Misslyckat

Ny dålig timing. Nu för tidpunkten, att fotografera den förhatliga svalörten.



Solen sken och marken lyste gul.
Bra. Jag tänkte fotografera både eländet och effekten av mina nya lökväxter. Skulle bara.......
När jag var klar med vad jag skulle göra och kom ut med kameran, var eftermiddagen sen och svalörtblommorna hade redan dragit ihop sig för dagen.

Sedan blev det kyligt och svalörten grinar lika illa som jag. Kniper och tjurar. Och vägrar att lysa.

Så inlägget får anstå.


Några foton blev det i alla fall. Lite upprepning av temat i föregående inlägg. Men det är, som ska framgå nedan, representativt för min trädgård. Och det handlar fortfarande om dammpartiet, även om det nu börjar hända saker inne i trädgården också.



Som synes, använder jag (ofta) samma växt på olika ställen i trädgården. Detta, som en nödvändig konsekvens av att ha liten kassa men det är alls inte någon negativ konsekvens. Tvärtom.

Att samma växt återkommer, ger en känsla av sammanhang, kontinuitet. Att trädgårdens olika delar, olika rum, hänger samman. Är samma trädgård,oavsett om det är den formella delen eller den lite vildare. Det ger harmoni åt trädgården. Och det blir inte heller tråkigt, eftersom det är så, att samma på växt ger olika intryck, beroende på sammanhanget.


                                                                                                      (Bild från 2009)

Planterad i en rabatt ter sig växten mera välordnad än om samma växt planteras i trädgårdens vildare delar, där den genast ser mer naturlig ut. (I de flesta fall. Det är inte alla växter, som enligt mitt förmenande, passar in, om det ska se naturligt ut.) Dessutom beror intrycket av den enskilda växten till stor del på i vilket sällskap den står.

                                                                                         (Bild från 2009)

Detta är en del av det, som är så spännande med att måla med växter. Det är inte bara, att köpa en vacker växt och stoppa ner i jorden (och med rätt förhållanden för växten). Genom att låta växterna samspela får man fram helt olika verkan. Växterna 'gifter sig' med varandra och fram träder en helt ny effekt. De är som skådespelare. Beroende på pjäs, motspelare och scenografi blir en skicklig skådespelare ett med rollen just där och då. Och blir något helt annat än den person han/hon är i sig själv. Samma sak med växterna. Den lilla oansenliga växten kan med rätt stöd träda fram och få en framträdande roll, medan den påträngande och aggressiva växten kan tonas ner genom ett lugnare sällskap. En färgnyans, som i sig själv inte är så upphetsande, kan med rätt sällskap bli alldeles oemotståndlig.

Det var ju lite av detta jag ville testa med att istället för att kämpa med svalörten, försöka få den att framstå i en annan dager, genom att ge den andra motspelare.

Hoppas få lite bättre fotoförhållanden och visa senare istället......