Full rulle mellan Hägg och syren

Ja här har det verkligen snurrat och fnurrat ordentligt sedan jag skrev senast.

Våra problem synes nu vara lösta.

För stunden i alla fall.

Käre maken skaffade ny avloppspump och installerade den.

 Puh.

Ett problem ur världen. 

Servicekillen, som skulle fixa värme och varmvatten har farit i skytteltrafik.

Fel har lokaliserats och åtgärdats men pannuslingen har ändå inte velat fungera.

Komponenter har bytts ut.

Oljetanken har tömts och en läcka årgärdats.

Ledningar har blåsts rena. Osv. Osv.

Den provisoriska lösningen för att få varmvatten fick avbrytas, eftersom den lett till att pannan sotat igen och vi riskerade en skorstensbrand.

Så i flera veckor har vi varken haft värme eller varmvatten. Är bara tacksam över att detta inte hände i vintras.

Men IDAG uppenbarades det egentliga problemet.

Hoppas jag.......

Just nu är jag i alla fall precis uppstigen ur ett ljuvligt hett och låååångt bad och känner mig som en helt ny människa.

Ny är dock inte datorn.

Sonen kom hem och sparkade igång den åt mig men också den behöver en grundlig genomgång och översyn.

Tills dess fungerar den (i bästa fall) som tidigare, dvs. synnerligen trögt och långsamt.

Men egentligen borde jag nog få en ny dator.....

Medan allt har djäklats, har jag i mitt huvud formulerat massor av blogginlägg.

Lite som med alla mina projekt.

Knappt har vi påbörjat något förrän tankarna är igång med nästa projekt.

Och Käre Maken suckar och hänger inte med i svängarna.

Och medan vi har tyngts av tingens förfall sprang våren sprungit iväg och blev sommar.

De första vårlökarna slog ut, blommade över och gav rum för nästa omgång.

Just nu blommar den italienska scillan, Scilla italica,  i skummande ljusblåa sjok lite varstans i trädgården.

Och de gröna väggarna slöt sig.

Det är fullständigt ljuvlig sommar.

OK - alldeles för torrt men ändå.

Dagarna är fyllda av fågelsång och arbete.

Mina småttingar växer och frodas.

De tusen plantor jag nämnde har med råge blivit många fler och kräver en hel del pyssel.

De ska vattnas, lyftas ut i solen, skolas, skolas om, vattnas en gång till och lyftas in igen för dagen.

Samtidigt ska det vårstädas.

Gammalt risigt och dött ska bort.

Varje rum skulle nog egentligen behöva några dagars omvårdnad var men med en bit över tjugo rum blir det en snabbstädning.

Gräsmattorna har krattats och börjat klippas.

Gångarna skyfflats.

                                                 En igenvuxen gångsnutt skulle rensas.

Det resulterade i ett stort antal murgrönesticklingar, revsugeplantor, aklejrutor och några kungsljus, som jag tror ska bli vita med ett litet gult öga.

De gick ju inte att bara hyvla bort....

Svalörten ska rivas bort i så stora mängder som jag bara hinner med. Vilket är långt ifrån vad jag skulle behöva.

Maskrosorna ska stickas.

Ny mark ska beredas samtidigt som det, som jag grovrensade ifjor ska underhållas.

Behöver jag säga, att tiden inte alls räcker till?

Och i stort ser det ut därefter....

  

                                       Men det är som det brukar. Vi tittar åt ett annat håll!

För visst finns det mycket att glädjas åt nu också.

När jag planterade ramsen bland vitsipporna såg jag framför mig hur de skulle blomma samtidigt. Men det har de aldrig gjort.

Detta är nog det närmsta jag kommit.

En bit därifrån blommar den underbart doftande vippramsen, Smilacina racemosa.

Jag har den på några ställen i trädgården och förundras ständigt över att den är så okänd.

Dess doft är svårslagen och den bildar med tiden en ansenlig tuva.

Oansenlig är väl kanske däremot den lilla vita kaukasiska förgätmigejen, Brunnera macrophylla men i all sin enkelhet är den en riktig liten pärla.

Men faktiskt är vi nog lite före jämfört med vad vi brukar.

Och det får mig att inse, hur mycket som fattas i trädgården så här års.

Eftersom svalörten täcker det mesta har jag aldrig brytt mig om att snygga till förrän svalörten är borta igen för säsongen...

Och vårt egentliga trädgårdsliv brukar inte börja förrän till midsommar.

 Först då brukar vi få ut utemöblerna och fixa till lite pynt och fägring.

Men i år är i all fall några möbler utsatta och jag längtar efter att fylla rabatterna.

Av de lökar jag satte förra hösten, är de flesta redan borta.

Och nu kan jag konstatera, att vintern definivit inte varit snäll mot växtligheten.

Flera av mina gamla trotjänare tycks ha strukit med bl.a. den tacksamma rosen Trier.

Samma öde har drabbat flera av hostorna i kruka och den fina Clematis Flammula.

Buxbomen kommer att behöva många år innan den har hämtat sig.

Men om datorn nu bara håller sig i skinnet, ska ni få följa med på en kavalkad bakåt och framåt i tiden.

Ta del av tillbakablickar såväl som planerade och drömda projekt .

Av det vi faktiskt har på gång.

Om upplösningen av kastanjefallet, av mina små plantbebisar och planerna med dem.

Av växtporträtt och en del annat.

Orkar ni?