Men vi då?

Knappt hann jag vakna dagen därpå förrän jag blev varse, att något var fel.
När jag som vanligt öppnade sovrumsfönstret och skulle hälsa Albertine god morgon var hon inte där. 

Hon, som letat sig upp i en av de förvuxna buxbombuskarna och brukade vila huvudet på fönsterbläcket var borta!

Jag sträckte mig ut och där var hon. Flera meter bort tycktes hon sträcka sig efter något att hålla fast vid långt borta på andra sidan. "Men kära nån! Vad gör du där?"
Hon vände envist bort huvudet och svarade inte. Låtsades inte höra. Och hon var för långt borta för att nå.

Jag gick ut på min vanliga morgonrunda.
I det gamla kryddlandet mötte jag Apotekarrosen, som var höggröd i ansiktet och blängde ilsket på mig med glödande ögon.    "God morgon!" hälsade jag glatt. Hon spände blicken i mig.Hennes kinder blossade och hon skakade av ilska och hennes hetlevrade sinne kokade över.  
"Du borde skämmas! Peka ut oss som sjuka och klena individer. Och vems fel är det om vi skulle ha lite utslag här och där? Jo, ditt! Du, som under  flera år inte bevärdigade oss med en blick. Du besökte oss inte ens under 'de svåra åren'. Du lät oss kämpa i ensamhet mot askslyr och allsköns löst växande, medan vi fick smyga längs kanterna som tiggare för att få lite ljus."  
Jag smög undan. 
På grusplanen kastade jag en blick på Glauca. 
"Otacksam. Det är vad du är! Här har jag försett dig med avkommor, som du rövat bort från mig och som jag inte längre har någon kontakt med. Hur mår dom?När hörde jag dig prisa dem? Vad är skillnaden på mina barn och deras ungar?"

I ett busksnår intill tappade Stanwell sina sista kronblad under protester.   "Hur vill du, att man ska kunna blomma oupphörligt, som du behandlar oss?"  I närheten grät Martha tyst..   "Jag vet, att jag är lite slapp och inte helt kurant men jag gör så gott jag kan. Vad gör du?"  Jag förstod vad hon menade.Skamset lämnade jag henne.   I det stora rummets rosavdelning mötte jag samma kyla.

 Louise tittade surt ner på mig från en av avenbokscylindrarna, som hon graciöst svingat sig upp i. "Hur ska vi kunna vara friska och sunda som du behandlar oss? Ingen mat och knappt något att dricka. Och någon friskvård har vi då aldrig sett sporer av. Och beskärning och uppbindning verkar du aldrig ha hört talas om."


 Hennes bleka vänninna stammade fram:    "Och när det gäller mig, så kommer du inte ens ihåg vad jag heter!" En bit bort såg Natalie förorättad ut.


"Det är alltid så här. Man kommer i andra hand. Han som gav mig mitt namn hade också en annan. En fru. Jag kom i andra hand. Då också."
I dammrummet krängde den Gröna: "OK. Jag är avvundsjuk. Jag är så avundsjuk. Mig visar du fram som vore jag en märklig kuriositet. Lite småslustig sådär..."  
Hennes rumskompis Grootendorst fräste:   "Jag visste det! Du ville ta död på mig, när du i våras försökte såga mig längs fotknölarna! Allt för att JAG försökte komma upp ljuset. Men vad väntar du dig när du sätter oss i en mörk skamvrå som denna? Varför är det OK för somliga, att få sträcka sig uppåt? Varför får inte vi?"  I den nya planteringen mötte jag en vresig röst, som fortsatte anklagelserna. Det var Alba:
"Ja, vi vet att du funderar på att byta ut oss mot en kusin. En viss liten 'fröken Louise'. En Louise med röda kanter. Vår friskhet räcker tydligen inte. Du är aldrig nöjd."  Släktingen med familjenamnet Coubert instämde en bit därifrån.  "Jag är bländande vit. Jag är vacker. Jag doftar gott. Jag blommar hela sommaren. Jag finner mig i din vanvård utan att knota. Vad mer begär du?"

Alltmer insåg jag både mitt klavertamp och min försumlighet och när jag lämnade dem bakom mig, hörde jag deras klagosång:

"En ros liv är inte lätt. Vi är alla ättlingar från fina familjer med lång historia men istället för att berätta om oss, framhåller du två bastarder. Två oäktingar! Medan vi lever i misär. På gränsen av vad en ros kan uthärda.  Vi har inga rättigheter. Vi kan inget göra. Om vi skulle blomstrejka eller bli sjuka, så byter du ut oss. Vårt liv är sannerligen ingen dans på r......."

"Förlåt mina vänner. Jag lovar bättring."
--------
Fotnot:  Rosorna i texten och fotona är från ovan: 
'Mevrouw Natalie Nypels'. Gammaldags (19191) polyantha-ros, som blommar hela sommaren med stora klasar av rosa blommmor. Uppkallad efter förädlarens älskarina.
Se också bild 14.

'Albertine'. Gammal fin klängros med laxrosa blommror med kopparlyster. Underbar.


 Rosa gallica 'Officinalis'.Apotekarros.  En av de vackraste och äldsta rosorna  Mycket tacksam! Skuggtålig och lättodlad och trivs också på magra jordar. På egen rot bildar den rikligt med rotskott.

Rosa rubrifolia, syn Rosa glauca. Daggros. Odlar jag framför allt för dess blådaggiga bladverk och de fina nyponen men den har små fina enkla blommor. Fin framför allt i naturpartier. Frösår sig gärna.


'Stanwell Perpetual' (före 1838) blommar praktiskt taget oupphörligt från juni till frost med med fyllda ljusrosa blommor med fin doft. Mycket fördragssam men lite 'lös' i växtsättet. Underbar!


'Martha'. Ljuvlig (en av de vackraste?) men hos oss tyvärr angripen av svartfäcksjuka. Buskros, ca. 2 meter med rik blomning i laxrosa/kopparaktigt rosa. Skjuter långa skott och skulle kunna användas som klätterros.

'Louise Odier'. Buskros, som kan användas som klätterros (!) (upkallad efter en balettdansös i Paris). Underbar med fin doft.

'Den vita'. Troligen en albaros kanske 'Blanche de Belgique' eller är det kanske vara 'Mme Plantier', som borde bo där...?

'Mevrouw Natalie Nypels'. Gammaldags (1919) polyantha-ros, som blommar hela sommaren med stora klasar av rosa blommmor. Uppkallad efter förädlarens älskarina. En favorit.

Rosa viridiflora (1856), den gröna rosen. Gröna blommor, som eg. är missbildade genom att kronbladen är förvandlade till gröna foderblad.

'White Grootendorst'.  Vit nejlikros Är en sport av Grootendorst som är röd. Lättodlad  och som synes mycket  vacker. Ska blomma från midsommar till november, vilket den inte gör hos mig. Tyvärr ingen doft - men den är förlåten!

Rosa rugosa 'Alba' Vresros. Otroligt lätt och tålig ros på gränsen till till ogäs. Tål både skugga och torr och mager jord.och den är totalt frisk.

Rosa rugosa 'Blanc Double de Coubert'. Lika tålig som kusinen ovan? Blommar från mitten av juni till okotber. Bör sklippas hårt frö att inte bli naken nertill- Fin, starl doft. Ljuvlig. Fyllda blommor (som silkespapper) med lätt skrynkliga blad.


Den tilltänkta rosen med 'röda kanter' är rugosarosen Rosa rugosa 'Louise Bugnet', som är 'en återblommande buskros med karminröda blomknoppar som öppnar sig till medelstora, vita blommor. Doften är medelstark. Den blommar från början av juni till långt in på hösten. En frisk ros med styvt och upprätt växtsätt, med nästan tagglösa grenar. Upp till 1,5 m hög.´(Lars Åke Gustavsson). Sååå vacker.....
På önskelistan....

Resten av trädgårdens rosor kommer också att få den uppmärksamhet de förtjänar.