Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 19 juni 2010

Liten goding (?) söker namn


Idag har vi röjt i ännu ett Djungelparti.
Med macheta har vi slagit oss fram bland förvuxna lianer.
Lianer, som vi för många år sedan planterade på en liten pergolakonstruktion. En allt för liten konstruktion. Lianer, som övertog hela den delen av trädgården. När de efter några år hade strypt och kvävt de ursprungliga buskarna och träden, sågade vi ner dem. Och buskarna och träden de tagit kål på.
Allt var frid och fröd.

Så småningom dök det upp fröplantor. Kunde väl vara värda att låta stå kvar för ev. flytt till lämpligt ställe. Tyckte vi då.
Nu hade även dessa lianer lagt alltför många kvadratmeter under sig och jag beslutade mig för att göra processen kort med dem.

När jag grävde, slet och drog i rötterna tittade plötsligt denna lilla goding på mig med sina hasselnötssbruna ögon.


Som en blandning av 'Meckitroll' (någon som minns?) med lingul kalufs, skogsmus och räka. Och med ett grönt band om ena benet. Vingarna påminde om en mal. Om en nattfjäril. Om någon, som bar ett tält som var alldeles för stort och tungt.
Men vad var det?
 

Lianerna var i alla fall Clematis vitalba, skogsclematis.
En kraftigväxande art, som kräver en hård hand. Men vi kom från en täppa, där både vi och växterna fick kämpa för att de skulle överleva. Inte kunde väl en clematis vara aggressiv?
Det var den. Men innan vi tog bort den, njöt vi under några år av en växtkraft, som vi endast drömt om.
De omgivande buskarna täcktes snabbt av en skir men frodig grönska, som kulminerade i en ljuv blomning. Buskagen var som insvepta i den mest fantastiska spindelväv. Uthuset, som invävt i en jättelik kokong. Efteråt kom fröställningarna. 
Nämnde jag vaniljdoften?
 
 'Travellors' joy', Resenärens glädje, kallas den i England och jag har sett den i skogarna runt Oxford och förstår varför. Ett annat namn är 'Old Man´s Beard''. Men som trädgårdsväxt är den tyvärr allt för kraftigväxande.
Varför hittar jag inga foton på den?

6 kommentarer:

  1. http://www.fotosmedjan.se/Spinnare.html
    Hej!
    Det ser ut som en humlerotfjäril som är en s k spinnare.
    Jag skickar en länk där du kan hitta många "söta" småkryp.

    Ha det gott! H.

    SvaraRadera
  2. Tusen tack!
    Tog en snabbtitt och nog liknade de mitt 'fynd'.
    Jag är imponerad över din kunskap. Jag kan inget om insekter och ändå surrar de runt huvudet på mig mest hela tiden.
    Började en gång försöka identifiera de många larver jag stöter på, för att veta om de var skadedjur eller trädgårdsvänner. Men jag gav upp.
    Och allt utom en viss snigelart får fortsätta att bo och leva här. Bortsett från den spanska snigeln tror jag, att det finns plats för oss alla.
    Eva

    SvaraRadera
  3. Om du letar på google.com istället för google.se så hittar du bilder. Eller menade du bilder från ditt eget arkiv?

    SvaraRadera
  4. Annelie:
    Jag menade, att jag inte riktigt förstår, att jag nog aldrig fotograferade det sköna medan det var så vackert. För vi beundrade det verkligen. Men inga foton står att finna.
    Men tack ändå. Ska kika på Google och försöka minnas...
    Eva

    SvaraRadera
  5. En spinnare med all säkerhet! Av ett märke eller fabrikat jag aldrig träffat på, men som sagt en riktig liten raring. Lurviga djur kan vara antingen skrämmande eller urgulliga. Och jomenvisst är det lite Meckitroll över den lilla..

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Eva:
    Om Hillevissan har rätt, vilket hon verkar ha, är det tämligen sällsynt raring, som bodde under clematisen. Själv blir jag alldeles betagen av alla bekantskaper som min nya lilla kamera presenterar för mig. Tack!
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera