Röja och rensa

Oj, vad länge sedan jag gjorde något på bloggen. Men jag kan försäkra er om, att jag gör desto mer i trädgården. Gräver, hugger, rensar och kånkar sten. (Ja, betongplattor i alla fall.) Och när jag kommer in är jag så in i döden trött, att jag bara ramlar i säng. Jag orkar inte ens öppna datorn.

Jag hade tänkt mig ett inlägg om Ogräs längre fram. Men känner, att jag vill  ge en replik på några av de kommentarer jag fått.

Så ni får ett trist inlägg till. Om det inte önskvärda. Sedan fortsätter jag min kamp mot det och ni ska så småningom få se om jag lyckas.....

Jag kan försäkra er om att här finns nog ALLT i ogräsväg. Och det finns MYCKET av det.
Jag har redan berättat om svalört och jätteparkslide (inlägg 6 april).
Två av de värsta enligt mitt förmenande. Båda inplanterade som prydnadsväxter. Dock inte av mig. Men jag har bidragit med annat. Vad sägs om pestskråp, mjölkört, penningblad, plister, älgört och.....

Dessutom finns oerhörda mängder av kirskål och parksallad, liksom maskrosor, nässlor, revsmörblomma i "gräsmattorna" mm. mm. Och inte minst Gräs på grusytorna.

Men allt detta bara finns där. Det är inget jag hetsar upp mig för.
Här 2 ställen där kirsen tagit över men som ska rensas och börja återställas i år.

Och detta är inte i något undanskymt hörn utan längs en av de gångar man passerar när man rör sig i trädgården. En av trädgårdens mest centrala axlar.

Något, som däremot är ett elände, är alla de fröplantor från almar, lönnar, askar och hagtorn, som täcker marken i de vildare delarna. Tätt som en grässådd så här års. Och om vi inte drar upp dem som små, så har vi inom några år en snårskog. Det handlar om tusentals babyplantor, som jag rycker dagligen. Och ändå missar jag massor. Överallt i buskage och häckar dyker det upp små miniträd, eftersom jag inte ser dem där  förrän de är ganska stora. Och då är de nog så besvärliga att dra upp.

Alla dessa ogräs fanns i överflöd när vi flyttade hit.
Jag stack maskrosorna. På område efter område tog jag dagligen de blommande plantorna.
Nässlorna slet jag upp på våren. Då är de relativt lätta att dra upp med rötterna i vår lätta jord.
 Jag grävde kirskål. Grävde och grävde. Meter för meter. Och sedan började jag om från början.
Till slut fanns bara isolerade härdar av kirskål runt träd och buskar.
Vi sågade och spettade upp slyr.

Men när vi sedan släppte trädgården, så kom ogräsen tillbaka och tog över. Jorden blev på nytt fylld av ett överflöd av fröer, som gror vid minsta regn. Grustytorna blir på nolltid grönare och tätare gräsmattor än de egentliga gräsmattorna. Inom några år var kirskålen tillbaka i stora delar av trädgården. Och alla de små trädplantorna tilläts växa sig stora. Nästan halva trädgården var helt igenvuxen. Ifjor röjde vi slyret i vår fina köksträdgård. Oregano och andra örter förblev till största delen orensat. Och i våras tog vi oss an ett parti strax utanför. Det som är till höger på fotot.

Detta var ett stycke mark, som vi planerat, att det skulle förbi "bart". Dvs. vi skulle kunna odla potatis, använda till plantskola och där placera allt det, som vi hela tiden gräver upp men som det just då inte finns tid och plats att åtgärda. Det, som hamnar i en spann med vatten, en plastsäck eller i bästa fall i en gammal kruka med lite jord. Och som sedan glöms bort....

Här hade vi alltså "tillfälligt" placerat ett stort antal gammaldags rosor, som nu återgått till grundplantorna och mellan dem hade askar, lönnar och almar självsått sig. De hade blivit 5-6 meter höga träd , som vi sågade ner ifjor. Våra krafter var slut och och vi orkade helt enkelt inte, att slutgiltigt ta bort dem. Så vi saltade snittytorna och täckte med tjocka plastpåsar och förslöt.

Vad hände? Ingenting. Jo, det sköt en massa nya skott på de kapade stammarna och hela området blev ett stort busk-age...



Så, i år skulle vi slutföra uppgiften. Vi började gräva, spetta och hugga. Men till slut fick vi ge oss och inhyra en minigrävare för att få bort rötterna. Och då insåg vi, att detta hade vi ALDRIG klarat av att få bort med egen kraft.

 
Så nu har jag en bit öppen mark. Öppen för massor av möjligheter...


                                                                          (Collage med stulen bild.)
Kanske rentav för det växthus/orangeri,som vi planerade och drömde om i tidernas begynnelse....??

Och medan vi röjer på ett ställe, så växer det vidare på andra.Ska det regniga vädret fortsätta, lär vi få en jobbig sommar. Och vi kommer inte att hinna med. Det växer mycket fortare än jag hinner rensa. Så den prydliga trädgård jag hade ifjor, får jag nog titta på foton för att upplveva igen.

Just nu rusar jag runt i något jag kallar "Brandkårsutryckningar".
Maskrosor i blom. Måste bort innan de sätter frö.
 

Sista chansen att göra något åt svalörten i ....
Nässlor. Ska bort nu medan de är möjliga att dra upp.
Oj! Kirskål i buxbomrummet! Avgränsa och ta bort innan det når för långt in.
Hela främre gräsmattan ser ut som en rosa spikmatta.

Hugg av alla nya parkslideskott.
Hjälp nu är den enda framme vid ...Måste försöka hugga av lite rotskott.

Just nu växer parkslidet så det står härliga till och eftersom det numera finns under hela gräsmattan ser denna mest ut som en rosa spikmatta på morgonen när jag kommer ut. Det är bara att hugga av alla skott. Många skott. Och ibland känns det som om det dyker upp nya medan jag vänder ryggen till. Vilket det kanske gör. Med den växtkraften betyder ett borthuhgget skott, att all kraften kan gå till kompisen, som låg och lurade under ytan. De växer flera decimeter om dagen just nu.....

Så för någon dag sedan blev jag desperat. Började hugga och dra och slita  i några rotstumpar. Det flesta satt som fastgjutna men några lyckades jag spetta upp och hugga av.
Det gjorde säkert inte minsta skillnad men det kändes bra att slå tillbaka...

Och hur "gräsmattan" såg ut efteråt kan ni kanske gissa.... Mullvadar och sorkar kan slänga sig i backen.

Med detta sagt (och visat) återgår jag till att se det sköna i trädgården.

Till att se möjligheterna i det, som idag inte är vackert alls.


Till att se det vackra - men faktiskt också det andra. Den andra sidan av paradiset.
För att kunna åtgärda det.
 För att njuta extra mycket av det som är fint.
För att veta, att utan mitt arbete hade trädgården inte varit fin.

Att fortsätta mina trädgårdsdrömmar alltså.
Hoppas ni vill följa med.

PS. Betongplattorna ingår i ett av sommarens projekt....