Prästgårdens tulpaner

Man behöver inte ha hav av tulpaner för att drunkna i dem.
Det räcker med en och med att titta den djupt i ögat.


  Visst är det maffigt och överdådigt med de tulpanoceaner, som syns både i offentliga anläggningar och ibland också  i privata trädgårdar men jag tror inte, att det hade passat hos mig. Eller är det kanske bara så, att det faktum, att det inte hade passat min plånbok gör, att jag tycker, att det lätt blir lite för mycket av det goda? Att man inte riktigt ser skogen för alla träd i dessa massplanteringar? Att den enskilda blomman försvinner i anonymitet. Drunknar i mängden. Att den effekt av utropstecken en grupp tulpaner kan ha i en rabatt inte tillvaratas.

Med detta sagt måste jag genast tillägga, att jag gärna haft fler än de jag har nu. Många fler. Jag har inte mer än några få sorter och inte speciellt många av varje.

Jag har redan (30 april) visat ett av årets nyförvärv, den botaniska Tulipa turkestanica.
 Möjligen mer kräsen och kräver bättre förhållanden än vad jag bjudit henne på. Hon vill stå varmt och torrt på sommaren, vilket kan bli tufft om det blir en regnig sommar. 

Dessutom fanns sedan tidigare Tulipa tarda,
 

Uppdragen från frö och placerad under en schersmin, som under åren vuxit ut och nu heltäcker den täcka tulpanen. Men hon har trots det inte bara överlevt utan också förökat sig. Eftersom jag tycker, att hon är en riktig pärla, inköptes i höstas ytterligare några lökar, som planterades på ön, där jag hoppas de ska trivas och sprida sig lika bra, som de gamla gjort.



 
Några av de förädlade tulpaner jag planterat in försvann ganska fort men jag hoppas kunna ersätta några av dem med nya.



De första, som inhandlades till den nyanlagda trädgården var några påsar med vita fyllda tulpaner. De skulle placeras i den gång mot dammrummet som just färdigställts.

                                                      (Gammalt foto)
Väl hemkommen insåg jag genast, att jag varit alldeles för snål. Jag borde ha köpt dubbelt så många. Men när jag kom tillbaka till butiken var de slut. Något senare hittade jag i en annan affär tulpaner, som liknade de jag köpt och jag kompletterade med dessa. Jag planterade dem omlott i 3 grupper av vardera, eftersom jag inte visste hur de skulle uppföra sig.

Det visade sig vara lyckosamt, eftersom den ena sorten,

                                                                                                (Gammalt foto)Tulipa 'Schoonoord', var lite tidigare än den andra,                                                                                                    (Gammalt foto)
Tulipa 'Mount Tacoma'.

Så när Schoonoord var på slutet av sin blomning tog Mount Tacoma vid och jag fick en dubbelt så lång blomning. Schoonoord försvann dock ganska snabt medan Mount Tacoma har levt kvar. Dock med successivt allt sämre blomning. I år blev det bara 2 blomknoppar och den ena knäcktes just när den skulle slå ut.   
 Här tillsammans med Helleborus foetidus, som självsått sig runt den ensamma tulpanen.

Nu är det dags att gräva om rabatten och då kommer jag att försöka hitta de båda igen.
Mount Tacoma såg jag i höstas på flera ställen.


Ungefär samtidigt färdigställdes Dammrummet och planterades med övervägande vita blommor och med den liljeblommande tulpanen 'White Triumphator'. Den har överlevt och blommat villigt sedan dess. Ifjor bestämde jag mig för att komplettera med ytterligare 2 grupper, vilket var tursamt, eftersom de gamla behagade vila i år, vilket väl kan anses vara tillåtet efter ca 20 års trogen blomning. 
 
 
 
 

Ja, "några till" hade väl inte skadat......

Nästan 10 år senare än de ovan nämnda, hamnade denna enkla vita tulpan i kryddgården, där den överlevt utan någon som helst omvårdnad sedan dess (dvs ca 15 år).   Totalt övervuxen och med minimalt med ljus svarade den med en överdådig blomning när vi rensade runt den. Jag tror, att det är Tulipa fosteriana 'Purissima' (även känd som 'White Emperor').


                                                       (Gammalt foto)De svarta tulpaner, som samtidigt planterades i den s.k Purpurgången blev däremot kortlivade precis som den svarta papegojtulpanen i en för övrigt gul rabatt.                                                   (Gammalt foto)
 Nåja, så svart var den inte heller men ett oväntat inslag i min
för övrigt strama trädgård.

Vid höstens lökinköp inhandlades också den ljuvliga


Tulipa viridiflora 'Spring Green'. Hade bara sett den på bild men den uppfyllde alla de förhoppningar jag hade om den. Med råge.
   Jag gav den gult sällskap i form av en euphorbia
 
men när den slog ut visade den, att den befintliga, purpurfärgade julrosen var ett väl så gott sällskap. 

Dock kunde det funnits betydligt flera av den också......


Sist i raden av tulpanerna på Prästgården är den röda, som fanns här när vi flyttade hit för 25 år sedan. Troligen har den funnits här betydligt längre. En tulpan jag aldrig skulle ha köpt. Och definitiv aldrig planterat i en lång rad.... 
Aldrig har jag knipsat av de utblommade stjälkarna. Aldrig har den matats med gödsel eller fått rensat runt fötterna. Och trots det blommar den villigt vidare år efter år.  
Och fast jag från början var minst sagt tveksam till dess existens i min trädgård, har jag movilligt kommit att älska den. Så oemotståndligt livsbejakande. Så obevekligt kraftfull i både färg och form. Prålig och högljudd. Temperamentsfullt och alldeles oemotståndligt förförande exhibitionistisk.

  



De gamla fotona är scannade. Några från dåliga papperskopior, så jag hoppas ni ursäktar kvaliteten.