Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



fredag 8 juli 2011

Arkitektens tröst



Medan käre maken "pysslade" i växthuset höll jag mig på behörigt avstånd utanför.



 
Tillräckligt långt borta för att inte vara i vägen.
Men tillräckligt nära för att kunna komma ilande när han behövde vidare arbetsledning.
Och för att kunna hålla koll och slå till bromsen när något inte blev riktigt som jag tänkt.

För även om det inte var något avancerat bygge är jag ganska petig.
Blir störd av ganska små "felaktigheter".
Och eftersom jag inte är någon arkitekt, händer det ganska ofta, att jag beskriver hur jag vill ha det men sedan under arbetets gång hittar andra lösningar.
Maken suckar och river bort det han just satt på plats.
Enligt mina direktiv.

Men jag är ingen arkitekt, urskuldar jag mig.
Du är värre än en arkitekt, replikerar maken, som inte är enbart positiv till denna kreativa yrkesgrupp, som enligt honom ofta försvårar det praktiska arbetet på ett bygge.
Nåja, smaken och meningen med den skiljer oss åt.
Också maken och mig.


Men medan han jobbade på i värmen, försökte jag hitta på något meningsfullt att göra alldeles i närheten.
Vilket inte var helt lätt.
Han stod ju mitt i mitt arbetsrevir.
Så jag tröstade mig med kameran, som jag hade framme för att dokumentera omvandlingsnumret.
Började  fotografera några stjärnflockor, som står alldeles utanför växthuset.
En av mina absoluta favoritblommor.
En av dess fördelar är att de frösår sig hejdlöst, vilket innebär att jag då och då kan gräva upp stora ruggar och flytta.
Eller som nu, sätta i stora tunnor för vidare transport när jag väl bestämt mig var de ska få bo.
Velig som vanligt.
Och, som vanligt, kan vara bra att ha.....


Men nu blev jag alldeles fascinerad av alla de vackra blomflugorna, som surrade runt och i dem.

Flyg fula fluga flyg...
Inte var de här fula precis.
Deras getinglika utseende har de för att fåglar och andra insektsätare ska undvika dem i tron att de kan stickas.



Men någon gadd har de förstås inte.



Ett verk av en konstruktör, som verkligen inte behöver tröstas.


Foton på stjärnflockorna får ni se senare.
De kommer att blomma länge till.
En annan av deras goda sidor.


5 kommentarer:

  1. Kameran är ett utmärkt redskap om man vill ha hjälp med att slå ihjäl lite tid.....
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  2. Anomym:
    Tackar/Thanks...

    AnnCharlotte:
    Har aldrig behov av att slå ihjäl tid....
    Men blev nu stressad av att inte kunna göra det jag skulle.
    Ha det bra!

    Eva

    SvaraRadera
  3. Tänk, jag känner igen lite av det där. Jag surrar också omkring maken och är 'behjälplig' när han ska fixa, för jag är övertygad om att det lätt går snett annars. Han vet ju t.ex inte hur höga pelargonerna blir när han ska fixa hyllor till dem. Ljuvliga bilder!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack! Skönt att jag inte är ensam......
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  5. Denna information är helt fantastisk, njöt jag verkligen läsa det. Jag ska gå att städa mitt hus och sedan ska jag fortsätta läsa dina andra inlägg.

    SvaraRadera