Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 6 oktober 2011

I en annan del av trädgården



är det fortfarande grönt,



ogräset fortfarande inte rensat överallt


och


häckarna ännu oklippta.

Men här fortsätter det att blomma.



Sommarblommorna blommar oförtrutet vidare, till synes lyckligt ovetande om att sommaren definitivt är slut.








Visst andas bilderna vemod och förfall





men det finns fortfarande massor av outslagna knoppar




och i den gulvita planteringen är det faktiskt inte förrän nu, som blomningen tagit riktigt fart.



Jag hoppas, hoppas att kylan dröjer ännu ett tag.



13 kommentarer:

  1. Härligt att det fortfarande blommar hos dej! Ha en bra helg./Christina

    SvaraRadera
  2. Din höstträdgård har en sorts stillsam charm - med ett stänk av vemod.
    Vackert staket på första bilden!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Chrstina:
    Underbart!
    Tack detsamma!

    Ruben:
    Det vilar ett vemod över trädgården, som inte bara beror på att ännu ett trädgårdsår är till ända. Jag försöker se det, som är vackert för att kunna minnas framöver men kameran känner och registrerar min sorg och oro.
    Ha det riktigt bra du också!

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  4. Hoppas verkligen att frosten väntar ett tag till .Jag gillar verkligen den här tiden när det är så befriande rufsigt i rabatterna....
    Om klipparen så tycker jag inte att man måste vara jättestark, men det beror ju lite på hur tjocka grenar det är också. Klipper man på högsta höjden och behöver använda sin egen längd också, är det lite knepigt att dra i den oranga saken(den som sköter själva klippet)samtidigt som man ska parera så att man klipper på rätt ställe. Men i stort sett är jag jättenöjd.....
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  5. Det blommar fint hos dej!
    Är så glad att du inspirerade mej till att så röd Groblad dom blev så stora och fina nu i sommar.
    Tycker det känns skönt att växtsäsongen är över så man får varva ner och ägna sig åt andra saker keramik bla. som man inte hinner med annars.
    Ha en skön helg
    Mariana

    SvaraRadera
  6. AnnCharlotte:
    Hösten är underbar men numera nästan lika stressig som våren. Så mycket, som är ogjort och så många växter, som måste ha hjälp inför vintern.
    Ska kika på klipparen, som jag tycker verkar vara smart. Maken har ju en hel arsenal maskiner men dem vill jag inte befatta mig med och det vore skönt om jag kunde klara av lite mer för 'egen maskin'. Men jag har inga muskler att skryta med trots allt slit. Kör mest på min seghet och envishet. Det räcker långt men inte hela vägen, vilket är en klar brist och som jag nu inser mer än tidigare.
    Ha det bra du också!

    Mariana:
    Trevligt om jag inspirerade dig och du blev nöjd. Det röda grobladet är både vackert och tacksamt att odla. Pass nu på bara, så den inte självår sig alltför mycket eller där den kan bli svår att plocka bort, för den är precis lika ogräsaktig som sin gröna släkting.
    Jag ser också fram mot att dra mig inomhus och njuta av vintern och, som du säger, hinna med något annat än trädgården, vilket är behövligt. Men det får gärna dröja lite till.
    Önskar dig också en skön helg!

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  7. Visst är det vemodigt i höstträdgården. Men även hos mig finns fortfarande mycket färg. Jag ser att du har klockranka. Dom brukar ha sin storhetstid denna tid innan frosten tar dom.

    Inatt har det varit 1 plusgrad hos oss och natten som kommer har dom varnat för frost. Hösten börjar närma sig på allvar nu efter de underbara Brittsommardagar vi haft. Förra helgen var helt sagolikt skön hos oss.

    Önskar dig en riktigt skön helg!
    /Anita

    SvaraRadera
  8. Nej, dine billeder udtrykker ikke tristhed og forfald - de er poetiske - i hvert fald forfald i skønhed eller måske skønhed i forfald?
    Kh Jørn

    SvaraRadera
  9. Vemodigt och vackert men jag ser också vila. Jag älskar att stoppa om växterna inför vintern. Sen, till våren, får vi se om mina omsorger räckte, det är då min oro börjar.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Skönhet och charm snarare än förfall i mina ögon! Så Vackert, lite vemodigt men vackert!

    SvaraRadera
  11. Jag hoppas också att frost och vinter håller sig borta länge än. Är inte förbredd även om det 'bara' är att bära ner det viktigaste i källaren. Men en del ska grävas upp och det är tungt, speciellt i den blöta lerjorden. Dessutom är det ju så definitivt...
    Jag gläds åt att det fortfarande blommar både på rosenbågen och i rabatterna, men sörjer att allt det som fortfarande är fint stryker med i den första nattfrosten...
    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  12. Anita:
    De gångna veckorna har känts som de bästa på hela sommaren men nu är det nog tyvärr slut på det roliga. Det är så mycket, som inte kommit igång förrän nu och jag hade gärna velat dra ut på hösten ett tag till. Klockrankorna är nog en av dem, som klarat vätan och solbristen bäst, vilket var oväntat.
    Ha en skön vecka!

    Tack snälla Jörn för dina vackra ord!
    Ett av mina mantran är, att det finns skönhet i allt och att det bara gäller att se det. Så det gläder mig om jag kan förmedla det också i mina bilder.

    Lotta:
    Jag är orolig och stressad nu.
    När frosten väl kommit slappnar jag av för då kan jag ändå inget göra.
    Och när våren kommer är jag oändligt tacksam för varenda planta som överlevt.
    För egen del ser jag fram mot en lång, mörk och helande vinter med massor av inomhusmys.
    Kram

    Fippie:
    Tack!
    Vackert och vemodigt. Det låter....så vackert.

    Eva:
    Det är alltid tungt att bädda ner och bomma igen trädgården men i år känns det tyngre än någonsin. Så definitivt, som du säger. Det stora vemodet breder ut sig. Och oron inför nästa år. Hur ska det bli?
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  13. Jag hittade din webbplats bra för mina behov. Den innehåller lysande och hjälpsamma inlägg. Jag har läst de flesta av dem och fick en hel del från dem.

    SvaraRadera