Om en Trädgårdsvandring.

Låt mig börja med att berätta hur glad jag blir över era besök och inte minst över era uppskattande kommentarer. Jag skulle naturligtvis kunna skriva en tjock bok om min älskade trädgård och mina tankar kring den och måste anstränga mig vid varje inlägg för att begränsa mig. Men era vänliga kommentarer får mig att tro, att det verkligen finns ett intresse inte bara av att se på mina lätt förljugna foton från trädgården utan också av att läsa om den.

Det är ju så, att varje bild jag väljer ut ger mig idéer om flera olika tänkbara vinklingar och inlägg, vilket påminner mig om hur det är i trädgården. Det finns olika vägar att förflytta sig på och beroende på vilken väg man väljer få man olika intryck och associationer och olika bilder och berättelser kan målas upp.

Man kan också ha olika 'Glasögon' på när man tittar på både vår och andras trädgårdar. När jag visar trädgården har jag flera uppsättningar glasögon, som jag mer än gärna lånar ut.

Det ena paret utgår från hur trädgården såg ut när vi köpte den.
Vad vi har gjort och hur vi tänkte. Idéer och praktiskt genomförande. Problem och lösningar.
Ett annat par visar trädgården genom mina drömmarglas. Hur jag vill att trädgården ska se ut och upplevas. Hur jag vill utveckla trädgården för att få den att se ut som jag vill.

Men man kan naturligtvis också bara strosa runt och uppleva trädgården precis som den är...
Njuta av de olika rummen, häckarna, kombinationerna av växter och ljuset eller rynka på näsan över växtval och ogräs, allt beroende på vem man är och vad man själv har för ideal och förutfattade meningar.

Själv brukar jag beskriva min trädgård som ett Galleri. Jag har skapat ett antal bilder och när man förflyttar sig i trädgården möts man av dessa bilder precis som i ett Galleri och det är upp till var och en att uppleva bilderna i det på sitt eget sätt.

Allt detta tänkte jag på när jag inför förra inlägget plockade fram den gamla liftbilden från 1988.
Och jag tänkte på hur man upplevde 'Trädgården' då.

En trädgårdsvandring på den tiden innebar, att man gick ut på 'Gräset' framför huset.
 Såg öppningen i häcken och gick dit.
Gick genom. Tittade höger. Tittade vänster.
 Det var det! Sedan vände man och gick in igen. Denna lilla promenad tog endast några få minuter i anspråk och den behövde heller inte upprepas, eftersom scenariot inte förändrades nämnvärt under säsongen.

Jag kan lova, att en trädgårdsvandring idag tar betydligt längre tid. Alldeles väldigt mycket längre tid.
Och man gör gärna om den. Åtminstone jag. Om och om igen. Och varje dag har det hänt något nytt.

Nu ska ni få följa med på en liten kort promenad till samma öppning:

 

Vi står precis framför huset och den ljuvliga verandan. Det är sen eftermiddag och solen står lågt.
Framför oss ser vi ljuset genom en öppning i den höga häcken. Vi går över den runda gräsmattan mot det lockande ljuset och det, som skymtar där framme....

En ny öppning!

Vad månde finnas där bakom?

Men Oj!

Vad i hela fridens namn är det hon har i rabatten?

Svar på fråga 1:

Det får ni se i ett annat inlägg.

Svar på fråga 2:

Jo, det är Kirskål.

Den förhatliga.

Men sköna.

Och om detta vore en fysisk vandring, hade vi här gjort ett stopp för förklaring och förtydligande.

Men nej, kirsen är inte tänkt att bli permanent. Den hade infilterat 'rabatten' och skulle grävas upp i år men eftersom jag redan påbörjat flera gräv- och renoveringsprojekt kändes det övermäktigt att gapa över ännu ett.

Alltså fick kirsen stå kvar och också blomma och förhoppningsvis kommer denna lilla Blomstergata att renoveras nästa år i stället. Blommorna kommer att klippas av innan de sätter frö och provisoriskt ersättas av en alldeles ny liten favorit: Orlaya grandiflora. Om henne kommer också ett eget inlägg.