Hemlighuset

Så blev det klart i växthuset.

(Åtminstone för tillfället, för jag kan nog tänkas få fler idéer så småningom.)

Växthuset, som nu har fått ytterligare ett namn: Hemlighuset.

Ett tag tyckte jag, att det var synd, att jag inte kunnat spegelvända huset så, att den nya delen var den, som man kom in i.

Nu känns det enbart mysigt.

Som att gå allra längst in i det heliga, hemliga rummet där bak.

En känsla, som förstärktes när jag satte de gamla pilskärmarna, som inte längre behövdes i den nya delen, på båda sidorna om dörröppningen mellan husen.

I helgen förlängdes vattenledningen och fixerades vid armeringsnätet istället för att bytas ut mot ett rör, vilket vi ursprungligen planerat.

På så sätt kom den längre in mot väggen och den sista brädan kunde därmed sättas på plats.

De tre brädorna, som utgör arbetsbänken har fått ett benpar i ena änden och i den andra är de fästa vid rullbordet från Ikea, som fanns på plats sedan tidigare.



Eftersom vi i vår jakt på användbara brädor hittade några, som var lite väl "patinerade", d.v.s för dåliga för att kunna användas som bänkskivor, fick vi i stället  material till en ram, som käre maken skruvade fast längs hela framsidan och som fick fortsätta runt ikeabordet.

På så sätt får man illusionen, att det faktiskt är en enda lång bänk och inte bara några brädor hopsatta med ett bord.
Och skifferplattorna, som jag lagt på bordet verkar vara infällda i arbetsbänken.

(Bordets "mjölkvita ben" ska få en lätt solbränna utan sol för att smälta in ännu lite bättre.)

Vad som inte syns på fotona är, att vi dessutom satte fast några tunnare brädor (eg. en del av en gammal köksinredning) under bänkskivan. På så sätt fick jag en liten hylla, bara drygt decimetern hög men som rymmer block, pennor och kanske någon trädgårdsbok.

Nu lämnar jag växthuset.
I alla fall på bloggen men i verkligheten är det där jag ofta befinner mig.

Så om ni inte hittar mig, vet ni var jag är.

I Hemlighuset.

Som avslutning en bild av det växthus jag köpte på Blocket för mindre än ett år sedan för ett tusen kronor:

Mellanskillnaden är ett antal arbetstimmar plus en massa gammalt "kanvarabraattha", som jag sparat tidigare och nu plockade fram ur gömmorna.