Hade tänkt mig ett helt annat inlägg ikväll.
Men tyvärr.
Så här ser min verklighet ut just nu.
Hade tagit två steg på kökstrappan när jag hörde ett konstigt ljud från 'Skogen'.
Som om en gren ramlade ner på ....lekstugans tak?
Jag gick dit för att kolla.
Helt oförberedd på vad som skulle möta mig.
Hela partiet såg ut som en igenvuxen skog.
Ovanligt ljus skog.
Min blick drogs upp mot ljuset.
I chock kunde jag konstatera, att en stor del av del gamla fina knotiga boken var avskalad.
Hela ena sidan var borta.
Grenarna (stora som enskilda träd) låg på marken.
Troligen har en av de övre grenarna överfull av bokollon (stressymptom?) blivit för tung i vätan och knäckts och dragit med sig grenarna våningarna under i fallet.
Trädgårdens kanske vackraste träd.
Barnens fantastiska lek- och klätterträdträd.
Det var bara att ta fram såg och macheta och börja röja.
Jag skrek ut min förtvivlan och vrede.
Hörde ni mig?
Varför blir jag inte förvånad?
Som om vi inte redan var tillräckligt prövade.
Som om vi inte hade tillräckligt att göra.
Som om vi inte hade tillräckligt att oroa oss för.
Dessutom fungerar datorn nu allt sämre än tidigare.
Jag kan endast med svårighet öppna och besöka era sidor och bara ibland kommentera.
Att importera de foton jag tagit är allt annat än självklart.
Bara en del av bilderna tas in och de märks/namnas av någon annan än mig.
Och som om det inte räckte, så hotar min kamera att lägga av.
'Err 30' visas på displayen när jag tagit ett foto.
Vilket betyder att den inte fungerar.
'Stäng av kameran och sätt på den igen'!
Ibland fungerar den sedan ytterligare en eller ett par exponeringar.
Ibland inte.
Men alla motiv väntar inte.
Kameran är 1 1/2 år med en garantitid på 1 år.
Reparation lär kosta nästan lika mycket som en ny kamera.
VARFÖR BLIR JAG INTE FÖRVÅNAD?
MEN JAG SKRIKER HÖGT I SKYN.
Hör ni mig?
Øv, øv og atter øv. Jeg føler med dig. Det må da få en ende. Hvis det kan være nogen trøst, så skal jeg også have en ny computer i denne uge. Min gamle er også snart færdig.
SvaraRaderaHåber du kan bevare det gode humør trods modgangen. Men så ærgerligt med træet. Den følelse kender jeg desværre også.
Hilsener fra Helga
Vilken sorg över trädet! /Tröstkram Mimi
SvaraRaderaFy så ledsamt... jag förstår att det känns! Ang. kameran så borde du kanske kunna åberopa dendär treårs-garantin som finns på alla tekniska prylar. Jag ska förhöra mig med maken om vad den kallas vi anv. den de båda senaste gångerna min dator dog.
SvaraRaderaStyrkekramar / gittan
Usch så mycket tråkigheter! Du får tänka att det snart blir bättre!/Christina
SvaraRaderaKonsumentköplagen gäller alltid
SvaraRaderaUtöver garanti så gäller konsumentköplagen enligt vilken du har tre år på dig att reklamera ett ursprungligt fel på en vara. Ett ursprungligt fel kan vara ett fabrikationsfel eller något annat fel som varan hade innan du fick den. Sådana fel kan visa sig ganska lång tid efter köpet. Att du får en garanti med kortare giltighetstid betyder inte att reklamationstiden förkortas. Skillnaden är att när garantin gått ut är det du som måste bevisa att felet fanns där från början.
Ovanstående text har jag kopierat från Konsumentverkets hemsida. Prova! Det rådde de oss att göra på Siba när det gällde min dator / gittan
Jag hör!!!!
SvaraRaderaMen vilken TUR att ingen befann sig under trädet när detta hände. Det skulle ju kunnat sluta i än mer katastrof. Men jag förstår din sorg över det vackra trädet.
Hälsar Åsa
Ibland blir det bara FÖR mycket..... men ingen skadades och det var ju tur i oturen, tänk om den hade fallit ner på någon - fy så hemskt. Har ni sett om resten av trädet också är murket?
SvaraRaderaKan du inte försöka få hjälp med datorn? Bilder kan ju verkligen tynga en dator men jag hittade ett USB-minne på Clas Ohlson som rymmer 16 GB (!) och bara kostade 199 kr. Det rymmer väldigt många bilder..... kanske kan det vara något? Hoppas att det löser sig.
Kram
Åsa
Usch, jag har faktiskt varit ganska förskonad från rejäla bakslag i trädgården, men buxbomssvampen har fått mig att förstå hur det känns att drabbas! Min annars odelade trädgårdsglädje har fått sig en rejäl törn, att gå ut i trädgården är inte alls samma njutning som det brukar vara. Att få ett så fint träd stympat förstår jag måste kännas hemskt, det tar ju väldigt lång tid innan det blir återställt!
SvaraRaderaHoppas datorn och kameran skärper sig i alla fall!
Kram
Katarina
Ja du, min allra käraste väninna, vad ska man säga.
SvaraRaderaTrädgården och därmed du(ni) har då verkligen drabbats av allt tänkbart elände denna säsong! Fallande träd, översvämning, sniglar, sorkar - naturen har motarbetat dig och ditt odlande på sitt mest sataniska sätt, och verkligen visat vem som har de starkaste och mest effektiva förstörelsevapnen.
Att marken gungar under dig förstår jag, och att du skriker ut din sorg och vrede är fullt begripligt.
Och gråten är min när du gråter...
Kramar
Eva
Men finns det ingen ände på eländet hos dig! Det hugger lite extra i hjärtat när jag hör om gamla träd som börjar ge upp. De ger ju ofta trädgårdens karaktär. När mina fem sälgar knäcktes och la sig en efter en var jag otröstlig, men faktiskt, nu är stubbarna och de halva trädstammarna infogade i trädgårskänslan och jag är nöjda med dem också. Hoppas din gamla bok behåller resten av grenverket och står stadigt några år till.
SvaraRaderaKram
Helga:
SvaraRaderaJag tror inte, att jag på något sätt är ensam om att ha motgångar. Men om mina motgångar kan få någon annan att bli stark i sina, finns det kanske en mening med dem. Själv tycker jag, att det känns bra att dela både med- och motgångar och din kommentar hjälper mig att förbli stark!
Tack!
Mimi:
Vilken sorg över denna bedrövliga sommar!
Tack för din tröstkram. Jag kryper ihop och insuger din värme.
Tack söta Gittan!
Kameran var på väg mot verkstan när nya tråkigheter stoppade dess färd men jag ska försöka. Förstår bara inte hur jag ska kunna ’bevisa’, att felet fanns redan från början.
Kram
Christina:
Dessvärre är jag inte övertygad om att det blir bättre, även om jag är en inbiten optimist. Men jag är luttrad och känner, att nog både jag och trädgården egentligen har sett våra bästa dagar... men liite till vill jag suga på karamellen.
Vad gäller den tekniska utrustningen blir jag GALEN över att dess livslängd är så oförskämt kort. Kan inte acceptera, att en produkt för tusentals kronor bara ska förväntas hålla några få år.
Men jag fortsätter att kämpa på och försöker se det positiva under tiden. Vilket alltså inte förhindrar mig att också se sanningen i vitögat och eländet i hela sin vidd.
Kram
Eva
Åsa på Höjden.
SvaraRaderaJag kallar inte ett kullfallet träd katastrof. Om än sorgligt.
Kram
Anonyma Åsa:
Såvitt vi kan se är trädet inte murket. Vi tror, att det myckna regnandet helt enkelt gjort, att grenen som var full av ollon sugit till sig fukten och blivit för tung. I fallet drog den med sig underliggande grenar. Trädets konstruktion med ’skruvade’ långa grenar med grönska långt ut gjorde förstås inte saken bättre.
Ang. datorn har jag lagt över majoriteten av bilder på en extern hårddisk, vilket hjälpte något men inte helt. Men ’ditt’ minne verkade vara klart prisvärt. Tack för tipset!
Kram
Katarina:
Söta du, det tar emot att säga det men motgångar hör nog trädgårdslivet till. I alla fall har de kantat mitt trädgårdsliv. Med det gör, att jag kan garantera, att jag vet hur det känns och verkligen lider med dig. Men inga överslätande ord hjälper. Man måste SJÄLV genom hela helvetet. Vissa saker kan bara inte ersättas utan man måste få sörja och gnälla lite. Och sedan ta tag i trädgården på nytt. För, Katarina, efter många trädgårdsår och ännu fler motgångar är jag övertygad om att driften att trädgårdera är starkare än motgångarna. Det är surt. Det svider. Det kanske inte blir lika fint som det var. Eller så kanske det faktiskt blir bättre...(Vilket aldrig känns speciellt troligt.) Men en sann trädgårdsvän fortsätter kampen eftersom det faktiskt inte finns något alternativ.
Håll ut. Du fixar det. Och blir starkare under resans gång.
De största och varmaste kramarna jag har
Eva:
Än är det inte slut. Det är ALDRIG slut förrän det ÄR slut. Jag har inte gett upp än. Även om det tar emot just nu.
Kramar till dig, min vän
Lotta:
Jag undrar detsamma. Skulle önska någon sorts likställdhet i trädgårdslivet.
Varför ska jag, som har minst behöva ta emot mest skit?
Och jag håller med dig. Om bara träden (och häckarna) finge stå kvar, så kunde jag nog undvara en hel del. Men både häckar och uråldriga (och något yngre) träd verkar hotade.
Åtskilliga träd har tycks ha gett upp i sommar bl.a en stor sälg och flera unga gullregnsträd, som på sikt skulle rsätta de stora träd som kastanjen drog med sig i sitt fall i våras.
Att de riktigt gamla träden har en begränsad livslängd är acceptabelt om än sorgligt men när ersättningsträden börjar ge sig, blir jag förtvivlad. Snart finns inget kvar av det, som är det här trädgårdens själ, vilket känns outhärdligt. Men skam den som ger sig!
Kram
Eva