Se sån stil jag har....

Mindre än en vecka kvar till jul och jag har fortfarande inte vare sig bakat, julstädat, pyntat eller köpt julklappar.

Och vad gör jag?

Jo, jag försöker fotografera småfåglar.

OK. Köttbullarna ligger i frysen. Brunkålen puttrar på spisen.

Baket struntar vi numera i.

Julklapparna ska inhandlas i morgon. (Önskelistorna har just anlänt.)

Och pyntet tar vi aldrig in före Lillejulafton.

Så det blir nog jul i Prästgården också.

Ny snö har fallit och trädgården är på nytt vackert vit.

Eller?

Jag tog kameran och gick ut.

Men det var bara vitt. Inga vackra former.

Och jag blev mest ledsen över allt, som låg nertryckt under snön.

Nyss var jag ute och ruskade, reste och stöttade men nu låg det ner igen.

Med kameran i ena handen försökte jag skaka bort det värsta.

Och så var det inte vackert alls.

Tillbaka på gården tittade jag lite på småfåglarna, som åt lunch.

Jag satte mig i en snödriva och lutade mig mot den grova björkstammen och försökte fotografera de små.
Kanske var jag lite för närgången.

 

Kvicka som vesslor var de svåra att fånga.

Knappt hade jag hittat dem i sökaren förrän de var borta igen.

Hur ska man hinna fokusera och ställa in skärpan på den tiden?

Men det SKA gå.

Det blev MÅNGA bilder.

Mest av solrosfrön på marken, en fröautomat i luften eller en och annan stjärtpenna på väg ut ur bildrutan.

Talgoxen på bilderna (eller möjligen talgoxarna, för jag är inte säker på, att det är samma fågel), for som en tätting (!) genom luften, landade ett ögonblick på fröautomaten och hann ibland få med sig ett frö i farten, innan den var borta igen.

Envis som en oxe.
 Precis som jag själv.

Eller kanske envisare, för när jag blev stel i kroppen och gick in, fortsatte han.

Men jag fortsätter en annan dag.

Det kommer nog att bli många fågelbilder innan det blir vår......