Idag mötte jag en androgyn skönhet.
En blandning mellan sagolik älva och utomjordiskt väsen i läder och stora glasögon. Den satt uppflugen på en avbruten bambupinne i köksträdgården och tilldrog sig oundvikligen mitt intresse.
Den satt kvar så länge, att jag hann ta några bilder men när jag försökte flytta mig för att få lite bättre ljus på vingarna och lite lugnare bakgrund, svarade den på nytt med att lämna platsen. Men nu stod jag bara kvar och snabbt var den tillbaka.
Jag sträckte försiktigt fram kameran och försökte zooma in och insekten tittade storögt in i kameran. Jag tyckte mig se ett leende.
Vad såg den? För en kort stund tillät den mig gå runt den för att hitta bra ljus och vinklar. Hela tiden kunde jag ana, att den följde mig med blicken.
När den tyckte, att jag blev för närgången flyttade den sig en liten bit men nådigt lät den mig komma efter.
Men så var den uppenbarligen trött på att posera. Den verkade grina lite illa innan den flög iväg och leendet var definitivt borta.
Och jag var trött på att vänta ut den en gång till och hoppades, att några av bilderna skulle vara bra.
Och nog hade den kvaliteter som fotomodell. Perfekt kropp och hållning. Stora ögon. Vackert leende. Gnistrande och skimrande vingar. Naturlig förmåga att hålla positionen även i svåra lägen. Kanske kunde den ha varit mera tålmodig men det räckte ju ändå.
Min kunskap om insekter är lika med noll men var det inte en Trollslända av något slag?
Vilka bra bilder det blev på Mr. Bug Eye, strålande!
SvaraRaderaHimla kul att se mönstret på vingarna.
Känner igen det där när man springer och hämtar kameran och hoppas innerligt att det man vill fota finns kvar.
Vilken tur att de där sländorna inte är större än vad de är. Ser lite läbbiga ut med dom där ögonen och som du säger så ser de lite utomjordiska ut.
Yikes!!!
Annelie
Vilka vackra bilder du tar. Jag är helt faschinerad....har du någongång hört talas om att djuren har ett språk? De djur som vill säga dig något söker upp dig om du har tålamod och är mottaglig för detta. Det finns böcker om vad vilka djur förmedlar...om jag var du skulle jag läsa vad trollsländor förmedlar, för det känns för mig som om den ville säga dig något....kramis semlan
SvaraRaderaVisst ser det ut som en trollslända...så kul attt den satt kvar...jag tror med tanke på det goa smilet att den blev väldigt smickrad samtidigt som den var lite blyg ;))
SvaraRaderaotroligt vackra bilder, på något som är både vackert och lite otäckt :-) tur att de är så små ändå!
SvaraRaderaAnnelie:
SvaraRaderaLätt skrämmande.
Men spännande.
Oftast hinner ju fotomotivet försvinna många gånger om innan man är tillbaka med kameran. Försöker numera alltid ha med den lilla kompaktkameran för att inte missa något.
Semlan:
Vad ville den säga?
Var den vänligt sinnad eller tittade den hotfullt och sa: Om du kommer närmre hugger jag.....
Inte lätt när man talar olika språk men jag tror, att den log vänligt. Vore intressant att veta.
AnnCharlotte:
Sedan jag började fotografera det jag ser i trädgården, inser jag hur lite jag sett tidigare och hur lite jag kan.
Marie:
De hade varit tillräckligt stora om de vore aggressiva. Min första tanke när de svissade förbi (ljudlöst) var 'Bålgeting', som vi också har gott om. Men de är ju tack och lov också tämligen beskedliga. Annat är det med t.ex. jordgetingarna.
Ju mindre desto ettrigare?
Säkert en trollslända, så vacker!! Vilken snäll som satt still medan du plåtade. ha en skön helg/Sophia
SvaraRaderaOm jag får säga vad jag tror så är det nog en Libellula depressa som gästat dig. En kvinnlig sådan eller möjligen en ung hane. Här på åsen har vi ännu inte sett någon trollslända, det dröjer nog någon vecka till.
SvaraRaderaMästerliga foton - såklart! Lustigt att vi båda ägnat oss åt flygfän i dag! Men vi är ju tvillingsjälar du och jag!
Kram på dig prästgårdsväninna
Sophia:
SvaraRaderaDet verkar vara en trollslända..
Ha en skön helg du också.
Skogseva:
Vad du kan! Om detta också. Jag är avundsjuk.
Men dina mästerliga diton på den lackröda gav mig skrämselhicka... Hoppas, att det är du som är experten, annars kommer någon att se rött.......
Kramar
Eva
Helt sagolikt fantastiska bilder. Vilken relation!
SvaraRaderaMå så gott!
Tack Lillebeth.
SvaraRaderaSå trevligt, att du tittade in och tog dig tid att skriva några rader. Tänker dagligen på dig, när jag pysslar om mina småplantor och undrar om jag kan vänta mig mörkröda potentillor den här sommaren. Det är också en sorts relation.
Jag är aldrig ensam i trädgården.
Ha det bra!
Eva
Ett så vackert och annorlunda möte:-) Jag ser dem ibland när vi har sommarsemester på västkusten, och jag håller med om att ljudet den frambringar är lite läskigt innan man känner igen det.
SvaraRaderaHa det gott! H.
Hillevissan:
SvaraRaderaLåter den? Jag hörde inget. Är det som med syrsorna kanske? Ett högt ljud, som man sorgligt nog inte längre förmår att uppfatta med åren ?
Ha det bra!
Eva