till klarblå
och mörkt violett.
Från rosa
via rubinröd
till
nästan svart.
Det finns enkla, dubbla, fransade,fyllda och 'pompon'.
Och de tycks passa in precis överallt.
Ursprungligen fanns dessutom en variant med vackert variegerade blad
De allra flesta finns i köksträdgården, där de under de senaste åren blandat och frösått sig utan någon som helst insyn.
Så när vi i fjol upptäckte dem när vi skulle rensa, fick de helt enkelt stå kvar.
Tanken var, att jag skulle välja ut och flytta de varianter jag ville ha på olika ställen. Mest attraktiva var de mörkt purpurfärgade och de 'nästansvarta', som dels skulle få bo
i 'Purpurgången'
och dels i en tänkt purpur och vit rabatt under pilen inne i trädgården.
I höstas flyttades några till P-gången. Partiet under pilen var fortfarande inte färdiggrävt och jag hade för avsikt, att inte sätta dit något förrän jag hade fått någorlunda bukt med kirskålen. Något jag förstås inte riktigt hade karaktär att hålla. Så i våras flyttade jag dit ett antal aklejor, som jag trodde skulle vara purpur.
Men trots att majoriteten av plantorna i kökslandet var purpur, visade det sig när de flyttade plantorna nu börjar blomma, att jag inte lyckades få med en enda purpurfärgad till den nya rabatten.
Men flyttandet drabbades också av andra hinder.
När jag en dag stod ute i aklejlandet och grävde, flög plötsligt en fasanhona upp bara en halv meter från där jag tryckt ner grepen. Jag anade förstås vad som gällde och kikade försiktigt in bland plantorna. Jodå. Där fanns ett rede med 10-15 ägg.
Jag avlägsnade mig och hoppades innerligt, att jag inte skrämt bort henne för gott.
Jag hade redan tidigare sett ett övergivet rede inne i en av buxbomhäckarna men det var och förblev övergivet. Men honan kom tillbaka.
Jag har sedan dess försiktigt rört mig i närheten. Hela tiden pratande med henne. "Hallå, tjejen! Det är bara jag, som kommer igen. ..." Och så småpratar jag hela tiden med henne, så hon kan höra var jag är och hoppas, att hon inser, att jag inte utgör något hot mot henne. Redet som från början var urskiljbart från trädgårdsgången
har nu vuxit igen, så det är omöjligt att se, om man inte vet precis var det är. Och honan syns inte alls.
Men med kamerans hjälp kan jag ändå bekräfta att hon är kvar.
Det har nu gått 3 veckor sedan jag skrämde upp henne och jag undrar om hon fortfarande ligger på ägg eller om ungarna är kläckta. Enligt mina efterforskningar ruvar fasaner i 22-23 dagar.....
Under tiden har det förstås varit otänkbart, att rensa, gräva eller flytta plantor eller att rensa i hennes närhet.
Hoppas att fasanen stannar! Aklejor är roliga, dina har korsat sig under längre tid, jag har inte haft min trädgård eller mina aklejor lika länge, men i går upptäckte jag en ny sort, jag tror det är Nora Barlow som korsat sig med en mörk lila, den är väldigt fin.
SvaraRaderaSophia
Det verkar som aklejorna gör som dom vill, deras blad ar ju en stor tillgång i trädgården.
SvaraRaderaVi har en sädesärla som byggt bo i vedhögen som vi tänkt trava upp så det får lov att vänta tills dom flyttat.
Ha det bra
Mariana
Sophia:
SvaraRaderaJag tror, att hon kommer att stanna. Vi har en stor flock fasaner, som använder trädgården som tillflyktsort och inte minst övervintringsställe och vi har utfodrat dem hela vintern. Men några fasanungar har vi aldrig sett här.....
Det är otroligt roligt, att se vad aklejorna kan hitta på på egn hand om man inte rensar.
Mariana:
Ja, bladen är en verklig tillgång i sig själv.
Jag har en blå, som inte är något speciell i blomningen men som jag klipper ner och då ger en rejäl tuva av de läckraste blad.
Fågelbon i olika former hindrar oss ofta från att fullfölja projekt vi börjat på. Men vad ska man göra?
Ha en skön helg!
Eva
vad skoj att se alla varianterna du har! fin trädgård har du med! kommer snart tillbaka!
SvaraRaderalotta
´Vad härligt med fasanrede i trädgården. Tycker också om aklejor. Trogna blommor!!! Och vackra. Ha en riktigt fin helg./Gela
SvaraRaderaTrädgården för tankarna till England och förra sekelskiftet, vilken enorm tur (?) att juvelen hamnat i händerna på förvaltare som förstår den och inte förstör den. Det känns som man har vandrat genom ljuset och skuggan bland de höga häckarna efter att ha tagit del av de mycket bra fotona, tack! Apropå tulpaner så får man sina trogna favoriter som inte bara visar sig en eller två gånger, som 'Spring Green' eller 'Purissima'. Den stora röda 'Apeldoorn' på slutet är verkligen ett ogräs som man är lika glad när den försvinner som när den kommer ; ) Men vilken häftig snittblomma då den är hög som de franska, stadig som armeringsjärn och doftar berusande. Ulf
SvaraRaderaJa aklejor är både tacksamma och vackra. Självsår sig friskt både här och där. Tyvärr har det dykt upp några jättesmå ca 3-4 mm ljusgula larver som smaskar upp blommorna!! Helt plötsligt skrumpnar knopparna ihop och knaprar man upp den döda knoppen så krälar dessa lömska larver runt där. Har försökt med såpvatten men det fungerar inte.
SvaraRaderaTur att fågeln byggt sitt bo i just din trädgård, då får hon vara i fred och känna sig trygg.
Ha det gott!
Lyckliga är ägarna till den trädgård som hyser häckande fasaner. Lyckliga är de fasaner som häckar i den trädgård som ägs av hänsynsfulla fågelvänner!
SvaraRaderaKramar från en som bara har holkhäckare, men som är glad ändå
Lotta:
SvaraRaderaJag tackar för ditt besök och du är hjärtligt välkommen tillbaka. Men det var långt ifrån alla varianterna jag visade. Varje dag upptäcker jag nya. Idag kikade jag på olika ’vita’, d.v.s. rent vita, vita med rosa strimmor, vita med violetta mössor o.s.v. Jag är vansinnigt imponerad av vilka fantastiska skepnader de kan uppträda i.
Gela:
Så trevligt att se dig på besök! Själv har jag inte varit så flitig besökare på sistone. Ja, aklejorna är verkligen både tacksamma och folkviseljuva. Jag önskar dig också en skön helg!
Ulf:
ÅH, tack snälla du för dina vänliga ord! De gör mig så lycklig.
Jag blir alldeles extra tacksam, eftersom jag nyligen av en slump hamlade på din egen blogg och blev djupt imponerad av vad jag såg. Jag återkommer och kommenterar när det ’värsta växandet’ lugnat ner sig. Just nu räcker tiden inte till ens för hälften av vad jag skulle behöva göra. Den räcker tyvärr inte heller till för att ta de foton jag skulle vilja, så det gläder mig att du trots det uppskattar fotona.
’Apeldoorn’. Heter hon så den eldiga, temperamentsfulla tulpanen som medföljde i husköpet? Och doftar hon? Det har jag helt missat. Hennes exhibitionism kräver ju inte, att man sticker ner näsan för att se hennes behag och att hon skulle dofta har jag inte tänkt på….
Välkommen tillbaka! Gärna med fler kommentarer också….
Boije:
Aklejorna är riktiga primadonnor. Men utan divalater.
Ja, allt är verkligen inte idyll i trädgårdslivet. Det är alltid lika trist när man blir drabbad av ohyra eller sjukdomar. Idag hittade jag rosrost på en av mina rosor och har tillbringat en stor del av eftermiddagen med att plocka av angripna blad. Eg. borde nog hela rosen klippas ner men den var full av knopp, så det nändes jag inte. Den får blomma så får jag skära ner den sedan.
Trevligt att höra av dig. Själv har jag inte varit så flitig besökare men jag kommer tillbaka.
Ha det bra!
Skogseva:
Lycklig är den som förmår att uppskatta det som bjudes….
Kramar
Du har en riktig sagoträdgård...kramis semlan
SvaraRaderaSemlan:
SvaraRaderaEn sagoträdgård, som det ibland drar in olycksbådande svarta moln över och där hotfulla väsen kan anas utanför. En saga, som vi hoppas ska sluta lyckligt. En saga, där det goda övervinner det onda och där alla lever lyckliga och njuter av paradisträdgårdens frukter...
Vi övar.