Knappt hade de första snöflingorna börjat falla, förrän fasanerna invaderade trädgården.
De finns i omgivningarna hela året men framåt hösten flyttar de in.
Och när vintern kommer,tycks det vara här, som de söker föda och skydd.
Varje gång jag kikar ut genom köksfönstret finns de där.
Precis som lite varstans i trädgården.
De är många och de är överallt.
Hukande i kylan.
Sprättande i sitt sökande efter något ätbart.
Vi utfodrar dem men både de och jag är tacksamma, att jag inte hunnit klippa ner fröställningarna på gården.
Under några dagar såg jag upprepade gånger en stor, stilig tupp jaga flockens minsta lilla höna.
Runt, runt vallade han henne så snön yrde.
Men när han behövde en vätskepause, närmade hon sig honom och väntade tills han var klar.
Varpå den lustiga (?) jakten fortsatte.
Varpå den lustiga (?) jakten fortsatte.
Vill ni se fler fågelbilder men av ett betydligt häftigare slag, ska ni titta in på
Skogsevas blogg.
Skogsevas blogg.
Hon hade bjudit in traktens rovfåglar på ett riktigt skrovmål...
Hej!
SvaraRaderaDet är så härligt med djur i trägården och dessa fasanser gillar jag. Däremot hade jag rådjur härom dagen och de gillar jag inte lika mycket.
Skall titta in hos Eva.
Ha det gott
Annika
Jag tycker om djur och vill gärna ha en levande trädgård. Men visst är somliga mer välkomna än andra. När det gäller de vackra fasanerna, försöker jag bortse från den skada de faktiskt åstadkommer och försöker minimera den genom att mata dem.
SvaraRaderaHa det bra
Eva
Mmmm... jag gillar dina fasaner! Kunde du verkligen motstå den bedjande blicken i den översta fasantockens ögon? Han verkar vara angelägen om att få komma in i stugvärmen och jag förstår honom, de har det inte särskilt lätt med all snön de små liven. Jag ser för mig hur tunn plånboken kommer vara efter denna vinter om alla skogens djur skall utfodras med kött och frön av olika slag...
SvaraRaderaKramar från åsen
Fasaner är sällsynta gäster hos oss. Nån gång har de dykt upp och skrämt slag på mig med sitt plötsliga kacklande och flaxande. Fast i och för sig är det väl jag som skräms först.
SvaraRaderaKram
Vad härligt att ha dom så nära, mina jag födde upp och släppte ut försvann utom synhåll för vi har inga bra snår runt oss.
SvaraRaderaMen ett par veckor efter utlsläpp kunnde jag ropa in dom men sen försvann dom, hör dom bara nu.
Mariana
Skogseva:
SvaraRaderaJo, hans sturska, uppfordrande blick var inget problem. Då var det svårare med den lilla honan, som med matt blick bevekande tittade upp på mig, där jag stod i värmen med frukostmackan i handen.
Kramar
Lotta:
Vi skrämmer nog varandra ungefär lika ofta.
Fasanerna är väldigt vackra och ett högst levande inslag i trädgården så här års. Jag skulle kunna titta på dem i evigheter. Men den bistra sanningen är, att de åstadkommer en hel del skada när de letar föda. De biter av unga skott och de sprätter och river, så jag blir alldeles olycklig.
Men av någon märklig anledning har jag ändå överseende med dem.....
Kram
Mariana:
Jo, nog har vi det snårigt alltid.
De är ju inte tama precis men heller inte direkt rädda. Däremot är de otroligt vaksamma och verkar ha ögon i nacken.
Och som jag skrev till Lotta: De förstör faktiskt väldigt mycket i sin jakt på mat, trots att vi utfodrar dem på vintern.
Kram
Eva
Åh så vackra de är, vi hade alltid fasaner här när vi flyttade hit, men de verkar ha tagit slut, snyft. Ha en fin vecka !
SvaraRaderaLisa/Lisas trädgård
Exotiskt vackra. Jag minns fortfarande min upphetsning när jag första gången såg en fasan på en utflykt.
SvaraRaderaDet är nog ingen större risk, att 'våra' fasaner kommer att ta slut. Dels har de nog det ganska bra och dels späds förmodligen beståndet på hela tiden, eftersom vi bor granne med en ett slott, där man bedriver uppfödning. Fåglarna släpps ut inför jakten men en hel del undkommer.
Och jag hade nog gärna sett, att de inte varit riktigt så många att förse med mat...
Ha en bra vecka du också!
Eva
Du verden, så eksotisk! Fasan har jeg bare sett en eneste gang i livet - på reise fra Norge til Jylland!
SvaraRaderaDet är värt att tänka på: Att det som för den ene är vardagsmat är exotiskt för den andre. Det är mycket här i livet som vi tar för givet och det handlar inte bara om fasaner.
SvaraRaderaTack för dina rader!
Klem
Eva