Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 10 maj 2012

Bara en...?


 Under några veckor har vi spanat efter tecken på uggleungar.

Vi har inte sett några men de vuxna ugglornas beteende har berättat, att de nog fanns.
Förhoppningsvis.

För säkra kunde vi ju inte vara.
Skrien kunde lika väl vara föranledda av att något gått på tok.

Idag drogs jag på nytt ner till den nedre delen av trädgården.
Nu, eftersom några skator höll ett väldigt liv där.




Skatorna flög när jag närmade mig men kvar satt en uggla.
Han (för jag tror, att detta var en hane, eftersom den var betydligt mindre än den uggla som suttit i pilen eller vid husgaveln) gav mig en snabb blick. Därpå fortsatte han att  uppmärksamt kolla något en bit bort.  
 De stora runda ögonen var vidöppna och vaksamma och för en gångs skull satt ugglan dessutom inte skymd bakom en massa grenar.

Jag tog några bilder och plötsligt var han borta.




Senare på dagen gick jag ner dit igen i regnet.

Den vuxna ugglan syntes inte till men väl en raggig våt liten tuss i ett av de självsådda körsbärsträden.




Tätt intill stammen satt den lilla.
För den var verkligen inte stor.

Den försökte skaka av sig lite av vätan men hade klara problem att hålla balansen.




Några fler ungar syntes inte till och inte heller någon av de vuxna ugglorna.
Men de är, som jag skrivit tidigare svåra att upptäcka om man inte vet precis var de sitter.

Nu undrar jag om det bara blev en unge det här året.
Eller om fler är på gång.




För ungarna kläcks efterhand, så det kanske kommer någon eftersläntrare.
Eller är de kanske redan så stora att de är flugit iväg lite längre.
Och vi missat dem?




Vi fortsätter att hålla kik efter dem.
Och titta till den lilla......




12 kommentarer:

  1. En sådan otroligt charmig uggleunge! Flörtar den med dig, tro? Och vilka fina bilder du fick även av pappan!!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knappast söt men otroligt charmig! Och jag har alls inget emot, att/om den flörtar med mig.... Det är ömsesidigt.
      Ha det bra du också!

      Radera
  2. Det är fantastiskt kul att få se dina fina bilder!!!
    Vi har ugglor in närheten men ser dom bara när dom flyger förbi.
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättekul, att du gillar mina bilder. Det gör det dubbelt roligt för mig.
      Det är väl alla de gamla och stora träden, som gör det attraktivt för ugglorna att hålla till hos oss, eftersom det är öppet runtom. Plus att det troligen är lätt att hitta föda här...
      Ha det bra!

      Radera
  3. jag har följt ditt ugglespanande under några dagar och titta! en sån liten trollunge ni hade i trädgården. Trevligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt, att du kikar in! Såg, att det hade funnits möjlighet att kika in på riktigt hos dig i helgen, vilket jag missade, eftersom jag har varit dålig på att delta i blogglivet på sistone. Så kan det gå!

      Radera
  4. Fina ugglebilder! Tänk att ni får se ugglorna på så nära håll!

    Vårhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!
      Jag tycker fortfarande, att det är spännande med ugglorna trots att vi delat boning i drygt 25 år. Det känns som en stor ynnest att varje år få ta del av deras ungar.
      Jag önskar dig en fin vår!

      Radera
  5. Underbara bilder Eva! Och vilken söt liten tuss...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gittan! Och det skulle visa sig, att det fanns några tussar till.
      Kram

      Radera
  6. ugglor är underbara och lite trollska!! Hade några borta i dungen för några år sen. Först var där en, sen blev det två och tre! Men det var den gången och sen har dom aldrig varken synts eller hörts! Hoppas du får se fler!/Lila-Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket saga över ugglor, tycker jag.
      Troligen har de bott här väldigt länge. De var ganska många när vi flyttade hit och eftersom vi har sett ungar varje år borde de vara ganska många nu också. Har läst, att de inte vill lämna reviret men kanske räcker maten inte till för allihop....
      Jag hoppas, att de kommer att finnas kvar och få ungar länge till. Och att de ska fortsätta att ha förtroende för oss, så vi kan njuta av dem.

      Radera