Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 20 mars 2012

Ljusets återkomst

Idag är det den 20 mars, VÅRDAGJÄMNINGEN.


En dag att se fram mot och att längta efter.
Den dag, då ljuset inte bara återvänt utan också tagit över halva dygnet.
Härligt!

 
Så idag blir det ett kort inlägg med en av de vackraste växterna i vår vårträdgård, snöklockorna, Leucojum vernum.


De växer på flera ställen i vår trädgård.
Inne under häckar och buskar och ute på ön.


Ön, som varit översvämmad under en stor del av året, vilket inte tycks bekomma de ljuvliga det allra minsta.
Visst trivs de i fuktig och mullrik jord men jag är likväl imponerad över att de överlevt att stå helt under vatten under så lång tid.


Så med hjälp av dessa ljusets budbärare hoppas jag tränga undan ännu lite mer av mörkret.
För bilderna är trots allt en aning mörka men de vita klockorna ger sig inte.....


Som små koppar tycks de samla upp ljuset och lysa upp i dunklet.
Och sprida hopp.




13 kommentarer:

  1. Ljuvliga bilder Eva.

    Jag satte snöklockor "in the green" i höstas men än är det bara bladen som sticker upp...

    Kram,
    Maria

    SvaraRadera
  2. Underbart vackra bilder!!!
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Men vackra blommor ger vackra bilder!

      Radera
  3. Tack Maria!
    Vädigt roligt att se dig här! Vad gäller snöklockorna, så håll ut! Om de trivs (fuktigt), så kommer de att ge dig full utdelning. Jag flyttade några lökar i höstas men med samma magra resultat som du. Men mina har frösått sig på lite "fel ställen", så jag ska flytta fler. De är väl värda att vänta på.
    Kram
    eva

    SvaraRadera
  4. SÅ nydelige bilder:) Snøklokker er jo det vakreste på denne tiden:)jeg ha rikke så mange, men ønsker meg fler... og saaakte men sikkert så blir de litt fler år for år:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Om de är allra vackrast vet jag inte, de har hård konkurrens av snödropparna. Jag brukar uppskatta att de avlöser varandra men i år blommar de samtidigt.
      Snöklockorna sprider sig kanske inte med samma hastighet som snödropparna men om de trivs är de stabila och blir allt fler och fler. Så det är bara att vänta och njuta under tiden.

      Radera
  5. WOW vilka bilder! Det är verkligen maffigt med masseffekten. Hos oss trivs tyvärr inte de vackra klockorna trots ihärdiga försök, det är nog för lerigt och blir cementtorrt på sommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmmm. Håller med dig om att det är fint och beklagar, att snöklockorna inte trivs hos dig. Styv lera är nog inte det allra bästa för de här men å andra sidan gillar ju rosorna att ha lerigt runt fötterna. Efter att ha tampats med lerjord i många år måste jag säga, att jag föredrar att slippa den, även om den hade vissa fördelar.

      Radera
  6. Så fint med alla snöklockorna.....nu kan man inte riktigt få
    nog av vare sig vackra vårblommor och det härliga ljuset som återvänt.......
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snödropparna och snöklockorna kan nog få den mest förhärdade pessimist att smälta. Även mig!
      Ha det bra du också!

      Radera
  7. Snöklockorna är ju fantastiskt vackra och vilka överlevare! Jag får nog skaffa mig några av den sorten också, förmånga vårlökar det får man ju aldrig / Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir alltid lika förundrad och ödmjuk när någon växt trotsar omöjliga förhållanden. Vem är då jag, att beklaga mig?
      Kram

      Radera