Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



onsdag 28 september 2011

Äntligen, äntligen färdigklippt



Så blev häckarna äntligen, äntligen färdigklippta.


Med oplanerade långa avbrott förorsakade av arm- respektive benbrott
och
med ytterligare avbrott på grund av otaliga åskväder när vi planerat göra en kraftansträngning,
har häckklippningen i år varit en osedvanlig segdragen historia.


Men igår kom yngste sonen hem och hjälpte oss med de sista höga partierna,
dvs. topparna på de häckar, som omsluter Dammrummet och Buxbomrummet.


Framför allt var det Tornen, som är oöverstigliga för mig.
(Och nu förstås för maken med sitt brutna ben.)


De är ganska jobbiga att klippa men blir ack så fina när det är gjort.
Rufsiga toppar och delvis igenvuxna häcköppningar har totalt förstört helhetsintrycket i den här delen av trädgården under större delen av sommaren.
Den sena klippningen innebär å andra sidan, att häckarna förhoppningsvis kommer att se prydliga ut en bit in på nästa sommar.

Egentligen skulle vi ju vilja, att häckarna kunde hållas 'nyklippta' året om men det skulle kräva, att vi klippte dem två gånger om året, vilket jag faktiskt gör med de lägre partierna och de formklippta plantorna.


Men det är  svårt att få tiden att räcka till för att dubbelklippa också de höga häckarna.
Det kanske inte vore riktigt dubbelt så mycket jobb, eftersom tillväxten då skulle bli avsevärt mindre, vilket säkert också skulle gynna plantorna, som nu skattas på grova och mer än meterlånga skott samtidigt som nytillväxten långt inne vid stammarna hela tiden hämmas av att de nya skotten inte får tillräckligt med ljus och förtvinar.

Men eftersom vi hittills ännu inte lyckats genomföra två klippningar per år, är det väl tveksamt om vi någonsin kommer att göra det i framtiden.
Just nu ifrågasätter vi ju tvärtom om och hur vi överhuvudtaget ska klara av häckarna.

Så nu passar vi på att njuta och glädjas.


Trädet med de braskande gula bladen är en Prunus maackii, näverlönn.


Ett träd, som med sin vackra bark är vackert året om.
I övrigt är det ganska likt en vanlig hägg.

Det trädet har fått ange färgskalan i den rabatt jag gjorde iordning i fjor.
Just nu är det mest grönt  men cremefärgat och blekgult har tidigare under säsongen fått sufflera den gyllene barken.


När jag skrev, att vi var klara med häckarna var det egentligen bara halva sanningen.
De häckar vi nu klippt är alla avenbokshäckarna, dvs häckarna i 'den gamla 'trädgården.

Men vi har ännu inte börjat med bokhäckarna, som omger och avdelar köksträdgårdsdelen.
Det är ytterligare några hundra meter häck, som på flera håll är nästan lika höga som häckarna inne i trädgården.
Men avenbokshäckarna hade högsta prioritet just nu, eftersom de bör klippas under vegetationsperioden, JAS (juli, augusti, september), då avenbok (Carpinus betulus)  i likhet med björk, som de för övrigt är besläktade med, blöder om man klipper dem för sent.


9 kommentarer:

  1. Så bra att ni fick hjälp och så snyggt det är.
    En välklippt häck gör mer för helheten än en städad rabatt.....(Jag har heller inte nått upp iår och väntar fortfarande på hjälp)
    Det är både svårt och läskigt att stå på stege med häcksax och sladd att hålla reda på....jag är iallafall livrädd för att komma åt sladden när jag klipper, trots jordfelsbrytaren.
    Ha det bra )

    SvaraRadera
  2. Det blev ju så snyggt. Hur går det annars med ben och armar?/Christina

    SvaraRadera
  3. Har sett fram emot att få se lite mer från trädgården och häckarna igen,förstår att det är kämpigt men ack så vackert.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  4. Hej Eva,
    Fniss, för en gångs skull är jag INTE avundsjuk på dina fantastiska häckar! Himmel, vad jobb ni har... Jag som naivt inbillade mig att avenbokshäckar i stort sett sköter sig själva;)

    Stort tack för din kommentar hos mig! Efter den kommentaren är jag nu tvärsäker på att det är mattram jag har. Kanske jag kan skicka dig några fröplantor till våren?

    Ha det gott och krya på armar och ben,
    Charlotta

    SvaraRadera
  5. Kære Eva - det ser så smukt ud, hvor skønt for dig at blive færdig med hækklipningen:o)

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Längesedan jag var här hos dig.
    Jag får alltis samma känsla av eran trädgård.
    Jag älskar den.
    Förstår att ni har det jobbigt med de häckarna.
    Vi har också haft lite problem med klippningen trots att vi inte alls har så mycket och stora häckar som du.
    Krya på dig låter jobbigt med armar och ben.
    Annika

    SvaraRadera
  7. Ojoj så mycket häckar.Det blir så vackert med nivåskillnaderna ni har i era häckar - både på längden och tvären men vilket herkulesarbete.
    (Här sitter jag och skäms över att inte ha hunnit med min lilla bokhäck - som bara är 5 m.)
    Kram

    SvaraRadera
  8. AnnCharlotte:
    Att häckarna är välklippta är A och O för helhetsintrycket. Gångar och gräsmattor kommer därnäst. Rabatterna gör nog egentligen inte någon större skillnad.
    De häckar jag klipper, klipper jag med handkraft. Dock ska jag försöka mig på en elektrisk sax imorgon....
    Ha en skön helg!

    Christina:
    Ja, det ÄR snyggt när häckarna är klippta. Helt avgörande för intrycket.
    Sonens brutna arm är återställd.
    Makens brutna ben lär väl ta lite tid innan det är läkt.
    Mina armar känns som spagetti...

    Mariana:
    Jag är ledsen men tiden har inte räckt till för att fotografera och trädgården har i sanningens namn inte heller varit till sin fördel när vädret någon dag varit nådigt. Men i stort sett har det sett ut som de senaste åren.
    Det har blivit en del foton men eftersom biblioteksprogrammet havererat, är det tidsödande att plocka fram bilder. Ska använda de mörka kvällarna till att sortera och det som är värt att visa kommer så småningom.
    Ha det bra du också!

    Charlotta:
    Ha, ha!
    Tillåt mig att skratta!
    Nej, avenbokshäckarna är definitivt inte självgående. De växer flera meter på en säsong och kräver ’ganska’ mycket ansning om de ska se prydliga ut.
    Vi brukar klippa häck från midsommar fram till oktober. I år kommer vi inte att hinna med allt.
    På grund av mitt lilla misstag tar jag gärna emot mattramsplantor om du skulle få några över. Eller frön. Hoppas, att du hojtar till om jag har något du vill ha.
    Kram

    Lisbeth:
    Ja, det är vackert när det är nyklippt. Önskar bara, att vi kunde hålla det välklippt hela säsongen.
    Och...riktigt färdiga är vi ju inte.


    Hej Annika :
    Alltid lika roligt när du kommer på besök.
    Ja, den gångna sommaren har inte varit så rolig. Det mesta har hankat efter men i stort är jag ändå nöjd med vad vi hunnit med. Men nu hoppas jag bara på en lagom sträng vinter, annars vete gudarna hur det kommer att gå.
    Kram

    Lotta:
    Det är jättefint med häckar. Men de kräver sin tribut.
    Tycker normalt, att det är värt arbetet. Men när det inte fungerar börjar man ju fundera...
    Vi har några hundra meter bokhäck kvar att klippa. Inte för sent ännu men de bör å andra sidan klippas för att inte bli kala.
    Lycka till med dina egna.
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  9. Men igår kom yngste sonen hem och hjälpte oss med de sista höga partierna,
    dvs.

    SvaraRadera