Ska jag eller ska jag inte?

Jag antar, att ni undrar vad jag håller på med.

Varför jag inte uppdaterar bloggen, besöker eller kommenterar hos er.

Det har funnits många hinder.

Många skäl.

Dels är väl inte mitt humör på topp just nu.

Dels konstrar fortfarande tekniken för mig, vilket i många fall helt omöjliggör surfande.
(Vissa bloggar kan jag inte alls titta på.) 

Och dels har jag haft lite annat för mig.

Humöret ska ni slippa.

Datorn gör mig galen.

Kameran är nu på verkstad och det kommer att gå på fabriksgarantin.

Men :

Jag hade tänkt trösta mig med att åka på fotokurs/workshop den här helgen och det kunde jag ju inte göra utan kamera.

Käre maken ordnade en ersättningskamera.

Av annan modell än min egna.

Skulle jag kunna åka på fotokurs med lånad kamera?

Tänk om jag skulle skada den?

Och skulle jag kunna hinna lära mig att hantera den i tid?

Jag var VÄLDIGT angelägen.

Helgkursen/workshopen skulle handla om fotografering av vilda djur, så det skulle inte direkt finnas tid för att stå och fundera över hur man snabbt skulle ändra inställningar.

Det gällde att både lära mig funktionerna och att kunna utföra ändringarna snabbt.

Jag kastade mig över bruksanvisning och kamera.

Sedan kastade jag mig ut i trädgården, som ju brukar kunna erbjuda motiv.

Både stillastående och rörliga,.

Efter en del turer in och ut för att rådfråga manualen fick den till slut följa med ut
och det blev många stunder med bok och kamera på den gröna stolen.

Och till slut tyckte jag, att jag hade något så när koll på det viktigaste.

Många blomfoton hade tagits.
(Några ska ni få se i kommande inlägg.)

Lika många fjärils- och sländbilder.

En hel del snabba kast upp i luften för att försöka fånga någon av svalorna som svissade förbi.

Gick väl sådär.

Något bättre med kråkorna.

Men det var ju ju det jag behövde kunna...

Stillasittande sländor i all ära men nog skulle jag väl kunna fotografera en flygande dito.

Inte helt lätt, kan jag berätta.

Det blev många bilder på himmel med något diffust blurr.

Men till slut funkade det.
Ingen bra bild men hyfsat skarp på en flygande slända högt däruppe över häckarna.

(Alla bilder i inlägget är tagna med det makroobjektiv, som satt på kameran hela tiden.)

Vad det var för kurs och hur det gick?

Jo, jag åkte till skönt belägna Christinehof, där Terje Hellesö alltså skulle hålla en workshop med inriktning att fotografera vilda djur.

Kom tidigt, strosade runt och gjorde några sista test.

Och fegade.

Tyckte/trodde inte, att jag vare sig kunde tillräckligt eller var tillräckligt komfortabel med den nya kameran.

Så istället för att delta i helgens workshop, nöjde jag mig med att delta i en soppkväll med Terje,
vilket i och för sig inte på något sätt var fy skam.
Tvärtom!

Terje är inte bara en otroligt skicklig fotograf, som tar de vackraste och mest stämningsfulla foton man kan tänka sig, han har dessutom en inställning till både den natur han fotograferar och till livet i stort, som är så tilltalande, att  jag saknar ord för det.

                                 
Just nu är han rykande aktuell med ett lodjursprojekt och det var det han pratade om och visade bilder från i går kväll.

Jag fick några ord med honom och köpte en av hans böcker att trösta mig med. 

Redan på väg hem ångrade jag bittert, att jag inte tog chansen att få ta del av mer av hans kunskap.

Och hela dagen har jag grinat illa.

DET SKULLE HA VARIT SÅ .........ALLDELES FANTASTISKT!

Så typiskt mig!

Men jag ska försöka få till det lite senare i höst.

Terje Hellesö är en norsk naturfotograf, som sedan många år bor i Sverige och som haft stort inflytande på naturfotografin.
Han räknas som en av världens främsta naturfotografer.

Både hans bildspråk och hans förhållningssätt till naturen är mycket personligt.

Att försöka göra en kortfattad beskrivning skulle inte kännas rättvisande.

Jag rekommenderar istället varmt, att ni besöker hans blogg och hemsida.

Är man det minsta foto/bildintresserad , så är det ett måste.

Dessutom finns där en mängd länkar till andra spännande fotografer.

Om man sedan vill, kan man googla vidare och hitta både intervjuer och filmer om och av Terje.

Tack Terje!

Tillägg 9 september:

Inte kunde jag väl ana när jag skrev om Terjes rykande aktuella lodjursprojekt hur hett det skulle bli inom några få dagar.

Samma dag som jag åkte till Christinehof  för att höra honom berätta om och visa bilder från sina lodjursmöten skrevs ett blogginlägg, där både bilder och redogörelser starkt ifrågasattes.

Jag värjde mig å det kraftigaste. Om bilderna inte skulle vara äkta skulle det innebära, att allt som sagts var lögn, vilket kändes totalt omöjligt. Visserligen hade jag själv använt ord som ’otroligt’ och ’osannolikt’ bra om bilderna men utan att tänka på vad orden egentligen stod för.  Men medan dagarna gick framstod det som allt tydligare, att det som först tycktes vara elakt förtal och smutskastande från en oliktänkande faktisk var sant.  Och Terje erkände, att han lurat alla.

En förfärande och sorglig sanning.

Jag kände mig i likhet med många andra ledsen, besviken och lurad. Berövad en illusion.

Kanske är jag både naiv, lättlurad och godtrogen men om alternativet är att misstänka, att mina medmänniskor är bedragare så må så vara.

Jag är också än mer ledsen över att jag inte deltog i helgens workshop. Även om jag troligen skulle ha känt mig ännu mer lurad, så hade jag ändå fått ta del av den kunskap, som jag tror, att Terje besitter. Och det är väl tveksamt om det nu kommer att bli någon kurs. Men jag är fortfarande övertygad om att han faktiskt är en duktig fotograf, vilket gör det som hänt så mycket svårare att förstå.

Jag försvarar definitivt inte vad han gjort.

Att förklara är inte det samma som att försvara. Men jag tror, att det finns en förklaring. Kanske inte en förklaring, som kommer att köpas av alla, för människan är ett märkligt djur och de mekanismer som styr våra tankar och handlingar är inte alltid rationella och därmed svåra att acceptera för andra.

Det som hänt är tragiskt och ledsamt oavsett vad som ledde fram till det.

För förtroendet för andra fotografer,  för alla som beundrade honom och allra mest för honom själv.

De sidor jag länkade till är tyvärr nerstängda och en del material bortstädat från andra sidor och ev. googlande lär nu domineras av  avslöjandet om fusk.

Själv har jag haft annat att tänka på sedan jag skrev inlägget och har inte ens hunnit titta i boken jag köpte.

Nu bläddrade jag lite i den och bilderna är lika vackra som förut, även om jag nu ser dem med lite andra ögon.