaliensis.


Den växt, som är en klar del av vår trädgård men som likafullt är en klar del av våra problem.
Just nu kanske ett av våra minsta problem men ändå.

En örtartad växt, som är aggressiv som bara den och för den av er, som möjligen skulle kunna tänka sig att plantera denna spektakulära växt i sin trädgård vill jag bara säga:
Gör det inte!


Växer upp på våren till buskage med 4 meters stjälkar med stora, exotiska och frodiga blad.
Vid första frost falnar bladen men stjälkarna får stå kvar som skydd för det vilda i trädgården.

Den första stora uppgiften på våren är alltså, att slå ner stjälkarna och röja området (som är flera hundra kvadratmeter).

Idag var det dags igen.

Maken började röja och elda upp stammarna/stjälkarna.
I takt med att marken röjdes, blev sikten lite annorlunda.
Snödropparna vid dammens slänter kunde skönjas från denna sidan av trädgården.


 Och när rökpuffarna skingrades uppenbarades en vy av bron ut till Ön


liksom av  Lusthuset på Ön.


Vi brukar kunna fixa detta på en dag men i år tog det lite längre tid,
så någon före-efterbild kan jag inte bjuda på.
Men förhoppningsvis ska det bli några bilder på snödropparna.
Skam vore annars...!


6 kommentarer:

  1. Så bra att bo så att man kan elda upp riset när det är så himla mycket....
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, detta är nog det enda vi eldar upp på marken. Vi har ett gammalt oljefat, som vi ibland eldar upp mindre ris i men det allra mesta (och det är MYCKET) kör vi iväg med. "Åtskilliga" släp körs till återvinningsstationen, en del av större träd, som vi tar ner får vi under tidig vår lägga på en ödetomt, där det anordnas majbål men det allra mesta hamnar i den container, som vi köpt. Usch och fy men det blir fruktansvärt mycket ....

      Radera
  2. Vilket jobb! I min farmors trädgård fanns parkslide, de kallade den bambu, och den växte vid muren och trappan upp till terrassen och höll sig där i alla år. Inte hade jag en aning om att den var så invasiv. Då. När jag flyttade hit tog jag således med en bit och satte vid dammen. Den dog! Det var nog mina trädgårdsskyddsänglar som såg till att jag skulle slipa bråka med den i all tid framöver:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till stora delar liknar det bambu. Det finns några olika sorter med större eller mindre spridningsförmåga men mycket handlar nog om jordens beskaffenhet. Vårt slide, jätteparkslide, växer i fuktig, mullrik och genomsläpplig jord. I styv lerjord skulle jag tro, att den skulle ha svårare, att svämma över alla brädar.
      Vad beträffar jobbet, är vårstädningen närmast en bagatell jämfört med allt annat. Försöken att hålla det plats är betydligt mera arbetskrävande.

      Radera
  3. Det ser ut som det blev jättebra. Nej slide tänker jag inte plantera, de finns hos grannen och där kan de få stanna..
    Att elda är härligt, känns bra att bli av med vinterns skräp. kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att elda upp riset känns både bra och mindre bra. Men det är alltså en bråkdel av trädgårdens avfall, som vi eldar upp. Varje trädgård ska kunna hysa sitt avfall minns jag, att Lasse Krantz en gång sa. Tyvärr har vi svårt att leva upp till det, vilket jag djupt beklagar.
      Och var glad så länge slidet stannar hos grannen!
      Kram

      Radera