Rosen....

Det finns inte så många eller välmående rosor i vär trädgård. Dock finns det en, som vi själva tyckt vara en sensation:
Rosen med stort R.

För att ta det från  början:
När vi flyttade hit, fanns ett stort, gammalt, omkullfallet körsbärsträd.

Trädet levde bitvis fortfarande men var döende. När det inte fanns mer liv i det återstod förstås bara, att såga ner det. Eller?


                                                                                                         (Foto från 1993.)
Nej, absolut inte. Trädets grenar bjöd på en enastående skulptural skönhet. Inte kunde man såga ner det.
Vi lät det vara. Men vad skulle vi göra? Vi planterade murgröna på marken och placerade en bänk framför den gröna grotta, som bildades under grenarna och njöt av dess skönhet. Kanske skulle vi plantera in något som kunde klättra i grenarna och ge liv åt grenverket?

Vid en resa till England såg vi på Kiftsgate Rosen med samma namn. En fröplanta av  Rosa Filipes, som uppmärksammats och tillåtits växa upp i ett gammal träd.. Jaaaaa! Det skulle vi kunna plantera i vårt körsbärsskrov. Vi smugglade hem en planta. Läste, att den inte skulle vara härdig i Sverige men hittade samtidigt Rosa Helenae, som i mycket tycktes ha samma goda kraftigväxande egenskaper. En planta inköptes och planterades någon meter från 'Kiftsgate'.

Men båda överlevde våra vintrar och båda växte. Mer än vi någonsin trott, att en ros (eller två) skulle kunna växa i Sverige. Och efter några år hade vi en ros (två), som överträffade allt vi sett. Den växer med skott som blir 4-5 meter på en säsong och blev snabbt stor som ett hus. Bortåt 10 meter hög och täckande en yta på närmare 100 kvadratmeter påminde den mest om en lavin.

Eller som ett stort vitt väldoftande moln.

Svårfotograferad och omöjlig, att göra rättvisa på foto, eftersom man inte kan få med hela rosen på en bild.
Översållad med klasar med 100-tals blommor gladde och gläder den oss och vi ansåg, att denna ros nog var det mest spektatulära i vår trädgård. Och framåt sensommaren blir den full av klasar med små nypon.....

                                                                (Dessa nypon fanns på en av fröplantorna i ett närbeläget päronträd.)

Så småningom 'satte sig' körsbärsträdet, som inte längre lunde stå emot rosens tyngd. Men Rosen fortsätter att frodas. Inte längre så hög men nu har den nått fram till häggarna....Vad vi ska göra när det nu ruttna och nertyngda körsbärsträdet helt ger vika vet vi inte.

'Rosen' består alltså (ursprungligen) av två rosor R Helenae numera 'Hybrida' och Rosa Filipes 'Kiftsgate'.



Vid närmre inspektion ser man, att det är två sorters rosor men på avstånd ser man ingen skillnad.
Ovan är båda på samma bild.

Möjligen består idag rosbuskaget också av fröplantor.
För den (de) ger årligen upphov till ett stort antal fröplantor i en stor del av trädgården. Ibland ser vi inte dem förrän de blivit så stora, att de börjat blomma men oftast har vi rivit bort dem.

Men en planta hann växa sig rejält stor innan vi insåg, att det var en fröplanta av dessa. Den är nu nästan 10 meter hög och har helt lagt ett gammalt päronträd under sig.

När vi tittar närmre ser vi, att också denna planta består av flera med både enkla och mer eller mindre fyllda blommor.....

Alldeles i närheten dök ifjor en ny planta upp. I år blommar den med ljuvliga fyllda blommor i stora klasar.

 Självklart får den vara kvar. Vi får väl bygga en ställning till den..... Stor som ett hus.