Ännu mera fåglar....

Nej, jag har inte gett mig ännu. Jag försöker och försöker att få skarpa bilder på småfåglarna utanför köksfönstret. Och de (fotona)har blivit lite bättre efter hand. Men inte bra.
I söndags fick vi besök av bl.a. en flock bergfinkar. Jag har aldrig sett dem förut och hade inte vetat, att det var just bergfinkar om jag inte beundrat dem i Skogsevas blogg . Jag kastade mig förstås efter kameran. Det var ett liv och ett kiv runt foderautomaten och jag tryckte av en massa exponeringar på de vackra fåglarna.







Tänk vilka fantastiska foton detta skulle ha kunnat bli! Nu fick jag nöja mig med att leka med dem i Photoshop.











Och ju fler misslyckade foton jag tog, desto mer besatt blev jag av att lyckas.
Nu hade jag redan testat olika exponeringsmöjligheter i det oändliga, så jag beslöt mig för att använda en del av kamerans inbyggda automatik. Jag övergick till slutarprioritering och överlät åt kameran att avgöra vilken bländare, som skulle användas. Problemet är ju, att eftersom jag redan försökt på den kortaste tiden (1/4000), så räckte inte bländarskalan inte till. Men när jag lät kameran styra, så tycktes den kompensera den det bristfälliga ljuset(?) . Hur detta går till och om man kan göra det manuellt förstår jag (ännu) inte.









Dessutom började jag misstänka, att det faktum att jag tagit de flesta bilderna genom fönstret (för att inte skrämma bort fåglarna) kanske bidragit till att bilderna blivit oskarpa. Jag har visserligen tagit många bilder genom fönster och aldrig märkt, att det gjort någon större skillnad. Att glaset gör att mindre ljus kommer in i kameran har jag räknat med. Men det vore ju logiskt om den brytning som ljuset utsätts för när det ska passera 2 glas (med blåst glas) skulle kunna påverka skärpan.

Alltså lät jag maken ta hunden och ensam köra ut på åsen istället för den sedvanliga gemensamma söndagspromenaden, så att jag skulle kunna fortsätta min jakt på en bra bild. Bergfinkarna försvann i samma ögonblick som maken kom ut på gården, så han passade på att fylla på mat till dem. Och så körde han iväg. Med köksfönstret på vid gavel och med kameran på sitt stativ väntade jag i köket, som blev allt kallare och kallare. Men bergfinkarna var och förblev borta.





Så småningom kom fåglarna tilbaka och jag fick några några relativt bra och skarpa bilder på dem. Bra mycket bättre än något jag tagit tidigare.Var det glasrutan, som var det enkla svaret på mina frågor? Men hur förklarar det de skarpa bilder jag tidigare tagit genom fönstret? Är det kombinationen stor brännvidd och glasrutan, som inte är förenliga?



Till slut kom maken hem (till ett nerkylt hus) och berättade, att han sett örnar i skogen…….

Med detta avslutar jag (för stunden i alla fall) mina rapporter från fågelfotograferandet men återkommer om jag skulle lyckas riktigt bra. För jag kommer inte att sluta att varken titta på eller fotografera fåglar.
Det var rena underhållningen att titta på deras försök att hålla de andra borta från maten.









Men til slut samsades de i alla fall.
Slutet gott - allting gott.