Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 5 maj 2012

Något på gång?




Trädgårdens ugglor har varit påfallande 'frånvarande' under den senaste tiden.
De har varken synts eller hörts.

En av dem har sin fasta boplats på husets södergavel och under hela vintern har jag hälsat på henne när jag passerat och då och då har jag tagit en bild av henne.
Men nu har hon alltså inte suttit på sin vanliga plats på ett bra tag.

Vi har undrat om hon månne ligger och ruvar.
Eller om hon kanske har lämnat oss.

Idag när jag rensade i trädgården hörde jag plötsligt uggleskrik från den stora pilen.
 Jag släppte min spade och rusade till och såg en skata flyga därifrån.




Katten också!
För jag vet ju (även om jag försöker förtränga det), att skatorna är några riktiga bovar.
Tänk om....


Men när jag rundat hörnet såg jag ugglan.
Sittande där hon brukar när hon presenterat sina barn.




Några ungar syntes inte till men hennes upphöjda lugn försäkrade mig om att allt var under kontroll.

Jag hämtade kameran.
Hon tittade lite på mig och så vände hon bort huvudet.

Då och då öppnade hon ett öga och kikade på mig men satt lugnt kvar.




Nu väntar vi på att få se årets kull.

Håll tummarna!



10 kommentarer:

  1. Åh, jag blir alldeles grön av avund.......tänk att ha en uggla som bor i trädgården.

    Eva, du tar fantastiska fågelbilder och så skriver du så bra. iinlägget om kajorna var mycket underhållande.

    Kram,
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Maria, jag rodnar.
      Men ugglorna är faktiskt lika fina som de förmodligen verkar och vi är glada så länge de vill bo kvar hos oss.
      Kram

      Radera
  2. Kan bara instämma, här sitter också jag grön av avund.
    Wow vilka bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog mycket i vår trädgård, som du inte skulle vilja ha men ugglorna kompenserar mycket. Det är så roligt, att du gillar mina bilder.

      Radera
  3. Det där är bara så underbart!
    Kram gittan

    SvaraRadera
  4. Åhh, helt underbar!! Jag skulle ge bra mycket för att få ugglor att trivas här. Visserligen kommer de inflygande från skogen ibland men med så mycket sork som vi har tycker jag de kunde bosätta sig här permanent. Däremot sitter en gröngöling precis vid tomtgränsen och försöker locka till sig en partner. Aldrig förr har jag varit så nära att jaga iväg en fågel... vilket oväsen!! Jag hoppas inte han hittar någon för jag läste att ungarna var ännu mer högljudda! Jag tror inte mina nerver klarar det.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag kan tyvärr inte ge dig något råd om hur du ska kunna locka till dig ugglor, eftersom 'våra' bodde här redan innan vi flyttade hit. Uggleholkar, kanske? Hackspettar är vi inte bortskämda med, så för mig låter det spännande med gröngölingar. Kan de låta mer än kajorna...?
    Kram

    SvaraRadera
  6. Käre anonym!
    Visst är det fantastiskt! Underbart! Och bara......fantastiskt!
    Orden räcker liksom inte till.....

    SvaraRadera