Elände

Ja, inte bara elände utan ELÄNDES ELÄNDE.

Efter en vinter vars like det var längesedan vi upplevde, fick vi en sommar, som har varit lika illa.

Det har varit surare än surt.

Delar av trädgården har stått under vatten och resten är så vattensjuk, att det skvalpar när man går i gräset.

De få dagar av uppehåll som varit har långt ifrån räckt till, vare sig för att torka upp eller hinna med det som måste göras.

Och under tiden har larver, sorkar och sniglar sett till att göra livet än surare.

Jag har försökt att låta bli att påverkas.

Satt på mig skygglapparna.

Försökt hålla huvudet över ytan.
Att inte ge upp.
Att se det som faktiskt blivit gjort.
Att allt kunde vara värre.

Intalade mig, att jag borde vara tacksam, som i alla fall inte drabbats av den förhatliga buxbomsvampen.
Än. 

Men häromdagen blev till och med skygglapparna så genomblöta, att jag var tvungen att hänga dem på tork.

Och utan skygglappar såg jag.

Träd och buskar, som ser ut att vilja ge upp.

Uppätna blad, döda partier och halvdöda träd.

Mögligt och allmänt trist.

Vi åkte på utflykt i stället.

Fotot på målningen föreställande Ikaros  (gjord av Mikael Melbye) togs då.

Ikaros - symbolen för övermod.

Den fick mig åter tänka i banor, som att det verkar som om det är förmätet att tro, att vi ska kunna skapa små egna paradis.

Att tro att vi kan.

Men målet för vår utflykt var ett riktigt Paradis, som det kommer mer om.

Och tyvärr nog också om buxbomen.....