Båda är (i stort sett) kvadratiska.
Båda har en liten stenlagd stump i alla fyra väderstrecken.
Men medan det stora rummets cirkel domineras av en gräsmatta, utgörs det lilla rummets dito av en gjuten damm.
Medan öppningarna i det stora rummets häckar utgörs av valv, är de två öppningarna till detta lilla hemliga rum torn.
Medan det stora rummet har en öppning mot den axel eller siktlinje (vista), som har sitt slut i detta rum, har det lilla rummet ytterligare en öppning vinkelrät mot gången från huset, som också bildar en siktlinje.

Om man sitter på verandan, kan man se rakt in i centrum på detta rum och kanske skönja fontänen där borta. Detta är slutpunkten på den axeln.

(Fast egentligen är den absoluta slutpunkten/fokalpunkten en mossbelupen vattenho intill häcken, som bryter synlinjen.)
Vinlkelrät mot denna axel finns alltså en annan linje. I dess ena ände i dammrummet finns en låg stenbänk av samma typ, som finns på många andra ställen i den formella delen av trädgården.

Foto från maj 2009.

Men bortsett från vattenspegeln och någon liten del av växtligheten, som kan anas från huset, är detta ett slutet rum. När man sitter på bänken syns man inte från huset och blicken är riktad mot den inre delen av trädgården. Om man nu inte bara sitter i egna tankar eller njuter av vattnets rörelse och ljusets refktioner och speglingar. Eller försöker hålla lite koll på det hemliga livet nere i vattnet.

Detta gör, att rummet både är slutet och hemligt. Och det betyder, att man har 2 flyktvägar. Om det bara funnits en öppning, hade den nuvarande siktlinjen varit en omöjlighet om man inte ville titta tillbaka mot huset, vilket totalt tillintetgjort känslan av avskildhet. Då hade man ju också setts från huset! Dessutom skulle det kännas som en återvägsgränd. Att man skulle kunna riskera, att bli fast därinne...
Men i min hemliga trädgård vill jag kunna sitta ostörd. Utom synhåll. Och OM någon närmar sig, kan jag omärkligt smyga undan via den andra öppningen, vilket är viktigt för mig. Att kunna smyga undan.

Behöver jag säga, att besökare fascineras av häckarna och rummen? Inte bara ur estetisk synpunkt utan just för den känsla av mystik och spänning, som rummen, väggarna och öppningarna besitter.

































